torsdag 15 november 2012

Dag 15. Mina rädslor

Det är lite svårt ibland att definiera rädslor. Vad är jag rädd för? Ibland kan det ju förväxlas med att man är ängslig för nått och det är inte riktigt samma sak enligt mig.
En av mina största rädslor är att människor jag älskar ska dö ifrån mig. I generellt så blir jag rädd av tanka på att folk ska dö. Men jag tänkte inte skriva om det nu utan jag väntar med det till Dag 18, min syn på döden. Så jag gräver i min egen rädsla för döden lite mer då.

Det är så dumt egentligen att få låta sitt liv blir begränsat av rädslor men jag är nog en ganska så ängslig person som trots proteser blir det ändå.

Jag grämer mig ofta över att tiden går så fort. Jag är så rädd att tiden ska hinna fly ifrån mig och att jag inte ska hinna med allt det där som jag så gärna vill få gjort. De senaste födelsedagarna har blivit så där konstigt bitterljuva för att jag räds att bli ett år äldre. Även om jag inte skulle vilja sluta åldras och dö. Jag är inte rädd för att bli äldre men jag är rädd att tiden är så knapp. Vad är en livstid på jorden egentligen? Det är ju bara en blinkning i universum. 
Jag är rädd att tappa bort mig själv bland mina upptåg och glömma bort mina mål och förbli förvirrad. 

Jag räds att inte finna lyckan. Jag är rädd att jag aldrig ska finna mig helt nöjd med livet och finna min plats. Att aldrig hitta rätt och kunna andas in lugn och lycka varje dag. Jag är inte olycklig idag, absolut inte men jag är inte fulländad som person. Jag saknar stabilitet. 

Jag räds ensamheten. Jag är rädd för att bli ensam och missta alla jag älskar. Jag är en smått paranoid människa som alltid utgår ifrån att folk inte tycker om mig. Jag är oftast väldigt rädd för att inte bli omtyckt, så pass att jag ofta lägger min egna vilja åt sidan och försöker forma mig efter någon annans tycke. Tanken att folk ska tycka illa om mig skrämmer mig. Detta är något jag jobbat mycket på de senaste åren. 

Rädslor är något negativt men kanske också något positivt  Kanske håller det än jordnära. Jag försöker inte låta mina rädslor kontrollera mig allt för mycket men det är klart det blir så emellan åt. 
Saken är ju den att de är mina rädslor och därför också mitt ansvar att göra något åt dem. Jag kan inte förvänta mig att någon ska kunna trolla bort dem men jag tror att så länge jag är medveten om dem så är det ett steg i rätt riktning. 

I'm gonna take that fear and wear it like a crown



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar