Den tiden då vi bodde ihop som en kärnfamilj minns jag inte. De skiljde sig när jag var dryga året. Kort efter detta träffade mamma Peter. I och med att de blev tillsammans tog han sig då också på sig ansvaret för mig och min bror. Där och då fick jag alltså tre föräldrar. Jag har inga minnen utan Peter, han har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas.
Min pappa var en kreativ själ. Han målade, pysslade, skrev och läste. Där är jag på så många sätt lik honom. Jag minns honom som strängare än mamma men oerhört kärleksfull. Jag fick aldrig lära känna honom som mer än pappa, så personen bakom är jag inte rätt person att förklara.
Jag minns doften på hans jack, hans snälla ögon. Jag minns att vi brukade gå och fika i stan och att vi alltid köpte cola och skumraketer. Jag minns att jag brukade kamma hans hår. Jag minns att vi alltid lekte med lego när vi var där på hans helg. Jag minns speciellt att jag fick ett mjukis gosse djur i from av Pegasus (Herkules häst) när vi käka på McDonalds Jag minns hur speciellt det var när han hämtade mig från skolan och framför allt så minns jag hur mycket jag som sjuåring såg upp till och älskade min pappa.
Sommaren 99 gick min pappa bort och jag återgick till att ha två föräldrar.
Peter axlade rollen som fadersfigur omgående när det kom till många områden. Han var den som gick på föräldramöten, som skjutsade oss över allt. Han som lärde mig att cykla på två hjul, som läste för mig innan jag skulle sova. Som blåste och plåstrade om min sår. Han köpt min första ipod till mig och som lärde oss att fiska och så mycket mer under uppväxten. Sen så har han också fått stått ut med ganska mycket skit. Så som många döttrar och fäder antar jag även om det kanske kan bli lite känsligare i fallen när man inte är blodsrelaterad. Jag har skrikit och svurit och kallat honom fulla ord vid tillfällen av raseri utbrott Han har också triggat mig och retat mig vid tillfällen då han inte borde.
I grund och botten är jag och Peter väldigt olika. Vi har inte samma behov utav livet. Jag är en upptäckare och äventyrar, Peter gillar trygghet och rutin. Vi ser inte på allt på samma sätt och i och med det har vi krockat många gånger. Det var nog också i bristen på likheter som det tog mig längre tid att acceptera att han faktisk är min förälder. Han har uppfostrat mig, sett mig växa upp och hjälpt mig på vägen. Han känner mig bättre än många och jag vet att han skulle ställa upp. Det är ju det som gör en förälder, inte blodsband och likheter. Nu är det glasklart men det tog sin tid.
Mamma har alltid varit min trygghet. Den som alltid funnits där för mig och den människan i världen som jag litar på mest. Jag och mamma har alltid haft ett väldigt fint band. Vi har alltid varit väldigt nära varan. När jag var liten hittade vi ofta på saker. Vi gick på stan, bio eller fika. Jag var alltid med när hon gick ut med hunden. Jag älskade att laga mat tillsammans med henne. Vissa stunder kunde jag nog som barn bli lite bort kommen utan henne också. Jag och mamma är väldigt lika och vi kan prata om allt. Jag lyssnar på henne och hon på mig och så har det alltid varit. Vi har väldigt lika humor och det är nog ingen annan som jag kan skratta så gott med. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och kan inte ens tänka mig ett liv utan henne. Mamma har alltid förståt mig på ett sätt som jag har förståt att alla föräldrar inte gör. Men det är nog för att hon lyssnar. Visst har vi haft våra små dispyter men det har aldrig varit långvariga och alltid slutat med att någon av oss bett om ursäkt och sen har vi lagt det bakom oss.
Det har varit riktigt tufft åt gångerna att vara i från mamma längre stunder. Första tiden i Norge var hemsk och jag ringde hem varje dag för att få höra hennes röst. Men det var också då jag förstod att jag hade förlitat mig för mycket på henne och var tvungen att klara mig själv ett tag för att inte glömma bort att jag är en egen individ också.
Jag är väldigt glad och tacksam att de finns och stötar mig. Jag vet att om jag skulle ge upp och vilja åka hem så tar de emot mig med öppna armar och fångar om jag faller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar