Dag 30. Hur jag vill att mitt liv ska se ut om 10 år

Och så kom vi till den sista frågan på listan. Dag 30 så sjukt fort tiden har gått, tyckte ju att jag nyss började med dessa frågor. Det blev inte riktigt lika bra och ordentligt svarade på som jag kanske tänkte på från början men det var mycket som tog min tid. Men det var riktigt kul att ha något att skriva om varje dag och jag kommer att sakna dessa frågor.
Så november månad är över och vad har jag gjort?
Jag har haft massa teater, gått ut med mina klasskamrater två gånger, kollat massa film med mina roomies och haft det allmänt trevligt. Jag har också börjat och slutat på ett jobb. Nog har det blivit en del gjort och nästa månad börjar nya tag och utmaningar och  jag är så redo för det.

Hur jag vill att mitt liv ska se ut om tio år. För några år sedan visste jag precis hur jag ville att mitt liv skulle så ut och det var så självklart att det skulle bli så. Sen så förstod jag hur livet funkar på riktigt. Först blev jag förskräckt över att jag inte hade en sådan makt över mitt eget liv till att forma det som jag ville. Nu känner jag en lättnad och en nyfikenhet över det. Sen studenten har jag gjort massa saker jag inte trodde jag skulle göra men det har lett mig till vart jag är idag och framför allt vem jag är idag. Jag tycker så mycket bättre om mitt nuvarande jag än den jag var då. Idag känns det som att jag är den person jag alltid velat vara och inte den person jag gömde mig bakom. Jag har kommit så mycket längre på min resa att hitta mig själv och vara glad för att jag är just jag. Nu ser jag framemot att se livet utvecklas och jag väntar med spänning på vilken väg jag kommer hamna på.
Om tio år är jag 31, det känns som en evighet tills dess men jag vet ju att tiden flyger. Jag vet inte var jag kommer vara då, vad jag kommer göra och med vem men om jag får hoppas på några rammar till mitt framtida liv så är det dessa.
Jag vill bo på en plats där jag trivs och vill stanna kvar, jag hoppas att jag är klar med mitt resande då. Jag vill ha träffat massa nya spännande människor samtidigt som jag fortfarande har en bra kontakt med de jag har nu. Jag vill ha ett yrke som jag älskar och finner ett lugn och en lycka över att gå till. Jag skulle önska att teatern hade något med det att göra.
Jag hoppas att jag har träffat kärleken, någon att dela mitt liv med och att resa och bygga minnen med.
Jag hoppas på att jag har i alla fall ett barn. Jag hoppas verkligen att jag får glädjen av att bli mamma runt 30 snåret. Framtiden må vara dimmig men om det är något jag ser klart när jag tänker framåt så är det mina barn. Om det är en titel jag ska lyckas få så är det mamma. ( Sen att jag drömmer om fyra kottar behöver vi ju inte diskutera då nästan alla ger i från sig ett förfärat utrop när jag nämner det).
Framför allt så önskar jag mitt tio år äldre jag lycka. Att livet känns perfekt och att jag kan kolla tillbaka på de här tio åren som jag nu har framför mig och tänka; Fy fan vilka roliga och underbara år det var.

Ps. Jag jobbar även på månadens bokrecension, borde komma upp inom en snar framtid.

Ikea

Idag har jag bestämt mig för att åka till Ikea igen. Nu är jag ju tillbaka till att vara arbetslös och då får man försöka hitta på saker för att få dagarna att gå. Men förutom en huvudvärk så mår jag bra och känner ett oerhört lugn över mitt beslut att sluta jobbet. Gav jag det en ärlig chans? Nej men det var något från början som sa mig att jag inte skulle må bra av att jobba där. Nu är jag jobb mässigt tillbaka på ruta ett men mitt liv i Dublin går framåt på så många andra plan att det bara känns som ett mindre problem. Jag har underbara människor runt om kring mig och jag blir så varm av alla stöttande ord jag har fått. Inte en enda av de jag pratat med har sett ner på mig eller dömt mig för att jag valde att sluta jobba. Alla förstod mig och tyckte jag gjorde rätt beslut, detta tackar och bockar jag för.
Nu kan jag fokusera på teatern igen, ge tusen på de sista lektionerna och göra en sjujävla monolog på vårat showcase. Sen åka hem och fira jul i ett vinterlandskap, som jag längtar! Konstigt hur underbart jul verkar nu när jag är ifrån Sverige. Det otroligt vad man ser på saker annorlunda och uppskattar saker på ett annat sätt när man är ifrån det. Ser även framemot nyår på ett annat sätt än jag gjort innan. Jag är väldigt nöjd över att vara här och ångrar inte att jag har flyttat men det är så fantastiskt på något sätt att få sakna människor. Det är först när vi saknar någon eller något som vi förstå hur mycket det betyder för oss. Jag är helt säker på att jag kommer åka hem och ha tre underbara veckor i Svergie för att sen åka tillbaka till Dublin och tycka att det är minst lika underbart. Det känns jävligt bra just nu faktiskt! December är snart här och jag vet att det kommer bli en toppen månad!
Nu Ikea och lite svenska köttbullar ;)

Dag 29. Mitt framtida bröllop

Äsch så dumt, det finns väl ingen som planerar sitt framtida bröllop? Det är ju bara en sån där sak som de gör på tv. Tar fram en scrapbook och visar vad de drömde om som små. Sånt dumt gör inte jag.

Nej inte alls....

I och för sig så skulle jag nog vilja gifta mig i en lantlig kyrka.

Ett sommar bröllop.

Gärna i södra Frankrike så man vet att vädret är fint.

Ett litet bröllop med bara de närmsta.

Och så akustisk sång i kyrkan.

Kläderna ska vara vintage.

Klassiskt med brudnäbbar och tärnor och hela den grejen.

Jo men det skulle jag kunna tänka mig, ett klassiskt bröllop.

Men en o traditionell mottagning.

Har aldrig förstått varför bröllops middagar ska vara så stela. Nej jag vill ha det utomhus i sommar värmen, männen tar av sig sina kavajer och kvinnor går i luftiga klänningar. Barnen springer runt och leker. Jag ser det i en trägård av något slag där alla bara umgås och mår bra. Sen blir det någon sorts buffé och tårta och allt sånt lite allt efter som. Något sorts live band som spelar. När kvällen smyger sig på så tänds det lyktor i träden och festen fortsätter tills siste man storknar. 

Ja typ något sånt kanske, eller ja jätte gärna något sånt. 

Det där med bröllop var inget jag tänkte så mycket på som liten men nu på senare år har jag ju förståt att jag är precis en sån där tjej som vet hur mitt dröm bröllop ska se ut. Nu skulle ju just detta bröllop bli väldigt dyrt men om man ska drömma. Så länge det blir en sju jävla fest så är jag nöjd. Bröllop ska vara festliga och roliga inte formella och tråkiga!

Bilderna är random från Google, 

Så då var ju bröllopet planerat och klart, bara för prins snorrik att leta upp mig och fria sen så flyger vi iväg till Frankrike. Låter som en plan det.

Beslut

Så nu ska jag förklara vad jag har tagit för val.
Jag har efter att enbart haft introduktions dagar på jobbet valt att sluta jobba för Cpl/Hp. Detta av den simpla anledningen att det inte kändes rätt. Jag har haft en sådan dålig känsla över det hela sen jobb intervjun då jag halvt om halvt önskade att jag inte skulle få det. Efter förra veckan och denna vecka så stod det klart att jag inte kunde jobba kvar. Jag tyckte det var lika bra att ta tjuren vid hornen och avsluta kontrakten innan jag var färdig med träningen och gått "live" som det kallade det när man tar första samtalet.
Jag beslöt mig inte förrens i morse för att verkligen göra det men det var efter mycket velande fram och tillbaka nu i veckan. Det som var den slutgiltiga anledningen till det var att jag inte skulle kunna åka hem i jul. De må låta ass töntigt och banalt men jag har mina personliga skäl till att verkligen vilja komma hem nu i jul under en längre tid. Det var något som bara inte gick att kompromissa med.
Utöver det så var det mycket som inte stämde med min syn på mitt liv här borta. Resetiden var på tok för lång. Jag skulle sammanlagt viga 12 timmar av mitt dygn till att jobba där. Jag kom hit för teatern och inte kundservice så bara där gick det inte ihop sig i mitt huvud.
Sen så var det ett jobb framför en dator, med mycket it-kunnande som krävdes och att prata i telefon en massa. Även detta är inget som jag är speciellt förtjust i.
Jag är en social tjej som älskar att prata, jag är förtjust i att träffa människor på riktigt och kunna läsa av dem och få använda mitt eget kroppspåk mot dem. Kanske har att göra med att jag är teater elev men jag är så medveten om hur folk för sig och rör sig att det är en viktigt del av mitt liv.
Sen så var det också oerhört mycket dö tid där bort, det kunde gå timmar mellan samtalen. Där emellan satt folk framför facebook eller läste eller något annat. Jag är en rastlöst människa som gillar att vara aktiv på jobbet, jag höll ju på att bli galen på coop när vi inte hade några kunder. Det kändes som ett sånt slöseri med tid. Jag klankar absolut inte ner på jobbet i sig, det funkade utmärkt för många av dem som jobbade där. De som har ett intresse för datorer på ett annat sätt och som njuter av den typen av arbete men för mig så passade det bara inte.
Jag har gjort den här grejen förut, tagit ett jobb som jag inte riktigt velat ha. Jobbat gärnet och vigt allt till arbetsplatsen, men för vad? Jag har ju inte mycket för det nu. Den här gången vill jag att det ska kännas helt rätt. Att jag ska trivas och leva för min skulle. Det här var ett mycket själviskt beslut och enbart för mig men jag gör så himla sällan sådana här beslut. Hade jag träffat mig själv idag så hade jag förmodligen försökt få mig att stanna men idag så tog hjärtat över och förnuftet fick stå tillbaka.
Jag känner ändå att jag har gjort rätt beslut. Nu får jag åka hem till jul och ladda om och umgås med min familj! Sen kan jag komma tillbaka med nya krafter och tomma blad, jag ville inte börja nästa år med att jobba med ett jobb jag inte tycker om. Det har jag redan gjort 2012 och jag vill inte att det ska prägla 2013.

Val

Idag har jag gjort ett val som jag inte vet om jag kommer ångra. Jag återkommer med mer info om detta senare ikväll. 

Dag 28. 10 saker som ni kanske inte visste om mig

1. Jag sover nästan alltid med strumpor (Hatar att frysa om fötterna)
2. Jag lider av svåra tvångstankar emellan åt
3. Jag kunde inte uttala ordet gymnasium tills jag var typ fjorton år
4. Jag har brutit armen (samma arm) två gånger
5. Jag har ett ärr under ögat och ett under hakat
6. Jag har en tendens att prata för mig själv
7. Lekte med barbie tills jag var tretton (Något som jag skämdes över och gjorde i smyg med min kusin)
8. Jag kan sjukt lätt bli spelberoende av diverse spel och bara måste bli bäst på'tt (typ farmville)
9. Hade en minigris när jag var liten som hete Bruno
10. Hade varken sett Star wars eller Titanic förrens i år

Så något som var chockerande?? hehe nåja där har ni det

Dag 27. Favorit årstider

Jag gillar alla årstider.

Eller ja, så länge det inte är vinter, höst eller vår ;)

Sommaren är underbar! Jag älskar den och allt den för med sig (förutom kryp, vem gillar kryp liksom?). Jag vaknar till liv på sommaren. Får en sådan livslust och glädje som legat och sovit under den mörka halvan av året. Jag älskar sommaren så förtvivlat mycket att jag knapp kan njuta av den när den väl är här för att jag då vet att vi har vintern framför oss. 

Dagarna här borta flyger förbi och i mitt huvud så snurrar massor av tankar. Jag vet inte vad jag får ut av dem men varje gång jag tycks komma närmare ett svara så tappar jag bort det lika fort. Nåja snart dags att ta tag i saker. Det är ju snart nytt år och då kan jag ju börja från ny kula, eller hur?

Dag 26. En tv-serie jag älskar

F.R.I.E.N.D.S

Hipp Hipp Hurra

För idag fyller världens bästa Melanie 20 år!

Min kära lilla kusin som nu klarar systemet på egen hand ;)

Jag önskar henne världens bästa dag och är så ledsen att jag inte kan vara hemma och fira henne denna speciella födelsedag. 

Min kusin, min syster, min bästa vän!

Gratulerar så mycket på födelsedagen, Jag saknar dig!

Dag 25. Mina kompisar

Jag tänker inte nämna någon vid namn. Listan skulle bli på tok för lång och jag skulle säkert missa någon. 

Men vad kan jag säga om mina kompisar. 

Jag som så många andra är beroende av mina vänner. Vilket tråkigt liv jag skulle ha utan dem. De är min källa till energi, skratt, kärlek och stöd. Jag har ganska många vänner nu men det har inte alltid varit så. Jag är nog en människa som väljer vänner väldigt omsorgsfullt  Jag har aldrig haft ett behov av att känna varenda människa och vara super populär och ständigt vara omringad av människor. Dessa vänskaper har jag förstått är fyllda av falskhet och skit snack och det är inte något jag behöver i mitt liv. 

Min vänskaps krets har fått växa på sig sakta men säkert och idag är jag oerhört lyckligt lottad av att ha en massa fina vänner. Något som jag värdesätter högt hos mina vänner är att de är jordnära och omtänksamma. 

Jag har mina vänner att tacka för mycket. Det har hjälpt mig på vägen samtidigt som jag vill tro att jag har hjälpt dem någon gång på vägen. 

I dag så är mina vänner så som jag själv väldigt sprida runt om i världen och Sverige. Men jag har på många sätt träffat väldigt likasinnade människor. Vi gillar att ge oss ut på våra egna resor och vi behöver inte vara på samma plats allihopa. Men jag har en oerhörd trygghet i att veta att de finns där ständigt och är aldrig längre bort än ett telefon samtal. Även om jag inte sett någon av dem på flera månader så märks det aldrig när vi ses igen. Då återgår vi bara från där vi lämnade vilket är underbart.

Idag har varit en riktig slappar dag. Funderade länge och väl på att gå ner på stan en sväng men jag kom aldrig iväg. Tänkte vänta ut regnet men klockan är nu elva och det har inte slutat ännu. Det här regnat massor hela dagen så jag beslöt att bara stanna inne. Gick dock iväg till affären förut och köpte mat till kvällen. Det blev mexikanskt eftersom vi inte åt det nu i tisdags. Sen lite smått och gott till filmen vi såg nu ikväll. Vi såg End of Watch med Jake Gyllenhaal, vi var eniga i huset om att den var bra :) Snart är det dags att sova för imorgon väntar jobbet igen. Woopwoop!

Förkyld?

Ja, jag tror att det inte är bättre än det faktum att jag är förkyld. Henea var dålig förra veckan, nu i veckan har Mick varit dåligt och nu tror jag att viruset har nått full cirkel med mig. Jag är hängig och snuvig och jag nyser hela tiden. Det bådar inte gott allt. Men jag har ju haft en inne dag idag och imorgon får nog följa i dess fotspår. Måste ju vara fit for fight i veckorna nu när jag har jobb och teater.

Den här veckan har faktiskt varit toppen. Det har varit så jäkla skönt att ha något att göra om dagar istället för att bara glida runt. Jobbet är fortfarande i introduktions fasen så det är sjukt lugnt än så länge. Vi går bara igenom massa nödvändigt vetande. Det är skönt att komma iväg på dagen och få umgås med människor. Känns lite skumt att bara umgås med svenska om dagarna dock, blir ju lite krock med att vara i Irland med umgås med svenskar.
Teatern går framåt och jag har kommit fram till att det bara är fyra lektioner kvar tills monolog provet. Läskigt och spännande. Min monolog går framåt och jag skulle kunna visa den redan nu om jag var tvungen men nu har jag ju fyra lektioner till att pyssla med den och göra den ännu bättre.

Vi var ju ute teater gänget och drack några öl i onsdags. Det var oerhört trevligt. Det är så roligt att få umgås med dem utan för klassrummet, där blir det lätt lite stelt på grund av att alla är lite små nervösa även om det har släppt massor sen första lektionerna. Vi trivs väldigt bra ihop nu och har lättare för övningar och lekar nu, är inte rädda för att göra bort och skratta med varandra.

Jag ser framemot nästa vecka och vad den kan tänkas ha med sig :) Nu ska jag sova mig frisk.

Dag 24. Mina föräldrar

Jag föddes som ett barn av två föräldrar som så många barn gör. De var gifta vid tidpunkten då jag kom till världen och jag var deras andra barn. Mina föräldrar både alltså under samma tak tillsammans med mig och min bror.

Den tiden då vi bodde ihop som en kärnfamilj minns jag inte. De skiljde sig när jag var dryga året. Kort efter detta träffade mamma Peter. I och med att de blev tillsammans tog han sig då också på sig ansvaret för mig och min bror. Där och då fick jag alltså tre föräldrar. Jag har inga minnen utan Peter, han har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. 

Min pappa var en kreativ själ. Han målade, pysslade, skrev och läste. Där är jag på så många sätt lik honom. Jag minns honom som strängare än mamma men oerhört kärleksfull. Jag fick aldrig lära känna honom som mer än pappa, så personen bakom är jag inte rätt person att förklara. 

Jag minns doften på hans jack, hans snälla ögon. Jag minns att vi brukade gå och fika i stan och att vi alltid köpte cola och skumraketer. Jag minns att jag brukade kamma hans hår. Jag minns att vi alltid lekte med lego när vi var där på hans helg. Jag minns speciellt att jag fick ett mjukis gosse djur i from av Pegasus (Herkules häst) när vi käka på McDonalds  Jag minns hur speciellt det var när han hämtade mig från skolan och framför allt så minns jag hur mycket jag som sjuåring såg upp till och älskade min pappa. 

Sommaren 99 gick min pappa bort och jag återgick till att ha två föräldrar. 

Peter axlade rollen som fadersfigur omgående när det kom till många områden. Han var den som gick på föräldramöten, som skjutsade oss över allt. Han som lärde mig att cykla på två hjul, som läste för mig innan jag skulle sova. Som blåste och plåstrade om min sår. Han köpt min första ipod till mig och som lärde oss att fiska och så mycket mer under uppväxten. Sen så har han också fått stått ut med ganska mycket skit. Så som många döttrar och fäder antar jag även om det kanske kan bli lite känsligare i fallen när man inte är blodsrelaterad. Jag har skrikit och svurit och kallat honom fulla ord vid tillfällen av raseri utbrott  Han har också triggat mig och retat mig vid tillfällen då han inte borde. 

I grund och botten är jag och Peter väldigt olika. Vi har inte samma behov utav livet. Jag är en upptäckare och äventyrar, Peter gillar trygghet och rutin. Vi ser inte på allt på samma sätt och i och med det har vi krockat många gånger. Det var nog också i bristen på likheter som det tog mig längre tid att acceptera att han faktisk är min förälder. Han har uppfostrat mig, sett mig växa upp och hjälpt mig på vägen. Han känner mig bättre än många och jag vet att han skulle ställa upp. Det är ju det som gör en förälder, inte blodsband och likheter. Nu är det glasklart men det tog sin tid. 

Mamma har alltid varit min trygghet. Den som alltid funnits där för mig och den människan i världen som jag litar på mest. Jag och mamma har alltid haft ett väldigt fint band. Vi har alltid varit väldigt nära varan. När jag var liten hittade vi ofta på saker. Vi gick på stan, bio eller fika. Jag var alltid med när hon gick ut med hunden. Jag älskade att laga mat tillsammans med henne. Vissa stunder kunde jag nog som barn bli lite bort kommen utan henne också. Jag och mamma är väldigt lika och vi kan prata om allt. Jag lyssnar på henne och hon på mig och så har det alltid varit. Vi har väldigt lika humor och det är nog ingen annan som jag kan skratta så gott med. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och kan inte ens tänka mig ett liv utan henne. Mamma har alltid förståt mig på ett sätt som jag har förståt att alla föräldrar inte gör. Men det är nog för att hon lyssnar. Visst har vi haft våra små dispyter men det har aldrig varit långvariga och alltid slutat med att någon av oss bett om ursäkt och sen har vi lagt det bakom oss. 

Det har varit riktigt tufft åt gångerna att vara i från mamma längre stunder. Första tiden i Norge var hemsk och jag ringde hem varje dag för att få höra hennes röst. Men det var också då jag förstod att jag hade förlitat mig för mycket på henne och var tvungen att klara mig själv ett tag för att inte glömma bort att jag är en egen individ också. 

Jag är väldigt glad och tacksam att de finns och stötar mig. Jag vet att om jag skulle ge upp och vilja åka hem så tar de emot mig med öppna armar och fångar om jag faller.

Dag 23. Min första kärlek

Dag 23 typ, igår var ingen dag för bloggande. Orkade bara inte. Så det får bli två dags frågor idag istället för att inte hamna efter. 

Min första kärlek.

Han hette Pierre, jag var fyra han var fem. Vi brukade leka i sandlådan. Han fick mig alltid och skratta och jag tyckte han var söt. Han bodde på andra gården, det var en hel värld som skilde oss åt, men ibland så kom han och lekte på min gård. Han brukade göra roliga grimaser och röster och var gårdens clown. Sen började han på sexårs och jag blev kvar på gården. Sen så såg jag honom inte mkt mer,  Jag flyttade och började på en annan skola än han. Tänkte inte mycket mer på det efter åt men jag minns att jag var väldigt förtjust i honom. 

Nu sitter jag och är små seg. Tror jag håller på att bli förkyld, både Henea och Mick har varit eller är förkylda så det vore ju inte så konstigt om jag åker dit. Jag brukar också ofta bli sjuk i början på nått och nu har jag ju precis börjat jobba. 

Idag vet jag inte vad planen är men något ska jag väl få gjort :)

Dag 22. Min favorit plats

En plats jag alltid saknar när jag lämnar Eskilstuna är ett litet ställe som heter Café Syliva. Alla kottar från Tuna vet vad det är för ställe. När jag längtar mig bort och börja dag drömma mig hem sitter jag oftast där med ett glasvin i handen i goda vänners sällskap.
På eftermiddagen är det ett ljuvligt litet café/ resturange. Sen på kvällen spelas det musik och myllrar av olika folk. Det är ett så underbart alternativt ställe, det är människor av alla de slag där som umgås och mår gott. Jag har spenderat så många ovärdeliga kvällar där. Det började på gymnasiet när vi gick dit efter skolan och sen så har det förblivit en mötes plats. Nu i sommras var jag där rekord många gånger.

Mys ställe!!! Som jag längtar till mitt lilla jullov, då jävlar ska det Sylvia hängas!

Ps. Jag vet om att jag är tråkig som inte uppdaterar ordentligt, bara dessa dagens frågor. Jag har varit så jävla trött i veckan och haft fullt upp. Imorgon har vi bara halv dag på jobbet så då kommer jag blogga mer utförligt om veckan. Bear with me! 

Dag 21. Hit vill jag åka innan jag dör

Sov så fruktansvärt dåligt i natt. Jag låg inte sömnlös eller så men jag drömde oerhört mycket och det var så verkligt att jag inte riktigt visste om jag sov eller var vaken. Jag var lagom trött när klockan ringde, men det har gått förvånadsvärt bra att ta sig upp dessa dagar. Det bevisar bara vad jag trodde, att jag inte behöver så mycket sömn som jag tillåtit mig att få nu när jag varit ledig. 

Vi har fortfarande introduktions dagar på jobbet och det känns varken bu eller bä. Jag är ganska likgiltig infört helt ärligt, jag har ett jobb och det är jag ju glad för.

Nu ska jag hoppa in i duschen för snart är det teater och efteråt ska vi gå ut och ta några öl. Jag kan ju inte vara ute så sent men så länge jag är i säng vid tolv är det ju inga problem. 

Nu dagens fråga. Finns ju massor av platser och jag vet inte hur jag ska hinna med alla. Jag vill besöka alla världsdelar under min livstid, det är ett måste nästan ska bara fixa cash.

Men för att svara på frågan;

The Wizarding world of Harry Potter i Orlando, USA. 

Som  ett stort fan av Harry potter som barn och även nu om jag ska vara ärlig så skulle det här vara en dröm som slog in. Att få gå i dessa magiska världar vore underbart. Som att bli barn på nytt och få uppleva det där man bara drömde om när man var elva!

Dag 20. En bild på mig som liten och ett favorit minne

Hur kommer det sig att dagarna går så jäkla fort? Snart dags att sova och jag har inte hunnit med dagens fråga som vanligt ännu. Har hållit på att plugga lite datakunskap inför imorgon och fortsättningen på min utbildning. Kommer vara värsta datasnillet sen och kunna fixa alla problem och det känns ju ganska så underbart, kommer kunna fixa alla mina dataproblem.

Ett favorit minne och en bild.
Det här är jätte svårt. Jag har hur många underbar minnen som helst från min barndom. Som jag sagt innan så älskade jag att vara barn. Det var liksom min ålder. Visst fanns det negativa saker, allt var inte bra. Nej men jag är alltid en sån person som väljer att fokusera på det fina och ljusa. Varför älta gamla och tråkiga saker, gillar heller inte att tycka synd om mig själv och berätta för hela världen om tuffa perioder i mitt liv även om de fanns sådana.

Rossbäck, här spenderade jag 10 år av min barndom.

Ett minne som egentligen är flera är när min familj och min dåvarande bästa kompis familj (som var som en andra familj för mig som barn) brukade åka och fiska kräftor. Vi gjorde detta varje år, tre eller fyra dagar i augusti i tio år. Min kompis familj hade tillgång till en gigantisk herrgård med tillhörande fiskesjö, lite längre ifrån huset hade vi även tillgång till en sjö fylld med kräftor som vi fick fiska. Vi bilade dit och när jag var lite kändes det som om det tog hur lång tid som helst att komma dit. Vi packade in massa packning i bilen, fiskespön, kuddar, gosedjur, matvaror. Sen satt vi tre barn i baksättet jag, min bror och våran kusin Daniel. Daniel följde med varje år och blev våran mästare på att fånga djur av olika slag, det var hans speciallitet, allt från små grodor till snokar. Peppe körde och mamma satt bredvid och hade våran älskad vovve Oscar i knät. ( Som jag kan sakna den jycken!). Kompisens bil såg likadan ut, tre ungar där bak. Min kompis som var jämn gammal med mig, hans storasyster och så en kompis till henne.
Den underbara herrgården hade hur många rum som helst, hemliga in och utgångar överallt. Det fanns till och med ett bibliotek  Gården var även den enorm med en oändlig skog runt om kring. Där fanns ett lust hus och två eller tre lador. Sjön var på gården och dit gick vi och fiska som vi ville. Dagarna spenderades med massor av lek och bus och fiske. Hela gården och huset var vår lekplats. Oscar fick gå lös och gå och skrota över hela gården  han var lycklig där det vet jag. Han följde ofta med mamma ut i skogen när hon plockade svamp som det fans massor av. Han sken alltid upp när han förstod var vi var, viftade på svansen som aldrig förr och skrattade som bara Oscar kunde.
På andra dagen åkte vi ut till kräftsjön, där spenderade vi dagen med att fixa kräftburarna och ro ut med båten och lägga i dem. Sen kom den långa väntan på kvällen. Jag kommer ihåg det så tydligt hur man gick och var så otålig på att det skulle bli mörkt så vi skulle åka och ta upp burarna.
På kvällen förberedde vi oss med stora ficklampor och klädde på oss varma kläder. Med en stjärnklar natt himmel över oss åkte vi till skön. Vid skön var det oerhört frid fullt och så vackert. Den svarta stjärnhimlen och en fullmåne speglades i det glasklara vattnet. Vi turades om att få följa med ut i båten och ta upp burarna, spänningen var i ett slag för sig i väntan på att se hur många kräftor det var i varje bur. Ett år fick vi upp 900 kräftor, det var en så häftig upplevelse när varje bur kom upp med 20 kräftor i.
När vi fått upp alla kräftor åkte vi tillbaka till huset och kasta ner dem i ett badkar. Där i kunde vi höra dem hela den natten. Dagen efter luktade hela huset av krondill, vi kokade alla kräftor och det var häftig att se hur de gick från brunt till klar rött så fort de träffade de kokande vattnet. Innan brukade Anders ( min kompis pappa) hypnotisera kräftorna och fick dem att stå på huvudet, detta var något vi alltid uppspelta bad honom att göra vi tröttnade aldrig.
Under dagen pyntade vi det stora matsals bordet med olika kräftskive pynt. Sen kom kvällen och vi alla klädde upp oss och tog plats vid bordet. Innan vi tog upp kräftorna tävlade vi alltid. Alla fick gissa hur många kräftor och flest i en bur. Den som vann flest kräftor fick största kräftan, den med flest i bur fick näst största. Detta var det första som inledde den efterlängtade middagen. Sen så skålade vi och festade i svenska egen kokade kräftor. Det finns inga kräftor som smakar så gott kan jag ju tala om. Kvällen höll på länge och vi barn brukade efter ett tag tröttna på de vuxna. Då drog vi ut och lekte på gården i mörkret. Sen avslutade vi kvällen framför en brasa vid den öppna spisen där vi grillade dagens fångst av fisk från sjön. Jag gillar inte fisk men med massa smör, salt och dill och grillade över öppen eld blev det den godaste fisk som finns. Minns fortfarande hur underbart den smakade. Den natten sov alla som stockar, nöjda och belåtna.
Sen packade vi ihop, städa hela huset och bilade hem igen. Vi rastade alltid på vägen dit och hem och det var oerhört mysigt.
Rossbäck heter stället, det är sålt till någon ny nu. Det känns så sorgligt men jag är så oerhört glad och tacksam över de åren vi fick där. De kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.
Jag övningskörde för första gången där ute, fångade min första fisk, åt min första kräfta. Det var en så tidlös och helig plats och jag älskade det där stället av hela mitt hjärta.

Gammal bild på mig som liten, inte relevant till historien men den är himla söt. Jag sitter på Peppes axlar.

Ensam hemma

Är gräsänkling igen. Mick och Henea är ute och käkar med Micks bror och hans tjej. 

Så jag sitter och göttar mig med uppvärmd indisk mat och köpta räkchips. Skum mix med så jäkla gott!

Dag 19. Dagsrutiner

Jag har väl inte så mycket till dagsrutin, det skulle jag inte påstå i vart fall.
Hittills så har dagarna sett ut som så;

Dra mig i sängen länge.
Äta frukost (som varierar efter humör) och druckit en stor kopp kaffe, oftast framför ett avsnitt av Schulmans show.
Sen efter några timmar har jag pallrat mig iväg till gymmet, kanske strosat en sväng på stan.
Gått hem och hängt med Henea och Mick.
Gått till teatern om det var måndag eller onsdag.
Käka middag.
Sitta uppe och lura tills det blev dags att sova.

Nu när jag har fått jobb blir det ju lite annorlunda.

Upp tidigt och käka frulle för att orka en hel dag.
Bussen till jobbet.
Lunch.
Mer jobb.
Buss hem.
Orka med gymmet.
Skola om det är en sådan kväll.
Middag.
Duscha.
Sova.

Spännande va? Dagarna ser väldigt olika ut för det mesta och jag skriver ju det på bloggen men i det stora hela är väl strukturen som sådan.

Nu har jag duschat och käkat Indiskt take out. Sjukt gott och välbehövligt att rå om sig själv när man känner sig lite stressad och vilsen.
Nu ska jag sova, är helt galet trött.

Trött

Har haft min första introduktions dag idag. Det var väl så kul som det kan bli. Det här är ett jobb, ett jobb är bra! Det är mitt mantra för att jag inte ska bryta ihop över att det är ett skit jobb med skit timmar som tar en timma att ta sig till och från.

Snart ska jag ha teater. Henea och Mick ska ut och käka sen med några av Micks kompisar så jag blir ensam när jag kommer hem. Jag har redan bestämt mig för att beställa hem indisk mat till mig själv, gött mig lite och tycka lite synd om mig själv hehe.

Det blir nog bra men det är ju alltid jobbigt i början. Det enda stora pluset med ett jobb är ju pengar! Har massa planer för vad jag ska köpa för mina extra pengar. Mobil, Ipad och en bättre kamera står på önskelistan!

Dag 18. Min syn på döden

Döden skrämmer mig så som den skrämmer så många andra. Det är det okända och det definitiva med döden som gör den så jävlig. Att bara försvinna från jorden och sen inte vara mer än ett minne är en så otäck tanke. Jag har ångest över döden men inte så mycket för mig själv utan för andra.

Tanken på att människor ska dö ifrån mig är näst intill o hanterbar. Döden är förjävlig. Varför ska vi leva med vetskapen att det en dag ska ta slut. Ta slut för mig men framför allt för mina älskade.
Tanken på att någon i min familj eller någon av mina vänner ska dö gör mig iskall inombords  Jag vill inte att det ska ske någonsin ändå vet jag ju att det är oundvikligt.

När jag var liten ville jag att alla jag kände skulle leva tills de blev hundra år och sen skulle vi alla dö samtidigt. För hundra år är ju hur lång tid som helst och då skulle vi hinna leva ett bra liv innan dess. Att livet ska ta slut är så fruktansvärt. För vad väntar sen, himlen  evigheten eller ingenting? Det vet man ju inte, på ett sätt så hoppas jag att det finns en ande värld för då känns det så mycket tryggare på något sätt.

Döden är definitiv, det går inte att göra något åt den och det är det som gör mig så förtvivlad. Jag är van att vara så realistisk i alla situationer  Om något är trasigt så fixar man det, om något är tråkigt så försöker man göra något roligt. Tar en relation slut så vet man ju att det kan komma en ny. Glider man i från en vän så kan man alltid träffa nya. Förlorar du ett jobb så söker du ett nytt. Det finns lösningar i livet på allt, det är hårt och kan vara tufft många gånger men det kan alltid finnas ett ljus i tunneln.

Men när någon dör så är det bara så. Det går inte att fixa det, det går inte att byta ut personen som dog. Det går inte att lösa problemet döden. Det ända man kan göra är att hantera det och gå vidare. Men det är så fruktansvärt svårt. När min mormor dog var jag mer arg än ledsen, jag var så arg över att hon var tvungen att dö och försvinna. Det fanns ingen mening med det. Jag var så förtvivlad över att jag aldrig mer skulle höra hennes röst, prata med henne veta att hon fanns där. För döden tar så mycket och lämnar bara minnen kvar. Det tar bort en trygghet, en framtid, ett liv. Hon skulle ju gå på min student, vara på mitt framtida bröllop och träffa mina barn. Helt plötsligt så fanns det inte längre. Nu skulle hon bara vara en bild jag visar mina framtida barn och mina minnen och historier om henne det ända de kommer lära känna.

Första gången jag blev bekant med döden var när min pappa dog men som det barn jag var då accepterade helt enkelt det faktumet att pappa inte fanns mer. Ju äldre jag har blivit desto argare har jag blivit på döden som kom och stal honom ifrån mig.

Tanken att fler personer ska försvinna från mig att fler bara ska bli minnen. Att jag inte ska kunna krama dem mer, prata med dem och kunna umgås är förjävligt. Jag är rädd för att tänka på att jag åldras men ännu räddare för att andra gör det också. För hur vi än gör kan vi ju inte ändra på att folk blir äldre för att sen dö. Tanken på att jag ska dö ifrån folk är inte alls lika otäck som att de ska dö ifrån mig. Dör jag vet jag ju inget annat och behöver heller inte må dåligt. Det är ju jobbigast för de som blir kvar även om det är en så självisk tanke egentligen. Vi ska ju vara glada för den tiden vi har på jorden och får vi mer tid än någon annan ska vi ju se det som något positivt. Ändå är det ju så svårt.

Jag är väl inte så rädd för döden själv för att jag tycker det är ett slöseri på min tid på jorden. För om jag går hela mitt liv och är rädd för döden glömmer jag bort att leva själv. Bättre att leva fullt ut och när det händer så gör det de men då har jag i alla fall inte gått och slösat bort tid på att vara rädd för det. Skulle jag dö imorgon vill jag inte veta det utan leva mitt liv som om jag aldrig skulle dö. Leva varje dag så som jag vill och när min tid är slut så är den. Jag har så lätt att se på döden på det sättet när det kommer till mig själv. Men som sagt så har jag svårt att lägga bort de tankarna kring mina kära. Jag kan inte ta bort den dödsångesten genom sunt förnuft, den gnager där ändock.

Min lösning har blivit att jag förhoppningsvis får nya anledningar att leva. I mina framtida barn. Att leva för de som ska överleva mig. Att kunna leva mitt liv för dem sen och kunna lämna med vetskapen om att de finns kvar och har det bra. För det är väl så tidigare generationer har gjort, förlorat så många men fått så många nya i barn och barnbarn. Det är det jag hoppas och förlitar mig på. Men må livet var gott mot mig och de jag älskar och jag hoppas det dröjer länge tills nästa gång jag måste säga adjö till någon.

Om det är något som man bör jobba med och betonas extra så är det att livet inte ska skuggas av döden. Det är viktigt att lägga undan de tankarna för det mesta och se livet för det underbar det är. Leva livet fullt ut och ta döden när den kommer. Knock on wood (knackar i mitt trä bord).

Workshop

Jag kom iväg till den där baren än då. Hamnade mitt i hennes pojkväns födelsedags firande. Nå väl det var till 97 % enbart fransmän där som emellan åt snackade enbart franska och emellan åt engelska. Trots att jag inte direkt kände någon så var det faktiskt ganska så trevligt. Det blev dock ingen längre vistelse, drog hem runt halv tolv.

Nu dricker jag kaffe och försöker piggna till. Jag har ju bokat in mig på en audition workshop idag. Det blir en hel dag från 10 - 17:00. Det ska bli spännande och jag har absolut ingen aning om vad som förväntas. Förhoppningsvis är det oerhört lärorikt.

Sen hoppas jag på en skypedejt när jag kommer hem :)

Dag 17. För-nackdelar med mig

En sådan där typisk jobb intervju fråga, Tycker det är så svårt att svara på bägge utan att hamna i ett dåligt ljus. Nu ska jag se om jag summera dem på ett personligt nivå.

Fördelar med mig;
Jag oftast en väldigt glad och positiv människa. Jag är bra på att lyssna och ge råd. Jag är snäll och omtänksam. Jag är bra på att jobba och är väldigt anpassningsbar. Jag är realistisk och ganska stark (psykiskt) som person. Jag är skämtsam och har bra humor. Jag har lätt för att inse mina misstag och är inte rädd för att erkänna dem.

Nackdelar med mig;
Jag blir sällan arg eller ledsen men jag har hyfsat lätt att bli irriterad. Kan rasa över små saker för att sen inse att det inte var så farlig. Jag har jätte svårt att bli hånad, typ om man säger något fel och folk skrattar och gör narr av mig då blir jag sur. Kan vara jätte paranoid och tro att folk tycker illa om mig. Är dålig på att dela med mig av mina känslor. Tröttnar lätt på olika saker och blir fruktansvärt rastlös i omgångar.

Det där får duga ;) Nu ska jag dra ut och träffa en av tjejerna från jobbintervjuen. Hon frågade igår om jag ville gå ut med henne och hennes kompisar igår. Det lät ju som en trevlig idé men nu har jag fått lite kalla fötter. Jag har inte någon större lust men nu är det ju lite sent för att dra sig ur. Nå ja kan ju bli trevligt.

Myser

November mys!

Dag 16. Jag är beroende av

Två saker är jag beroende av och har mycket svårt att leva utan.
Det är båda i flytande form och är säkerligen inte alls bra för mig i den mängden jag konsumerar dem.

Kaffe och Cola light! Jag absolut älskar båda två och kan verkligen inte gå långa stunder utan något av dem.

Cpl/Hp

Jag har fått jobb.

Det ringde från jobbet jag sökte idag. Jag hade fått det, till min överraskning  Jag trodde att jag failade på IT testet men det hade tydligen gått bra. 

Så efter att jag frågade lite om arbetstider och ledigt över jul så valde jag att ta jobbet. 

Det blir att pendla en halv timma dit och sen hem igen varje dag och det är ju lite segt. Men det är fasta tider och regelbundna dagar. Lönen är också helt okej i jämförelse med service jobben. Det kommer heller inte att komma i vägen för teatern på kvällarna. 

Det blir telefon jobb och det är något helt nytt från vad jag har gjort tidigare. Det blir nog en jätte bra erfarenhet. Ska bli spännande att se om jag passar för den här typen av arbete.

Börjar på måndag med introduktion och att skriva på kontrakt antar jag. 

Det känns ju skönt att ha ett jobb samtidigt som jag känner mig lite nervös för jag vet inte helt om det här kommer vara för mig. Men det är ju värt ett försök i alla fall och så länge det inte krockar med skolan och mitt jullov så är det ju ett plus. :) 

En dag på stan

Idag har varit en betydligt lugnare dag än igår och jag har i ärlighetens namn inte gjort mycket.
Jag drog en sväng till gymmet och sen har jag gått på stan.
Lyckades tappa bort mig i en extremt stor galleria och tog fel dörr ut. Hamnade på någon gatumarknad av något slag och höll på att halka på resterna av en fisk (ugh).
Jag fick två till julklappar köpa och nu har jag bara de svåra presenterna kvar. Det är så många jag inte har en aning om vad jag ska ge dem.
Jag har känt mig lite låg idag. Det blir så ibland, kan ju inte vara på topp varje dag. Det är ju lite av en farlig kombo att gå på stan samtidigt som man är lite nere. Man vill ju gärna munrara upp sig själv om man säger så.
Gick in på Debenhams och hamna på parfym avdelningen. Det dofta helt underbart, jag älskar parfymer! Min har tagit slut sen långt tillbaka så nu när jag såg julrean på parfymer så kunde jag inte låta bli.

Den lila är Britneys Spears parfym, jag har haft den rosa tidigare och jag absolut älskade den. Så nu provar jag denna som också doftar ljuvligt. Det är helt klart den bästa kändis parfym jag haft. De doftar fantastiskt och verkar mycket dyrare än vad de är. Awesome jobb Brittan! Den andra är en favorit som jag haft sen gymnasiet  Fick den när jag fyllde 17 år tror jag av min bror som fått tipset från fina Anna. Jag blev frälst och har inte kunnat leva utan den sen dess. Varje gång den tar slut och det tar ett tag innan jag köper en ny slåss jag på nytt av hur gott den doftar. Jag har fått massor av komplimanger när jag haft båda två och rekommenderar dem varmt.

Så det blev dagens tips ;) Nu ska jag återvända till mitt te och mina äppelbitar som jag myser med nu. Sitter och kollar på Schulmans Show igen, gamla repriser är lite smått besatt av skiten!

Ciao!

Dag 15. Mina rädslor

Det är lite svårt ibland att definiera rädslor. Vad är jag rädd för? Ibland kan det ju förväxlas med att man är ängslig för nått och det är inte riktigt samma sak enligt mig.

En av mina största rädslor är att människor jag älskar ska dö ifrån mig. I generellt så blir jag rädd av tanka på att folk ska dö. Men jag tänkte inte skriva om det nu utan jag väntar med det till Dag 18, min syn på döden. Så jag gräver i min egen rädsla för döden lite mer då.

Det är så dumt egentligen att få låta sitt liv blir begränsat av rädslor men jag är nog en ganska så ängslig person som trots proteser blir det ändå.

Jag grämer mig ofta över att tiden går så fort. Jag är så rädd att tiden ska hinna fly ifrån mig och att jag inte ska hinna med allt det där som jag så gärna vill få gjort. De senaste födelsedagarna har blivit så där konstigt bitterljuva för att jag räds att bli ett år äldre. Även om jag inte skulle vilja sluta åldras och dö. Jag är inte rädd för att bli äldre men jag är rädd att tiden är så knapp. Vad är en livstid på jorden egentligen? Det är ju bara en blinkning i universum. 

Jag är rädd att tappa bort mig själv bland mina upptåg och glömma bort mina mål och förbli förvirrad. 

Jag räds att inte finna lyckan. Jag är rädd att jag aldrig ska finna mig helt nöjd med livet och finna min plats. Att aldrig hitta rätt och kunna andas in lugn och lycka varje dag. Jag är inte olycklig idag, absolut inte men jag är inte fulländad som person. Jag saknar stabilitet. 

Jag räds ensamheten. Jag är rädd för att bli ensam och missta alla jag älskar. Jag är en smått paranoid människa som alltid utgår ifrån att folk inte tycker om mig. Jag är oftast väldigt rädd för att inte bli omtyckt, så pass att jag ofta lägger min egna vilja åt sidan och försöker forma mig efter någon annans tycke. Tanken att folk ska tycka illa om mig skrämmer mig. Detta är något jag jobbat mycket på de senaste åren. 

Rädslor är något negativt men kanske också något positivt  Kanske håller det än jordnära. Jag försöker inte låta mina rädslor kontrollera mig allt för mycket men det är klart det blir så emellan åt. 

Saken är ju den att de är mina rädslor och därför också mitt ansvar att göra något åt dem. Jag kan inte förvänta mig att någon ska kunna trolla bort dem men jag tror att så länge jag är medveten om dem så är det ett steg i rätt riktning. 

I'm gonna take that fear and wear it like a crown

Dag 14. Något som får mig att le

Orkar inte skriva något seriöst inlägg, är sjukt trött efter dagen som varit. Men kolla på babyn!! Hur kan man inte le av det liksom!!

Puh

Tillbaka vid datorn igen.
Det var en lång jobb intervju med fler moment. Själva bussresan dit tog närmare 45 minuter! Det vet jag inte om jag kommer att orka med helt ärligt.
Väl där så fick vi börja med att gå igenom Hp's enorma lokaler för att komma till ett tomt rum.
Väl där var det först en språk övning. Det var ett formulär att fylla i med olika ord som skulle översätta till svenska. Inga direkta problem.
Sen fick vi prata med en svensk som agerade ett låtsas samtal och så fick man hantera det. Jag fick även göra det på norska (!?) för att jag skrivit i mitt cv att jag bott i Norge och förstår språket. Det var inge kul alltså och jag kände mig jätte dum.
Efter det så var det ytterligare ett låtsas samtal fast den här gång med en telefon med en Irländare på andra sidan. Det gick fin fint.
Sen så var den intervju med massa frågor om vem jag är och vad jag gjort tidigare. Hur jag skulle hantera olika situationer osv. Det gick så bra som det kunde. Jag svarade ärligt och bra och det blev aldrig tyst och stel så det får jag väl se som en positiv sak.
Sen så avslutades det hela med ett test i ens tekniska kunskaper, där sög jag verkligen! Gissade på alla frågor det är ett mirakel om jag får några rätt.
Sen så missade jag och tre fransmän bussen tillbaka till stan och fick vänta en timma på nästa.
Började prata med dem och en av dem var min kompis Thuys kopia! Det var helt sjukt, kropp språket  skrattet, utseendet ja allt var identiskt. Jag fick liksom påminna mig om att det inte var han. I och för sig heter han Fredrich eller nått och bryter på franska men förutom det. Det var mycket underhållande och jag fick hålla mig för skratt ett par gånger.
Efter en lång bussresa hem så sitter jag nu här igen. Har bokstavligt talat slängt i mig gårdagens halv varma tacos och försöker nu andas lite.
Det är ju bara att ta nya tag för snart är det dags att dra sig till skolan och ha två timmar teater.
Jag kan ju lugnt sagt säga att jag ser framemot att få komma hem och mysa ner mig i min säng.

God morgon!

Solen håller på att gå upp över ett sömnigt Dublin. Jag är upp sen snart två timmar tillbaka. Klocka  är tio i nio och jag ska snart ge mig iväg mot bussen. Den går bara en gång i timman (segt!) och jag kan inte missa den som går tio så det är bara att traska i god tid. 

Är så klart en aning nervös. Det är en ganska omfattande intervju med många olika moment och tester, skit läskigt men det kan ju inte bli värre än att jag inte får jobbet. Har bara varit på två tidigare jobb intervjuer varav jag fått bägge de jobben. Men jag förväntar mig faktiskt inte att få det här jobbet, det är ju inte snabbmat eller Coop kassan vi snackar nu utan massa data istället. 

Skulle ju vara "smart" klädd så det här var det bästa jag kunde fixa fram, bör väl duga. Ne nog med bloggandet dax att bege sig. 

Wish me luck!

Dag 13. Något/någon jag saknar

När jag väl tänker på det så är det ju faktiskt ganska så mycket jag saknar. 

Gamla platser tex som betytt mycket för mig. Som jag besökt ofta förr men inte nu på länge. 

Barndomen kan jag ofta sakna, det var så mycket som var så himla fint när man var liten. Allt var så mycket större och bättre. Sommaren var längre och varmare och fylld av äventyr, dagarna var jätte långa och fulla av lek. Vintern var mysigare och luktade,lät och kändes på ett annat sätt än nu. Dofter var annorlund, känslor, upplevelser mycket var bättre som barn. Nu kommer säkert inte alla att hålla med mig men jag älskade att vara barn, och jag var fan sjukt bra på att vara barn också. Med min kärlek för att leka och min enorma fantasi så fanns det liksom aldrig en tråkig stund. 

Sen så klart de som inte finns med mig längre. Saknar ofta min kära mormor och tänker ofta på henne och blir helt tokigt ibland av att veta att hon inte kommer tillbaka. 

Jag saknar min pappa, saknar att jag aldrig riktigt fick lära känna honom.

Jag saknar våran gamla hund Oskar som betydde så mycket för hela familjen.

Men om jag ska tänka på något nu som jag saknar så blir det ju så klart;

Min familj.

Mina vänner.

Finns ju fler så klart men det fick blir ett urval av bilder.

Mina pälsbollar där hemma.

Jack som är så himmla go, Smulis som brukade sova vid mina fötter och Nirre som mest häckar i källarna men som är världens snällast och är våran lilla gubbe med sina 14 år.

Och så till sist:

SALTLAKRITS!! Speciellt dessa dödskallar  Jag har haft sådana cravings för dem och de går ju inte att få tag på här. Seriöst det går inte att få tag på lakrits, de fattar inte den grejen här??? Hur kan man inte gilla lakrits?! It breaks my heart. 

Nya händelser

Nu sitter jag och dricker min morgon kaffe och njuter som vanligt av att inte behöva stressa. För imorgon blir det andra bullar.
Jag blev kontaktade igår från något företag som jobbar med Hps support. Jag fick göra ett test på min dataskils, kunde seriöst inte en enda fråga men jag gissade hej vilt och det gick tydligen bra. För imorgon så har jag en jobb intervju med dem. Det ligger en bit utanför stan så jag får åka buss men pendla har jag ju gjort förr. Ska vara där klockan elva imorgon så det blir att ta sig upp lite tidigare än vad jag är van vid. Får jag jobbet så kommer jag att sitta i supporten för deras svenska och norska avdelning.
Det är inte ett sälj jobb förövrigt utan bara ett för att hjälpa olika företag om det uppstår problem. jag kommer få en utbildning på området och det känns oerhört skönt.
Så nu håller jag tummarna på att jag har ett jobb inom en snar framtid :)

Idag så måste jag jobba med att förbereda inför intervjun imorgon. Fick ett långt mail på saker som kommer dyka upp, och så fick jag veta att jag skulle vara smart klädd. Puls att jag måste jobba med min monolog till morgon dagens lektion också. Sen så får man ju inte glömma att det är Mexican Thuysday idag och det är min matdag så det blir till att laga middag också.

Fullt ös med andra ord, men först ska jag dra till gymmet :)

Tur att det finns kaffe dagar som denna!

Dag 12. Min första kyss

Höll ju på att glömma dagens fråga, även idag kommer den en aning sent.
Så min första kyss så intimt det blev helt plötsligt, hmm ska försöka minnas måste leta mig bakåt i arkivet.

Eller ja i ärlighetens namn så är det ju inte så svårt. Vem kommer inte ihåg sin första kyss liksom, det sitter ju som in präglat på hornhinnan. Det var ju både fantastiskt och skit läskigt på samma gång. Nu menar jag en riktig kyss och inte en sån där man gjord på sanning eller konka när man var nio. Det räknas inte ;)

Det var sommaren mellan 9an och första året på gymnasiet. Jag hade haft ett ganska så tufft år i och med att jag blev behandlad för min skolios hela det året. Men det var en kväll som jag skulle gå ut och ha kul med min kusin i var fall. Vi var ett tjej gäng på jag vet inte fyra fem stycken kanske. I och med att min kusins dåvarande pojkvän så umgicks vid med en del jämnåriga snubbar. Jag hade väl rätt länge gått och tänkt på att jag ville bli av med den där första kyssen, den var ju inget att gå och dras med ;)
Så jag siktade in mig på den sötaste killen där, tog mod till mig och började prata med honom. Jag tyckte han var super rolig och jätte söt. Det slutade mycket riktigt med en kyss, min första och det var en mycket märklig känsla. Det var ju liksom inte alls så där romantiskt som på film utan ganska så skumt och klumpigt hehe, men det var ändå så himla fint också. Jag vet många vänner som kysst någon på fyllan första gången men inte jag, jag var så nykter man kan bli.
Femton år och kysst för första gången. Jag träffade honom aldrig igen efter det men jag kommer ju aldrig att glömma honom det är ju en sak som är säker.
Han var först men inte sist men jag kan med säkerhet säga att en kyss blir så mycket bättre med känslor bakom. Eller jag tycker det i alla fall, för en riktigt bra kyss kan riktigt få en att tappa andan och bli helt snurrig. Det var så för mig i alla fall.
Nu har jag ju inte kysst någon på ett tag men det är helt själv valt. Jag tycker en kyss ska vara intim och det ska finnas äkta känslor bakom dem annars kan det vara.

Passion Pit

Så igår var vi och såg bandet Passion Pit. Det var ett event som hölls av Heineken, våran vän Karl (med K och inte C som jag trodde) jobbar för dem och står för såna här jippon. Han hade fixat biljetter till alla sina vänner så det var många bekanta ansikten där. 

Vi började med att gå ut och äta. Det var riktigt lyxigt käk och jag kände mig så himla tjusig när jag fick in min grillade kyckling på en bädd av söt potatis mos.

Mick beställde in en manlig stek och Henea tog fisk.

Sen drog vi vidare till The Olympia som är en teater egentligen. Där hölls eventet. Vi fick tjusiga brickor runt halsen och varsin biljett för en grattis öl. Sen blev vi ledda till baren som befann sig i ett helt vitt rum , det var för att lansera Heineken Is cold antar jag. Alla som jobbade där upp gick runt i vita täckjackor. 

De hade fixat nya plåtflaskor. Om man lös med uvljus på en så blev silver områdena fulla av mönster. Vad nu det skulle vara bra för. Hade väl varit större nytta om de hade kommit fram när flaskan var extra kall eller nått. Men lite busigt var det ju. 

Sen så började det spelas på scen, vi missade första förbandet då vi stod och minglade med vänner men vi såg andra. De kallar sig Chvrches, och är en tjej och två killar. Riktigt bra var det, tyckte väldigt mycket om deras låtar och tjejens röst var toppen.

Här ser ni också de underbar balkongerna som teatern har. Ljuvliga.

Sen var det dags för Passion Pit och stämningen var på topp. Publiken var helt vild. Efter som vi kom i sällskap med Karl så fick vi plats på balkongen längst fram. Det var inte alls så tokigt att sitta kan jag ju tala om, väldigt trevligt och så såg man ju himla bra också. 

Det blev en toppen söndag som jag inte betala ett öre för, mohahahaa. Mycket nöjd tjej som hoppas att det blir flera sådana här dagar :)