Livet

Har rullat på i ett fasligt tempo på senaste tiden. Veckorna har funnit en rutin som inte har brutits knappt något, det är en rutin jag liksom blivit tillfreds med och den har fått satt stämpeln på hur min höst har formats. Kodordet har blivit att vara aktiv, att få ut något av varje dag. På vardagarna är jag i skolan, klockan ringer kl 6, jag rullar till skolan och jobbar med alla dessa barn och vuxna. Efter jobbet har det blivit obligatoriskt att träffa Emma och prata om dagen. Få ur sig allt från dagen för att sen börja den nya med tomma blad. Sen har det blivit en hel del fika med vänner på stan. Att jobba mån - fredag med lediga helger är ju helt klart grejen, vad jag inte förstod det tidigare men det är ju verkligen underbart att åka från jobbet på fredag och verkligen känna att nu har jag egen tid i två dagar.

Helgerna har varit fyllt av underbara människor och massa utgångar och fester. Söndagen har spenderats i en bakis dimma med en avslutande familjemiddag på kvällen. Sen så börjar en ny vecka och allt börjar om.

Efter nästa vecka har jag höstlov i princip och det blir spännande. Vet inte riktigt vad jag ska göra då. En tur till Stockholm med Fabian blir det nog i vart fall och det ser jag framemot massor!

Framåt så har jag en del jag hoppas att få gjort.
*En vinter resa med Adam från Irland
*En tur till London med Emma
*Veronica Maggio konsert med Anna
*En kommande resa till Norge och hälsa på Channette
*En tur till Katrineholm och hälsa på David
*Få klar lägenheten ordentligt
*Kolla upp teatern och vad som ska ske med den.

Mycket att se framemot med andra ord. Det blir nog bra det här. Nu ska varje dag i kylan överlevas och jag hoppas den här snön som dök upp väljer att hålla sig borta ett tag nu.

Birthdays and goodbyes

Idag fyller jag 22 år och denna dag har spenderats på jobbet bland kidsen. Underbara 2D mindes minsann att jag fyllde år och jag fick en skön sång från ett gäng åttaåringar. Happy birthday to you bjöds det på och det var så himla gulligt.

Sen har kvällen spenderats med att ha familjen över på tårta och kaffe. Fick locktång och kaffebryggar plus alla saker jag fick köpa på Ikea i torsdags från dem. Jag är så nöjd så det finns inte, imorgon väntar nybryggt kaffe alltså.

I helgen så drog jag till med bjudning hos mig. Jag fixa käka och tårta och jag hade en underbar kväll. Vi var ett stort tjejgäng hemma hos mig och sen drog vi ut och där splittrades vi en aning men alla tycktes ha kul på olika håll. För egen del blev det efterfest och kvällen var nog inte över förrns runt fem. Perfekt med andra ord även om jag var så sjukt sliten på söndagen.

Idag är det inte bara min födelsedag det är även den dagen min underbara Channette drog till Norge. Ett efterlängtat äventyr för hennes del som jag unnar henne som fan. Hon får nu göra sin resa där borta och blir den lika bra som min upplevelse i Norge vet jag att det blir ett äventyr hon aldrig kommer glömma. Jag kommer sakna henne så! Men Norge känns iallafall inte lika långt bort som Australien så det får nog bli en tur över dit någon gång i framtiden. Stan börjar eka tom och det känns oerhört skumt, men än finns det underbara kottar kvar och de håller jag hårt i!

Have the time of your life my dear! Love you lots!!

See you down under

Så har min kära Jess dragit till Australien,

Jag kommer sakna henne något så ofantligt.

Jag unnar henne verkligen detta, hon är så värd det men fasiken vad tomt det kommer bli nu.

Vi har verkligen njutit av att vara på samma plats för en gång skulle, tagit vara på den här sommaren tillsammans och det blir svårt att förstå att hon inte bara är en cykeltur bort. 

Have the time of your life babe,, I'll miss you!

Människor

Vissa människor berör ens hjärta mer än andra. Och trots att man inte alltid är på samma ställe i livet så behåller de sin plats i mitt hjärta och värmer upp det när det som mest behövs. Känns lite så just nu när så många av mina kära ger sig av eller redan befinner sig så långt bort. Tacka gudarna att man lever i en teknik ålder där jag vet att jag alltid går runt med dem i fickan. Bara några knapptryck bort så är man sammanlänkade igen. 

Ny vecka

Så jag har överlevt en vecka i skolan. Det har absolut varit en utmaning men också väldigt givande. Det är väldigt intressant att se hur skolan funkar idag och märka vilken skillnad det är på attityden på dagens kids.
Nu väntar en ny vecka med skolan. Jag ska inte vara vikarie för samma klass hela den här veckan, däremot ska jag vara med dem imorgon men bara som stödlärare sen så ska jag ha dem igen på torsdag. Tisdag och onsdag ska jag vara med en annan tjej och sen ta över det hon gör i några veckor då hon ska operera foten. Fredag är ännu tom på jobb men det kan absolut ändras under veckans gång.
På lördag ska jag fira min födelsedag är det tänkt, jag har bjudit lite folk så vi får se hur det blir. Jag hoppas det blir awesome, sen på måndag den 7 som är min riktiga födelsedag så ska jag nog ha kaffe och tårta för familjen.

Andra saker som sker i veckan är att folk lämnar mig :( Så ledsen för min egen skulle, men så glad för de som åker. Jessica drar till Australien på onsdag och Channette drar till Norge på måndagen veckan efter. Jag tycker så att de ska åka och de förtjänar det som tusan men va fasiken, jag kommer sakna dem!! Men det hör ju livet till och tidigare har det ju varit jag som lämnat. Nu är det min tur att vara hemma ett tag.

Igår hade jag en jättetrevlig kväll med Emma och Channette och massa vin, ja det blev en hel del. På dagen stod jag på loppis med mamma, det var väldigt kul men iskallt. Jag misstycker starkt till detta kyliga väder. Jag saknar redan sommaren, den var ju så underbar!

I fredags vart den en middag med Jessica & co, vi käka på Kalas och det var så gott och trevligt. Vi gick vidare ut och hade en väldigt kul kväll ute.

Helgen har varit toppen men nu är den som vanligt över för snabbt. Det börjar bli dags att runda av och gå och lägga sig. Veckan blir nog toppen, bara att gå och knoppa nu och låta den ta sin början.

Fina tjejer från fin kväll.

Back to school

Sitter uppe alldeles för sent som vanligt. Men en liten middagslur i combo med en sen kaffe har gjort mig hyfsat pigg så här på kvällen. Jag har spenderat den senaste timman med att kolla över morgondagen i skolan. Jag tror att jag har någorlunda kolla på läget. Men jag vågar egentligen inte säga så mycket för man vet ju aldrig med barn, det kan ju bli en helvetes dagen även om det känns helt okej nu.
Dagen idag har gått bra och vi har jobbat mycket tillsammans istället för mycket eget arbete vilket jag märker att de blir rastlösa av. Fick även jättefint beröm och uppbackning från de andra lärarna som tyckte jag sköte mig bra och det gör ju att man växer en centimeter eller två när man märker att ens magkänsla funkar.

Så nu peppar jag för dag nummer två på den här veckan och jag tror nog både jag och klassen kommer klara det här bra. Det är fina barn de har bara väldigt mycket energi och väldigt lite koncentration åt gången.

En liten helt onödig anekdot är att en flicka i klassen heter Nowalie. Jag kunde liksom inte låta bli att haja till lite över det och jag tänker på det lite extra varje gång jag säger just hennes namn.
Det där var ju mitt namn! Det är så dumt för det har ju gått och blivit jättepopulärt de där namnet, nu är det ju på väg upp tillsammans med namnen som Tindra, Alva, Nova etc. Men just namnet Novalie var ett sånt där namn jag så länge trodde att jag var helt själv om. Jag var liksom helt säker på att jag kom på det där namnet. Jag har alltid varit en sån där tjej som tänkt på mina framtida barns namn, de har konstant ändras genom året. Först skulle jag ha tre barn och de skulle heta Albin, Elliot och Hannah haha jag mins det så väl.
När jag var fjorton satt jag och knåpa lite för mig själv. Jag blev så förtjust i namnet Nova men tyckte det var för kort, sen har jag alltid tyckt om namnet Lee men alltid i samband med ett annat namn. Så då slog jag liksom ihop dem till just namnet Nova-lee. Jag nämnde det för min kusin som inte gilla bindestrecket och då styrde jag om det och fick fram namnet Novalie. Det var mitt namn, jag kände det så starkt. Detta namn som jag hittat på. Tji fick jag för inte fan var jag ensam om det inte, snacka om jag blev förvånad när namnet började dyka upp överallt!!! Jag tänker tydligen i samma banor som en helrad andra människor.

Så kan det vara iallafall och vem vet när det väl blir dags kanske jag har kommit på något nytt. Och med dessa senaste dagar färskt i minnet lär det ju inte bli några barn än på ett tag! Kan man uppskatta en tyst lägenhet mer än efter en heldag med massa ljud? Ne tror inte det.

Nu är det verkligen dags att sova. Tills vidare...

Lazy day

Har haft den mest sega och onödaiga dagen på länge. Vakna ändå hyfsat tidigt så där 10.30 vilket ändå får anses som ganska bra när man varit ute kvällen innan.

Gårdagen var oerhört lyckad. Heidi och jag satt och pumpa musik, pratade och drack mängder vin. Runt kvart i tolv styrde vi stegen ner mot stan. Vi hamna på Pitchers en pub, uteställena i övrigt var ganska döda men på Pitchers hängde alla tappra själar som total sket i att det är löning först nästa helg. Väl på Pitchers möte vi upp Jessica &co och hade hur trevligt som helst. Sen efter någon vända till baren var det som om stället helt plötsligt explodera av väl kända ansikten. Det var helt sjukt hur alla jag kände helt plötsligt började ploppa upp på samma ställe utan att det liksom var för beställt. Det var i alla fall så sjukt trevligt och så jäkla kul.

När krogen stängde klockan två var vi ju absolut inte klara än. Så en lite efterfest på det med alla underbara människor. En så jäkla spontan och random kväll och det är ju dessa som blir som allra bäst. Hemma var jag någon gång efter fyra för andra kvällen i rad.

Idag har jag umgåtts med min kaffekopp och inte mycket annat. Jag har utnyttjat att ha internet igen och njutit av att inte göra ett skit. Imorgon återvänder jag ju till min lilla tvåa och innan jag lägger huvudet på kudden så ska jag väl gå igenom morgondagen. Det är med skräckblandad förtjusning som jag återvänder till skolan.

Ikväll ska jag nog synda och köpa lite godis. Kan inte låta bli och jag känner att jag kan behöva det innan den nya veckan tar start. Oktober få bli en hälsomånad! Oktober påminner mig även att jag måste börja planera inför min kommande födelsedag.

Fina tjejer från igår.

Pimp my wall

Sitter och väntar på lördags besök i from av fina Heidi. Vi ska pimpla lite vin för att sen dra ner en sväng på krogen är väl tanken. För att fördriva tiden sitter jag och utnyttjar tiden och kollar lite på olika tavlor till lägenheten. Så skönt att ha internet nu så man kan sitta och surf fönstershoppa, få igång inspirationen till att dekorera lägenheten. Alla stora möbler och sånt är ju på plats men det är det lilla som saknas nu.

Denna äger jag redan, den är köpt på Irland och jag verkligen älskar den! Men nu behöver den en kompis och jag tänkte att de skulle sitta på väggen över tvn.

Något i stil med detta hade jag tänkt.

Var nog mest inne på en Casablanca poster först då jag har sett den filmen. Men sen så hittade jag alla dessa andra och åh vad fina de är. Blir nog toppen vilken som. Gud vad jag längtar tills de hänger där över tv! 

Det är så kul att få pynta en egen lägenhet och verkligen få låta min egen smak och tycke spela in. Ska bli så spännande när alla mina idéer är på plats för att verkligen få se hur det blir. I huvudet ser det ju så bra ut men sen hur det blir i verkligheten det kan man ju aldrig veta.

Ne nu är Heidi på intåg, dags att runda av. 

Connected

Jag har äntligen fått internet i lägenheten! Så lycklig människa idag. Jag har gått och morrat över att jag inte har något telefonjack i lägenheten och på så sätt inte kunnat koppla in mitt internet. Jag har verkligen svurit och varit så förbannad, vilken lägenhet har inte ett telefonjack liksom?
Igår hitta jag det bakom sängen..... Ja jag skäms. Så igår innan jag fick finbesök så plugga jag in dosan och vips så var jag uppkopplad! Så jäkla skönt, det är en helt ny känsla av frihet att ha internet!

Gårdagen var en perfekt fredag efter en väldigt ny och spännande vecka. Det blev vin, godis, hemkörningsmat och framför allt underbart sällskap. Det hela avslutades med en liten utgång och så en liten efterfest.
Idag mår man som man bör och kvällen bjuder på mat hos päronen för att det sen nog får bli en lite utgång igen.

Lika bra att ta vara på helgen nu för hela nästa vecka är jag tillbaka i skolan. Det går undan, jag gick från att vara väldigt arbetslös till att nu ha fått fem nya pass som plussar på de fyra jag hade i veckan.
Nästa vecka ska jag vara med samma andra klass som jag hade torsdag och fredag den här veckan. Det är en otroligt spännande utmaning att ta hand om dessa 23 åttaåringar. De smälter mitt hjärta ena sekunden för att nästa göra mig helt galen. De är barn helt enkelt. Jag ska inte gå in så mycket mer på vad vi gör om dagarna eller barnen i säg av respekt men det är helt klart en utmaning.
Imorgon måste jag sätta mig ner och kolla över lite vad jag kan göra för att få måndagen att gå smärtfritt, det får bli lite lekar och annat påhitt. Som vikarie tar jag mig friheten att avvika lite från studieplanen då jag inte helt har koll på den. Men vi ska nog få en riktigt bra vecka ihop.

Dessa pass jag får nu hade inte kunnat komma lämpligare, räkningarna denna vecka läggs på hög så fort de trillar ner i brevlådan och jag kan avslöja så mycket att det blir en tuff månad. Alla start avgifter med mera överallt ifrån är inte att leka med och det blir skönt när jag får mer ordning på alla utgifter.

Nu ska det duschas och sen väntar en promenad till päronen i något som ser ut som ett underbart soligt höst väder...

I'm back now! Så nu ska bloggen komma igång på riktigt igen. So stay tuned ;)

Life on hold

Det är så det känns lite just nu. Jag har varit hemma i två och en halv månad nu. Irland har blivit historia och Eskilstuna är min nya gamla hemstad. Sommaren har varit den bästa på länge med ett Eskilstuna som badat i sol och varit fyllt av underbara vänner, dagarna har flugit förbi.

September kom obemärkt och var ännu så fylld av sommar med långa ljusa dagar och varma vindar. Hösten har hållit sig borta och jag har gått och njutit av det så länge jag kunnat.

Igår kom hösten! Himlen blev grå och vindarna är kalla, kvällarna har blivit oerhört kyliga och bolmande moln av ånga sipprar ur min mun vid varje andetag. 

Det är också nu jag inser att jag inte kan leva på sommaren längre. Dags att få ordning på livet och sluta leva som att jag har sommarlov. Mitt fokus nu är att skaffa ett jobb och i den här staden får man ta det man kan få. 

I lördags spenderade jag hela dagen som servitris på ett bröllop. Det var jag och Channette som höll oss sysselsatta med att få alla 65 gäster utfodrade och nöjda.

Idag ringde min fina vän Emma och frågar om jag vill komma in och vikariera på samma skola som hon jobbar på. Så nu sitter jag och dricker kaffe och peppar inför att för första gången hoppa in som lärare. Tänka sig det har jag aldrig gjort förut och känner mig lite ute på djupt vatten, men det här ska nog gå bra. Jag peppar och hoppas att det går bra. Jag vill ju så gärna komma ut i jobblivet nu så fort det bara går och det här är ju en perfekt språngbräda.

Utöver detta som händer nu så har jag fortfarande inget internet. Nu går jag på det mobila nätverket, jag hoppas få internet om en vecka men det har visat sig varit riktigt svårt att få sånt här löst i min lilla lägenhet. 

Så fort det kommit igång är jag så spänd att få skriva av mig om så mycket mer som hänt i sommar och framför allt skriva om framtiden som kommer. 

Snart är jag tillbaka här och jag hoppas så mina små läsare hittar tillbaka!

Bild från Colin och Lorenas bröllop, ett av alla äventyr i sommar.

This man kills me....

Ögongodis i väntan på seriösa inlägg.

Saknad

Jag saknar min blogg. Jag saknar att skriva och få ner mina minnen på min lilla portal. Det har varit så mycket med den nya lägenheten och något internet har inte skaffats. Tills det är ordnat så blir det en ofrivillig bloggpaus, jag får se det som ett sommarlov även från detta. I början av september kommer hösten så smått och med den rutiner och liknande, förhoppningsvis är internet då på plats. Tills dess har jag massa äventyr kvar och jag får vänta med att dokumentera dem tills senare. 

Tills vidare...

There and back again; Part 2

Nu har jag varit hemma i lite över en vecka. Det har gått så sjukt fort och vad konstigt anpassningsbar man är som bara ställer om sig från ett liv på Irland till att helt plötsligt vara hemma igen. Dagarna har gått i ett och det har inte varit många lugna stunder. Då jag inte har något internet i lägenheten ännu så har bloggande blivit lite lidande. Jag har dock skaffat en smartphone så jag finns bland annat att följa på instagram med alias ghogbring för den som inte redan visste om det som ändå vill följa mig där :)

Fredagen den 28 juni sa jag alltså hej då till Dublin för att åka hem till svea och vilken sjuk dag det blev. Dagen börjar på värsta tänk bara sätt med att jag och mamma fastnar i hotell hissen på väg ner till frukosten. Hissen bara åker upp och ner mellan de fem våningarna och när den stannar så vägrade den att öppna dörrarna. Den var ingen jättestor hiss så jag kan ju lugnt sagt säga att det blev lite panik. Mamma är lite klaustrofobisk av sig så jag hade inte mycket annat att välja på än att vara den lugna av oss. Så jag fick snällt hålla nerverna i styr och försöka få kontakt med personalen utanför. Det gick hyfsat snabbt att få kontakt och sen gick det rätt fort för dem att få tag på en tekniker och sen tog det inte så lång stund innan vi var ute men fy bövelen vad stressade vi blev av det.

Sen blev den en lång frukost för att lugna nerverna och sen var det bara att försöka få ner alla våra fem väskor för trappen eftersom hissen inte funka (inte för att vi skulle ha ställt oss i den ändå).  Det var en kraft ansträngning i sig och vi var lagom slut när vi var klara. Sen bar det av med taxi till flygplatsen. Väl där så skulle vi checka in väskorna och det blev bara struligt alltihopa. För det första hade vi inte skrivit ut våra bordingpass eftersom sist vi flög behövde man bara ett nummer. Det löste sig ju hyfsat snabbt men sen kom problem nummer två. Jag hade ju bokat två väskor med mig i tanken att båda fick väga 20kg. De var ju tydligen helt fel, de fick bara väga 20 kg tillsammans! Så där stod jag och mamma med tre väskor som vägde 20 kg och visste inte alls hur vi skulle bli av med en av dem. Tack och lov var tjejen i incheak en riktigt ängel för hon förklarade hur vi skulle göra för att få ner vikten på bästa sätt. Hon räddade verkligen mitt skinn och det slutade med att jag bara behövde betala för 6 kg övervikt. Det gick ändå på en fett summa av 90 euro men helt klart bättre än det första priset.

Efter hela den härvan var över och vi äntligen var på insidan började i alla fall jag undra om det kanske inte var meningen att jag skulle sitta på det där flyget. På flyget kom vi i vart fall och när vi väl lyfte så hade alla händelser helt överskuggat det faktum att jag lämna Irland för första gången på sex månader för att åka hem.

Väl hem slogs jag av en underbar sommar värme och den stora överraskningen kom ju när jag kom hem till lägenheten. Där väntade överrasknings välkommen hem fest! Så himla underbart gulligt av alla att komma hem till mig och fira min hemkomst så där,,blev helt rörd.
Det blev en hel kväll med god mat, dricka och massa skratt. Det perfekta sättet att komma hem på.
Resten av dagarna har jag bara umgåtts massor med folk och tagit igen massa gammalt, det har blivit många sena kvällar och en hel del vin men det är ju så det ska vara på sommaren.

Det känns verkligen toppen att vara hemma. Visst sakna jag människorna på regn ön men jag är verkligen glad över att vara hemma, det känns så jäkla rätt just nu!

Nu får sommaren utvecklas som den vill. Första prio är att lägenheten ska fixas, sen får resten komma lite eftersom. Närmare hösten ska jag ta itu med massa annat men just nu ska jag ha lite semester ;)


Bilder från överraskningsfesten som min mamma tagit.

Tills vidare....

There and back again; Part 1

Blå himmel, ljumna vindar och solsken. Nej jag är inte i Dublin längre det är en sak som är säkert. Jag sitter i mitt kök i min nya lägenhet i mitt lilla Eskilstuna. Jag får ingen ordning på känslorna. Jag är så glad att vara hemma, så skönt att vara runt alla jag älskar, så skönt att bo själv och så en älskad sol över mig. Sen så samtidigt så saknar jag folket och pulsen på Irland. Jag vet att jag vill vara hemma och jag längtar inte tillbaka egentligen, det är en illution men fasiken vilka underbara människor man träffade.

Sista veckan var ju små galen därborta. Fyllt med att hänga med mamma och att öva inför uppspelet.
Onsdagen var en av de längsta dagarna i mitt liv men ack så underbar.
Den börja med frukost med mamma, jag var så trött och kände en förkylning som inte var långt borta. Klockan tio drog jag till ett när liggande Café för att möta upp några av teater gänger för frukost kaffe innan vi skulle börja dagen klockan 10.30.

Halv elva var vi på plats i The black box där vi skulle ha föreställningen och vi hade uppvärmning ihop för sista gången vilket var underbart. Och vad kul vi har tillsammans det är helt otroligt. Sen blev det en lång dag av att framförallt ställa in ljuset på alla scener. Antoinette som läraren heter ville finslipa vissa scener och då fick vi andra roa oss bäst vi ville, vi repa så klart de vi kunde.
Klockan ett blev det en halv timmas lunch sen blev det att kolla alla in och utgångar, alla övergångar. Sen blev det ett rep utan ombyten och sen så blev det ett rep med ombyten. Allt gick fantastiskt bra. Vi var så redo för föreställning. Vi tog plats i ett så kallat green room när publiken kom och inte förns de satt på plats fick vi ta våra platser på scen bakom flatsen som de svarta skärmarna kallas.
Jag och Niall öppna showcasen med våran scen One for the road av Harold Pinter. Sen fick jag snällt vänta till mot slutet för nästa scen jag var med i. Men det var lugnt för jag höll mig sysselsatt med att flytta möbler på scen och sen ta emot böcker i en annan scen. Sen var det dags för mig och Chris i The sea av Edward bond och så avslutningsvis det som avsluta hela föreställningen var min gruppscen Factory girls av Frank Mc guinness. Inte illa att få både öppna och avsluta föreställningen, hehe.
När det var över kändes det ju bara så jäkla skumt, då buga vi och sen blev det diplom utdelning. Innan lärare hann avsluta allt så kasta vi fram Adam som läste en dikt han skrivit om klassen, så himla söt. Sen gav vi henne blommor och så ett inramat kort på oss och ett bidrag till en fond till hennes systerson. Det var så lyckat alltihopa. Så underbart också att mamma var där och fick se detta!

Vi drog som vanligt vidare till stammis puben Reeds och började kvällen där. Det blev många skratt och många öl och så fick vi ju reda på att Colin och Lorena ska gifta sig! Sen så tackade några för sig, så himla tråkigt, jag HATAR att säga hej då och inte veta om jag kommer se någon igen.

Vi som var kvar drog till Everleigh garden och blev kvar där till sent. Vi hade verkligen en helkväll av massa dans, drinkar, skratt och prat. Det perfekta avslutet på kvällen, jag var absolut inte redo när lamporna tändes  och signalera att kvällen var över. Sen var det bara att säga hej då till alla utanför. Meabh och jag började så klart böla haha, men det var riktigt jobbigt att säga hej då till henne och sen att hon är så blödig hjälper ju inte mig när jag är full. Sen sa jag hej då till Chris och sist blev Joanne. Klockan var väl halv fem när jag gick till hotelet så trött både fysiskt och psykiskt.

Torsdag så gick jag och mamma på stan och fixa det sista och mamma fick shoppa lite. Sen åt vi lunch och sen drog jag till Mick och Henea och fixa det sista med rummet och lämna nycklarna och så sa jag ju hej då så klart vilket var sjukt i sig. Vi har ju haft vårat lilla kollektiv så det blir skumt att inte bo där något mer. Efter det åkte jag ut till Beachwood och käka på Jo burger med Chris. Det var menat att bli ett gäng från klassen men det var bara vi som kunde, men det var ju hur trevligt som helst det med.

Sen kom fredagen vilket blev en långa dag i sig och det sjukaste var ju att jag lämnade Irland för sista gången på länge! Hemkomsten får sig ett separat inlägg.

Jag har svårt att fatta att mitt teater år på Irland är över. Att inte längre få gå till skolan och spela teater med alla fina människor. Jag saknar dem redan och hoppas verkligen att våra vägar möts i framtiden. Annars så får jag bara vara så sjukt glad att jag fick nio månader med dem för shit vad jag tycker om dem!!

Bilderna är stulna från alla möjliga håll.

Min tid på Irland skulle inte blivit den samma utan dem!

En dag kvar

Imorgon åker jag hem. Väskorna är packade, biljetten är fixad, rummet är städat och nyckeln lämnad.
Men framför allt så är uppspelet över och mitt år på skolan är numera bara ett minne, så sjukt. Vilken berg och dalbana detta år har varit. Men vad jag kommer sakna det, det vet jag ju. Jag är ju sån, njuter av allt som mest efter det har hänt. Knasboll som jag är.

Nu ska jag hem och ladda batterierna och ta mig an nya äventyr med nya tag. Vem vet vad framtiden har att ge men jag är ivrig på att ta reda på det.

Uppspelet var fantastiskt och hela dagen var underbar, så sjukt underbart att få avsluta med att ha en hel dag ihop. Jag skriver nog mer ingående om det sen när jag kommer hem. Vi gick ut igår och jag gick inte till hotellet för ens på morgonkvisten.

Så sjukt jobbigt att säga hej då till alla. Första tanken var ju att jag inte alls visste när jag skulle se alla igen. Men det löst sig ganska snabbt då Colin och Lorena meddelade att de ska GIFTA sig i augusti! Haha så himla sjukt, de har varit tillsammans i sex månader, förlovad i två och ska gifta sig om två månader. ( Och nej hon är inte gravid, det var min första tanke ;) ). Så i augusti är jag tillbaka för att gå på bröllop. Det blir underbart och så härligt att få se alla igen då.

Nu ska jag sova för imorgon flyger vi tidigt. Jag ska få ner mina sista dagar mer ordentligt senare men nu är allt fokus på att komma hem!

Tills vidare..

Bye Bye T.G.I.F

Igår var min sista dag på jobbet, så sjukt. Det var en riktigt bra dag dessutom med bara de bästa människorna på golvet. Det var stressigt men inte mer än vad vi kunde klara av, vi var ett sådant team igår och trots massa barnkalas och suriga föräldrar så rodde vi det i land och lyckades sätta ett leende på allas läppar. Bord nummer 32 blev mitt sista bord och det kommer jag nog alltid komma ihåg. Jag jobbade 12 till klockan sju sen fick vi am;are sluta och ge skiftet till pm;arna.

Efteråt drog jag, Stephen, Heather och Jen ner till donken som ligger under oss och slängde i oss lite mat sen vidare till puben Winters.
Där satt vi sen hela kvällen och skratta och prata och hade det allmänt gott. Inte en enda öl fick jag betala för heller, trots att jag envist försökte trycka fem euro i handen på alla som kom med en Pint till mig. Men regeln när någon slutar är ju just den att man inte får betala för något.
Samtidigt som kvällen blev senare och solen gick ner så kom det bara fler och fler människor dit, alla underbara människor som jobbade sent kom så fort de var klara. Hannah, Adam, Lin, Alli och Nikki dök alla upp för att dricka med oss och ta farväl av mig. Hjälp det är få gånger jag känt mig så speciell och helt mållös inför deras sätt att ta tills sig mig trots att jag bara jobbade där i fem månader.
När vi blivit ganska många runt bordet så viskades det en hel del och så försvann folk lite mystiskt och jag förstod att något va på G.
Och mycket riktigt så dök de upp sen med en stor present påse fyllde med massa skoj och ett kort som alla skrivit i. Jag blev så rörd så det var inte klokt och jag som är så dålig på sånt där, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Men jag hoppas leendet på mina läppar och mina kramar var nog för dem att förstå hur underbara de är.
Runt klockan två så stängde puben och vi vara klara att säga adjö efter en hel dag av att jobba och dricka. Då hade folk trappat av en efter en och de var bara de tappra få Heather, Stephen, Alli och Evan kvar. Vi skiljdes åt vid taxi bilarna och det blev många långa kramar innan. Mitt hjärta känns som att det vuxit tre storlekar tack vare dem!

Bildregn! ne det var ingen bra fotodag för mig men va fasiken jag bjuder på det, det är ju fullt av fina människor på bilderna i alla fall :)

Så idag är det måndag och blygsamma fem dagar kvar innan jag åker hem. Shit! Så mycket kvar att göra, hur fan ska man få ihop det tro. Ikväll kommer mamma men innan dess så ska jag åka och lämna kläderna på jobbet, lämna in gymkortet, dra till banken och växla in alla mynt och packa det sista och ha teater! Jo men det låter väl fullt möjligt eller? Äsch det löser sig nog i vart fall, det brukar ju göra det ;)

Tiden

Nu helt plötsligt börjar det bli svårt att få tiden att räcka till. Jag har ju inte direkt gett mig själv ett schema med överflödigt med tid om man säger så.

Nu i helgen jobbar jag mina sista pass på T.G.I.F vilket känns jätte skumt i sig samtidigt som det känns jätte skönt, idag gör jag min sista stängning. Har svårt att tro att jag kommer sakna just dem. Sen imorgon göra jag sista am skiftet, 12 till 18:00 sen är jag klar. Sen kommer jag till dilemmat om jag ska gå ut och dricka med kollegorna efteråt som en farväl grej eller om jag ska åka och repa med teater polarna. Måste bestämma mig snart men jag grubblar lite till på det. Jag vill ju så gärna gå och dricka en sista gång med kollegorna samtidigt som jag borde repa teater. På måndag hinner vi i och för sig repa en del, sen har vi ju tisdag men då är mamma här så då blir det ju lite knepigt.

Samtidigt som teater och jobb sker så har jag ju massa annat att få klart, packning och städning av mitt rum bland annat. Så svårt att packa ner allt när jag fortfarande behöver kläder en vecka till. Måste försöka tvätta sängkläder och handdukar också innan jag åker, dessa skall jag ju ge till nästa inneboende och då vill jag ju inte direkt att de ska vara skitiga. Julius har jag nästa enbart sovit i min säng på senaste tiden så det är stört mycket katthår på mina sängkläder.

Detta är mitt kaos just nu.

Och så har vi otroligt hjälpsamma Julius.

På nått höger ska ju få ihop det här ändå. Om en vecka är jag ju hemma och då måste det ju ha löst sig eller hur. Tills dess har jag inte tid att sitta här i vart fall. Dags att få lite nytta gjort. 

En vecka

Till showcase! Fan vad sjukt, hur ska detta gå nu då? Jo men det kommer gå bra tror jag. Vi är på god väg. Kan bara inte fatta att om en vecka är det över, Mitt år på skolan med mina vänner. Herregud vad jag kommer sakna dessa lektioner och framför allt dessa underbara människor som lyckats nässla sig in till mitt hjärta för att bo där permanent. Om en vecka bugar vi för sista gången tillsammans på samma scen, vi kommer kramas, skåla och skratta en sista gång innan vi skiljs åt. Sen på fredag om en vecka sitter jag på planet på väg hem till Sverige igen. Så lustigt, att lämna allt detta bakom sig. Men det blir nog inte för alltid, nog fasiken så återvänder jag till Irland en dag om så bara för en helg eller så.

Gårdagen blev en toppen dag trots att jag trodde den skulle bli ganska trist. Innan vi skiljdes åt på måndagskvällen klagade jag till Adam att jag inte visste vad jag skulle göra på min lediga tisdag. Han kom på den super bra idén att jag skulle komma ut till Google där han jobbar och äta lunch. Det var taget och runt halv tolv satt jag på bussen dagen därpå och åkte till Google. Adam hade fixat gästpass åt mig och sen fick jag en guidad tur hur det såg ut där och sen så gick vi till den mycket imponerande matsalen, såg ut som en restaurang med massa lyxigt käk, som var gratis! Fatta de får gratis lyxlunch varje dag, OMG. Inredning var dö cool den med och jag kunde inte för mitt liv fatta att Adam inte trivs där. Nå ja det handlar ju mer om jobbet i sig än maten kanske. Efter att ha ätit tog vi gratis fika och kaffe och satte oss på takterrassen där det fanns gungor!!! (igen hur coolt låter inte det här stället). Där satt vi och gunga i solen och drack kaffe och skrattade gott, Oh Adam är en så underbar vän, jag har så roligt med honom. Efter att han tagit en på tok för lång lunch så sa vi hej då och jag drog mot stan igen.

Där handlades det två stora väskor så nu har jag äntligen kommit igång med packandet. Sen hem för att träffa Henea och Mick, det är så löjligt men vi ses nästan aldrig längre på grund av jobb och teater. Tror inte jag hade sett Henea på en siso där fyra dagar.

Så jag lagade en sista Mexican tuesday, lite sorgligt där. Sen så käka vi och kolla på tv tills Chris hörde av sig sent om cider och fråga om vi skulle repa lite. Så klockan halv nio mötte jag upp honom i kvällssolen och så gick vi igenom pjäsen igen.

Det blev alltså en väldigt lyckad dag som jag inte hade förväntat mig, älskar när sånt händer!

Nu ska jag på jakt efter en klänning som jag kan ha på mig i scenen med Chris och en i den med Niall, det är lättare sagt en gjort och jag är så ruskigt sent ute, typiskt mig.

Tills vidare..

Upptagna dagar

Herregud vad dagarna går fort nu och vad mycket jag har att göra hela tiden. Så denna vecka har sussat förbi. Med teater och jobb som varvat varandra och däremellan har väl en och annan öl druckits.

I går så hade vi middag med teater gänget. Jag skulle jobba 12 till klockan sex, det var ett jobbpass som jag tog då en kille inte kunde jobba. Jag var dock tydlig med att säga att jag absolut inte kunde stanna längre än klockan sex då jag skulle på middag klockan sju. Jag blev försäkrad om att jag skulle vara ut klockan fyra.
Jo men tjena, fy i helvete vad stressigt det blev på jobbet. Det var bara jag och en till på golvet sen två manager som skulle sköta hela restaurangen och hjälp vad vi fick kämpa för att få ihop det. Jag var inte ute från restaurangen förrns klockan 18.30. Detta betydde ju då att jag blev ganska så jätte försenad till middagen, morr.

Men men, jag for i vart fall hem och duscha, fixa mig och knatade iväg till restaurangen. Där satt resten och åt och drack vin, det var en underbar tapas restaurang. Jag beställde min mat och det tog knappt någon tid alls att få in den så det var toppen. Åt en getost sallad med salta mandlar och honungs dressing och en bruschetta med tomat mix på, gudomligt gott.

Vi satt och mös där till klockan elva då vi drog vidare till Workmans för mer dricka och massa dans. Det var verkligen en underbar kväll, så underbar att jag liksom är lite sorgsen att den är över.

Och så ett bildregn från kvällen, oh dessa vackra, underbara, tokiga människor som jag kommer sakna dem!

Var inte allt för bakis idag och tur var väl de då jag har jobbat. Fem till stängning vilket blev klockan tolv, alltså inte så farligt. Imorgon blir en tuff dag, upp tidigt och gå till skolan och ha extra övning med klassen, jag blir där från 10 - 15.00 sen bär det av till jobbet 16:00 till stängning. 

På måndag är jag ledig tack och lov och då måste jag verkligen fixa med att börja packa. Herregud jag åker ju hem om två veckor och jag har inte packat ett skit!!! Hjälp, nåja det löser sig ;) En dag i taget nu.

Tills vidare.

Time

Idag så kom regnet. Vi hade det på känn att det skulle dyka upp. Vi har haft en hel vecka av underbar värme och sol och det var liksom lite för bra för att vara sant här på regn ön. Så igår kväll när vi gick ut och tog en öl efter klassen igår så kände vi dropparna på nästippen. Idag så är det väldigt blandat väder med regn och solsken. Har hört att det varit lite samma väder hemma så det är väl det vi får nu.

Men dagarna här borta har varit underbara så det är ju synd att klaga, man får ju inte bli för girig.
I lördags var det så sjukt lugnt på jobbet. Så en efter en som inte skulle stänga blev hem skickade. Det slutade med att vi bara var fyra stycken på jobbet som skulle få allting klart, på en lördag är det extremt lite folk. Det var så lugnt att min maneger frågade om jag ville ha söndagen ledig då hon inte trodde jag skulle behövas. Jag tackade gladeligen ja till det. Efter jobbpasset tog jag och Stephen öl på baren nedanför och hade hur trevligt som helst.

På söndagen var det mening att vi skulle mötas upp ett gäng teater människor och öva på olika scener. Jag såg jätte mycket fram emot det. Två timmar innan vi skulle träffas så drog sig en kille ur, det tokiga är att han är en så stort del i så många scener så efter det började alla ställa in de med. Då såg jag liksom min lediga söndag gå i bitar. Vad skulle jag hitta på då när ingen ville ses. Det var en fantastisk fin dag och jag kunde bara inte tänka mig att bara sitta hemma och häcka. Efter lite velande så beslöt i vart fall jag, Joanne, Jonathan och Chris för att möta upp och i vart fall få lite gjort. Vi övade i två timmar sen efteråt tog vi en öl och jag, Chris och Joanne avrundade med att käka middag ihop. Toppen mysigt! Så jag blev glad att söndag fick ett gott slut ändå.

I måndags så möte jag upp Niall tidigare och fick lite gjort i våran scen och sen hade vi alla fullt upp med att jobba på våra scener. Sen blev det en traditionell öl efteråt.

Idag väntar jobb och jag inser att det inte är många jobbpass kvar för min del, det är den här veckan och sen nästa sen är jag klar på T.I.G.F. Det känns ganska så sjukt samtidigt som det känns skönt. Det är väldigt blandade känslor just nu. Jag är så jävla konstigt funtad, jag längtar massor till något och sen när det börjar närma sig blir jag rädd. Nu är jag rädd för att jag ska komma hem och inte fatta varför jag längtade så jäkligt och inte tog vara på tiden här borta. Ne skum i skallen det är vad jag är. Jag tror ju en dock att det kommer bli bra. Min egna lilla lägenhet längtar jag ju massor till. Och det är ju inte precis som att jag inte kan åka hit och hälsa på. Kanske en festival i augusti här borta? Det skulle kunna vara något.

Snart byter jag ut lilla Dublin mot ännu mindre Eskilstuna. Oavsett vad så är jag i vart fall en erfarenhet rikare.

Feelings

Hard Rock Café

Det är ganska ironiskt att mitt inlägg igår fick titeln Bingo. För det var precis det vi hade på jobbet igår. Oh underbar knasiga jobb med dess påhitt det kommer bli svårt att hitta ett nytt jobb med samma busiga meriter. Vi hade i vart fall bingo igår, vi fick en lista på olika saker från menyn som vi skulle försöka sälja till folk. Det var en hyfsad lätt lista och jag var så jäkla pepp på det också. Jag skulle bara vinna, jag får sådan vinnarskalle ibland. Priset var antigen en tjejig glittrig tröja eller en hard rock café tröja, det flesta av oss tjejer var dock eniga om att vi hellre ville ha kille tröjan om vi vann än den glittriga toppen. 

Dagen igår var oerhört seg när det kom till gäster, alla var hellre ute i det fina vädret. Jag som hade en sektion som vanligtvis är mycket stressig hade knappt några bord alls, mina vinst chanser var alltså inte så stora. Så det kom inte som någon överraskning direkt att Ken som hade balkongen som var helt klart stressigast tog hem priset. 

Men söta underbara lilla Ken såg hur mycket jag verkligen ville vinna och gav mig tröjan han vann. Haha så himla gullig kille. Han sa att det var en Hej då gåva och jag lovade att alltid tänka på honom när jag har den på mig. 

Försök bortse från att jag ser oerhört sliten ut, det har varit mycket jobb och teater som tagit ut sin rätt, plus att jag har en bränn som gett mig ett läder face.

Så nu är jag alltså ägaren av en Hard Rock Cafe, Dublin tröja. Prislappen skvallrar om att denna lilla tröja kostar nästa 22 euro att köpa, herregud skulle jag aldrig ge. Men nu fick jag ju den gratis och det blir ett fint litet minne här ifrån.

Ne nu väntar mer jobb!

Tills vidare..

Bingo

fyra sol dagar i rad! Helt sjukt, har aldrig förr varit med om så fint väder här på regn ön. Men gud vad det gör mig glad.

Nu har mina två lediga dagar kommit och gått och ikväll nalkas jobb igen, jippy! Nå ja det är inte så farligt. Efter den här helgen så har jag bara två veckor kvar på jobbet, helt sjukt vad snabbt det går. Känns som att jag började igår samtidigt som det känns som att jag jobbat där i evigheter då jag har kommit så många så nära på så kort tid. Kommer bli tråkigt att säga adjö och inte veta om man någonsin ses igen. Ännu värre är det ju dock med mina klasskamrater. Fy vad jag kommer sakna dem.

Nu på slutspurten så har jag ju så klart börjat vela en del. Är det rätt beslut att åka hem? Var jag lite för snabb i mitt beslut? Vad väntar där hemma? Kommer det här att bli bra?
Ja vem vet? Det får visa sig, för jobbet är uppsagt, mitt rum kommer att hyras ut på nytt och min kurs tar slut, det lämna hur som haver inte många alternativ än att åka hem och det är ju det jag vill göra eller hur?
Ja herregud jag blir inte riktigt klok på min egen hjärna.

Igår var en seg dag som  i var fall avslutades med en trevlig scen övning med Chris, han är för rolig han, så himla tankspridd kille. Vi fick lite gjort i alla fall men när klockan närmade sig tio kunde vi inte för våra liv komma igenom scenen längre då vi bröt ihop i små skrattanfall hela tid. Det är lite av en bieffekt av att ha en superseriös scen, vi ska ju vara jätte ledsna men till slut så blir den där spänningen alldelse för ihärdig och då bubblar det över i skratt i stället.

På söndag efter jobbet ska jag i stort sätt möta upp hela teater gänget för att öva så mycket som möjligt, jag längtar! Det är alltid så trevligt att umgås med dem och jag vill verkligen göra det så mycket som möjligt tills jag ska åka hem.

Igår innan jag gick och la mig kollade jag på en film som min kusin rekommendera. Elvis and Anabelle

Den var så där små skum och jätte mysigt, jag gillade den massor. Blev så himla sugen att bara dra iväg på en roadtrip med min pojkvän när jag såg den. Ett problem bara,  jag har ju ingen pojkvän! haha men men den dagen jag faktisk lyckas fånga en sådan så ska vi göra en spontat (hur spontan den nu kan bli då jag redan planerar den) roadtrip. 

Ne nu ska jag väl försöka få ordning på allt innan jobbet. 

Tills vidare...

Sol!

Dublin har bjudit på fasligt mycket sol de senaste dagarna och vi kan ju inte annat än tack och ta emot! Det är så förbannat härligt med sol och att kunna gå barfot (snacka om att mina fötter behöver det) och i shorts och sitta på terrassen och bara njuta. Det är så jag har tillbringat timmarna innan jobbet på senaste tiden.

Så pass mycket att jag lyckats bränna mig! Jag bränner mig aldrig så det känns jätte skumt. Tydligen så är solen extra stark här, de få gånger då den faktiskt visar sig. 

Detta känns ju inte helt okej, men så fort det röda lägger sig hoppas jag på att det ska över gå i brunt. 

Igår bjöds det på teater igen och vi jobbade bara med gruppscenerna, min grupp ska inte längre göra en grekisk tragedi utan en komedi. Factory girls av Frank Mcguinness, den är mycket mer lättsam och vi har så roligt när vi övar den. 

Efter teatern så blev det som vanligt vin med gänget på stammis baren. Det slutade med att Jag, Chris och Adam gick vidare till ett annat ställe och tog ytligare två öl. Det var mycket trevligt och perfekt eftersom jag är ledig idag. 

Nu sitter jag med balkongdörren öppen och njuter av värmen. Ska träffa Chris senare och öva våran scen men tills dess har jag faktiskt ingen lust att göra många slängar. Har slängt in en tvätt i maskinen så det är ju alltid något. 

Har köpt en liten musik spelar här borta eftersom jag lämnade båda min Ipods hemma och gud vad jag har saknat att kunna lyssna på musik. För tillfället har jag en ny favorit låt som jag inte kan få nog av. 

Det var faktiskt en av mina managers på jobbet som tipsa om den, när jag stänger med henne så ger hon mig alltid skjuts hem vilket är jätte snällt. Och då var hon bara tvungen att spela den här låten för mig då hon tyckte så mycket om den och jag kunde inte annat än att hålla med. 

Videon i sig är ganska inspirerande så jag tipsar om att kolla på den också. 

Hemma är det väl för övrigt student nu, det är ju inte helt utan att jag saknar att höra de glad ropen från studenterna och få se alla lastbilar som åker förbi. Helt sjukt att det är tre år sedan min egen student, sjukt vad tiden går fort och vad mycket som har hänt sen dess. Så mycket som jag utvecklats sen dess och alla saker som har hänt och framför allt alla människor jag mött, helt otroligt. 

Ne nu ska jag hoppa in i duschen. 

Tills vidare.

Juni!

Herregud, det är faktiskt Juni! Hur kom jag hit? Hur lyckades jag med det? Känns som det var nyss jag satt i februari och tänkte att Juni aldrig skulle komma. Men nu är den här och för med sig ljumma vindar och solsken. Det gillas massor.

Jag tänkte bara skriva ett litet livstecken här inne då jag har jobbat så mycket på senaste tiden. Fick inget dröm schema i torsdags direkt. Torsdag 6 till stängning (kl 1), Fredag 5 till stängning (kl 1.20), Lördag 5 till stängning (24.30), Söndag 2 till 9, idag 1 till 10 och imorgon 6 till stängning vad nu det blir för tid.
Både i lördags och söndags tog vi en öl efter jobbet så det var ju trevligt.

Efter imorgon är jag ledig i två dagar sen väntar en jobbhelg igen, däremellan måste jag lyckas klämma in massa teater. Det känns som att dessa 25 dagar som återstår av min vistelse här kommer att flyga förbi, kanske lite för fort. Jag måste ju hinna ställa om, nå ja, det här blir toppen, nu väntar jobb.

Tills vidare..

Sista månaden

Om en månad är jag hemma igen. Vad sjukt egentligen vad fort tiden går nu helt plötsligt. Nu håller jag på med att runda av här borta. Jag ska ta itu och fixa det sista innan hemfärd. Sista veckan kommer ju bli ganska hektisk med massa rep inför slutspelet så jag vill att allt ska vara packat och klart i ganska god tid.

I övrigt så försöker jag njuta så mycket som möjligt av den sista tiden här. Umgås med de vänner jag har och ta in så mycket som möjligt av lilla Dublin.

I lördags hade vi ju som sagt Alice i underlandet tema på jobbet. Det var riktigt kul faktiskt, över förväntat och alla hade klätt ut sig och det var riktigt roligt att se alla i kostym. Så bisarrt ändå att komma till jobbet och alla ser helt galna ut. Så typiskt mig att lyckas få ett sådant jobb hehe.

En kille som jobbar på restaurangen agerade fotograf hela kvällen och det blev många roliga bilder tagna.

© Algarasiller.com

Jag äger inte rätten till någon av dessa bilder men chansar ändå att lägga ut de som ändå har mitt face på dem. Jag tycker liksom att jag har en lite rätt till dem då. Fler bilder finns på T.G.I-Friday Dublins facebook.

Jag blev riktigt nöjd med min kostym tills slut, speciell svansen som alla undrade vart jag köpt. Vilken komplimang det var och vad roligt det var att se överraskning när jag sa att jag faktiskt gjort den själv. Glömde dock den i omklädnings rummet efteråt så den ser jag säkert inte igen då de brukar tömma det på kvällarna :( Den underbara ansikts målningen tar jag ingen cred för, det var våran facepainter Megan som gjorde. Hon är där på helger och målar barnens ansikten så jag passade på att fråga om hon inte kunde gör mitt också. Vilket hon var så snäll och gjorde. 

Resten av dagarna sen dess har rullat på och jag har ju varit ensam hemma vilket har byttet en hel del film och serie tittande. Kollade bland annat på Silver Linings Playbook. 

Och oj vad jag gillade den! Så himla rolig och udda film och kemin mellan Jennifer Lawrence och Bradley Cooper var fantastisk. Båda helt grymma skådespelare tillsammans med Robert Di niro. Väl värd varenda Oscar nominering den fick. Och herre gud vad jag tycker om Jennifer Lawrence, en sådan naturlig skådespelerska och Bradley Cooper är ju fantastisk i sin roll, jag är förvånad att inte även han fick en Oscar för den rollen. Jag tyckte så mycket om hans roll som Pat, så himla skadad och skör men ändå så genuin och snäll karaktär. Jag ville liksom bara hoppa in i film och ge honom en kram. Sen att jag tycker han är så lik min bror också gör ju inte att jag blir mindre berörd av karaktären. 

Liksom kom igen visst finns det en markant likhet? Nu är det oerhört svårt att hitta bilder på min bror då han ska vara så svår och inte vilja bli fotad men jag slogs i vart fall av hur mycket jag tycker de ser ut som varan. 

Ne nog svamlat för idag, nu ut i solen.

Tills vidare..