Gott nytt år

Få det sista av året

Dagarna innan nyår nu har tillbringats i goda vänners sällskap. Inte en sekund har fått gå till spillo. Igår var det Sylvia som gällde igen. Till att börja med enbart med kusinen men sällskapet växt i snabbtakt. Först kom Thuy och sen fick vi sällskap av hans kompis Märta. Någon timma senare så kom Elin, Dannie och Cassandra dit ragglandes. Oerhört kul och mysigt att få träff Elin igen det var så längesen sist. Vi satt där till tolv innan vi gick till Pitchers där vi avslutade kvällen. Det var en toppen kväll.
Idag har jag varit små seg och dagen stressades inte fram. Runt sju tiden gick jag iväg till Jan där Anna befann sig. Där spelade vi Mario cart på wi och kollade senare på Avatar i 3D, killer har rätt så balla prylar. Det var mysigt och perfekt chill för mig.

Nu sitter jag och tänker på att jag borde sova sen långt tillbaka och hur svårt jag har att slita mig från dator. Imorgon är det nyårsafton och jag förundras över att åren går så fort nu förtiden. Idag är det även en vecka kvar tills jag åker tillbaka till Irland vilket känns väldigt dubbelt. Jag vill ju tillbaka, till mitt lilla Dublin, Mick & Henny och så teatern så klart det är bara det att jag har hunnit vänja mig vid att ha nära och kära runt omkring mig. Men det blir nog bra ska bara komma förbi adjö delen.

Annars så ser jag jätte mycket framemot ett nytt år med nya möjligheter. Tycker inte 2012 har varit något bra år, det har inte varit dåligt heller det har bara inte varit något speciellt. Jag har fått nya vänner och kontakter och det gillar jag ju skarpt men förutom det så saknades det där lilla extra. Jag hoppas med hela mitt hjärta att det kommer nästa år. Jag vill kunna njuta av nästa år jag hade av någon anledning svårt för det i år.
Jag ser framemot att ljuset kommer tillbaka, jag har inget emot att skippa Sverige dessa månader för vilken skit tid som väntar nu Januari, Februari och Mars. De blötaste mörkaste kallaste skit månaderna på året, ne fy fan tackar vet jag Irland där det redan är varmare och längre dagar inte mig emot.

Nästa år ska också bli lite av ett ego år. Fokus på mig och mitt välmående, jag har själv känt att jag hamnat i en dålig spiral och jag måste ta mig ur den för min skull. För att göra det måste jag sätta mig själv i fokus och inte tänka så mycket på andra. Våga prata om mig och mina problem och kanske inte lyssna så mycket och ta på mig andras problem som jag har gjort tidigare.

Jag har också bestämt mig för att starta en till blogg just med inriktning på det här. Det kommer vara mycket fokus på träning och kost samt på psykiskt välmående  Det är därför jag väljer att separera det från den här bloggen då det kanske inte är alla som är så intresserad av det och då kan man ju få slippa läsa om det. Den kommer igång 1/1 för det känns som det perfekta tiden för en ny start, för er som vill så hittar ni den här Mittvalilivet. Det blir mitt nyårslöfte till mig. Jag ska försöka skriva där varje dag och förhoppningsvis kommer jag ha 365 inlägg i slutet på nästa år.

Ne nu tackar jag för mig och önskar en underbart nyårsafton imorgon.

En massa folk

Igår var en hel dag med folk. Gick ner i solsken på stan. Det var underbart att gå i den kylga luten och det klara solljuset, som jag saknar solen längtar till våren och solens återkomst.

På stan träffade jag Heidi. Vi började med lunch på beirut som hade lika god och billig mat som vanligt. Sen så strosa vi lite på stan och kolla in mellandags rean. Jag hitta en tröja som blir toppen i sommar.
Sen blev vi slitna och satte oss på det nya Street Café, där blev vi sittandes i några timmar.
Efter en middag på Donken så drog vi till favvo ställen Sylvia där vi stötte på fler goa människor. Där satt vi till stängning hade oerhört mysigt.

Sen tog vi en snabbis förbi pitchers, men då var klockan redan ett så det blev inte alls länge.

Ikväll blir det mys med kusinen och sen får vi se vad kvällen har att erbjuda :)

Roligt från förr

Gharr! Jag borde verkligen sova men gud vad jag hade glömt bort vad roligt detta är!!!

Jullov

Ja det kan man väl ändå påstå att jag har unnat mig. Inte har jag bemödat mig att göra något vettigt sen julafton.

Julafton firades i lugnan ro med bara den närmsta av de närmsta. Chrille och Morfar kom över hit och så var ju självklart jag, Peppe och mamma här.
Det blev glöggmys framför kalle som varje år. Sen blev det julmiddag vid fyra och efter det rullad allt på som vanligt. Gudomlig saffrans pannkaka till efterrätt med grädde och blåbärssylt.
Vid nio tack morfar för sig och åkte hem. Istället fick vi lilla Anna över på besök, hon och Chrille brukar fira på olika håll för att sen fira tillsammans på båda ställen på kvällen.

Vid nio fastna vi framför filmen tomten är far till alla barn. Den är ju i egentligen väldigt tragisk med allt bråk och skitsnack. Men det är något med den som jag finner oerhört underhållande. Jag tror att den tragisk nog ligger väldigt nära mina egna jular som barn. Hur mycket tjafs och osämja det var och hur illa jag tyckte om det. Men genom att kolla på den filmen så får man se hur omogen och förskräkligt vuxna kan betee sig och med för mycket alcohol blir ju inget bra. Så nu kan jag på nått se det komiska i den tragedin och det känns skönt att kunna skratta åt eländet.

Efter det så skyndade vi iväg till kyrkan (ja! hör och häpna). Vi gick på midnattsmässa i Ansgar kyrkan. Jag konfirmerade mig i den och det var många välkända ansiktetn. Framför allt prästen som är så väl min konfirmations präst som min kusin och även den som höll i min mormors begravning. Jag gillar henne skarpt.
Det var mysigt och avkopplande att bara sitta och lyssna. Det var ju så klart predikan men framför allt live musik. Det var en duktigt tjej som sjöng och det spelades fiol, piano, trummor och flöjt.
Det är nog nått jag kan tänka mig göra igen.

Juldagen blev det fest hos Mathilda. Massa trevligt folk och alldeles för mycket dricka. Vi hamnade på Pitchers och var väl inte hemma förens tre fyra tiden.  

Igår så for vi hem till Farmor och Farfar. Lika söta och glada som alltid. Farmor är skruttig dock :( Det är inge kul att se. 

Sen så var det dags för min julklapp till mamma. Middag och bio. Vi käka på akropolis och sen så kollade vi på mammas pojkar på bio. Jag stod för hela kalaset och vi hade en helt underbart kväll. 

Nu så ska jag hämta min mobil som jag har glömt hos Mathilda sen får vi se vad resten av dagen kan erbjuda. 

Dagen för doppare dagen

Idag blev det en snabbis på stan med mor. Sen bar det av mot morbror för en snabb fika och att hälsa på småkusinerna. Hade köpt lite små saker till dem i julklapp från Irland.
Sen bar det hemåt, här fick vi besök av Fabian och sen blev det uppe sittar kväll framför bingo lotto. Mys på högnivå med andra ord. Nu håller jag på att synkar Ipoden med jullåtar till imorgon, blir nog en toppen dag det.

God Jul

End of an era

Hälsningar från katastrof bloggaren. Det är helt sjukt vad svårt det har varit att finna blogg glöden när jag har varit hemma. Har haft så fullt upp med att umgås och kramas. Men sen är det väl så att jag finner mindre inspiration att skriva när jag är hemma och runt de flesta som faktiskt läser bloggen, kändes mer värt när jag var på Irland även om det är dumt för jag gillar ju att skriva.

Dagarna har jag fyllt med massa rännande på stan för att köpa presenter till alla i familjen. Även så har jag träffa massa folk. Heidi träffa jag i Onsdag på en fika som var jätte mysig. Sen så blev det Sylvia mys med resten av folket på kvällen.

Igår så träffade jag då äntligen kusinen. Det var long over due. Vi vinade hos henne och gjorde sånt som vi göra ensamma med vin, spårar. Det blev allt från djupa samtal till teater improvisation till gitarre spel, underbart med andra ord.

Ikväll så spenderades kvällen med Channette och Emma och vi gick på bio. Twilight - Breaking dawn part 2. Vilket jäkla långt namn för något som egentligen bara heter Breakning dawn enligt boken, men men ska det göras komplicerat så ska det. Filmen stämde myckte bra överens med boken som jag läst och jag har inget att klaga på. Känns skumt att det är slut nu. Precis som Harry Potter förra året. Nu kommer det liksom inget mer från något som jag har följt under så lång tid.
Läste Twilight böckerna 2007 eller 2008 och absolut älskade dem som den 17 åring jag var då. Det var då ingen visste vad det varför något. Innan det blev The Twiglight saga, då de hete om jag kunde drömma på svenska.
Efter första filmen var jag kär. I filmen, musiken, människorna, handlingen men framför allt Robert Pattinson. Större kändis crush har jag aldrig haft och kommer nog heller aldrig ha. Sen så blev filmerna super stora och över hypade och pågrund av det förlorade filmerna på nått sätt sin charm. Så är det för det mesta med saker, ju större uppmärksamhet ju snabbare sjunker de i värde för mig. Något som hade varit så fint och eget för mig, en fantastisk kärleks historia som så få tagit del av var nu över hela världen.
Så det känns ganska skönt att denna saga är slut nu. För jag var ju en dock tvungen att följa den till slutet.

En sak är dock säkert, fyra år senare och Robert Pattinson får fortfarande mitt hjärta att smälta. Den mannen är den snyggaste varelsen som någonsin vandrat på denna planet. Men så ska vi ju gifta oss också, ska bara vänta tills vi springer på varandra någonstans. Det kommer ju vara love at first sight, Trust my words where meant to be ;)

Imorgon väntar ännu en dag med fullt ös. Ska bland annat få träffa Fabian igen vilket jag ser så mycket framemot. Sen väntar lite mer sista minuten förberedelser inför julafton. Jag glädjer mig så till Julafton det ska bli en så mysig fettis och chil dag. Jag ska bara äta och softa, här tänker inte stressas för fem öre, just so you know. 

Jag avslutar med ett löfte om att bli bättre på att blogga, ett som jag säkert inte kommer kunna hålla, nåja.

Over and out.

Home Sweet Home

Jag är hemma i ett snöigt Sverige och jag absolut älskar det. Så mysigt att bli välkomnad av alla med öppna armar. Konstigt vad det känns som att jag knapp varit borta, E-tuna är sig likt och det är förbannat mysigt att träffa alla igen.

Dagarna sen hemkomsten har bestått av massa kramar och att träffa vänner och familj. Har dock ännu massa folk kvar att träffa. Kusinen har inte ännu hunnits med och inte bror och svägerska heller och det ser jag ju framemot massor.

Jag har en känsla av att det här kommer bli ett toppen jullov. Jag ska bli bättra på att uppdatera. Imorgon får kameran följa med till Sylvia där det vankas mys. Den har legat urladdad sen jag kom hit. En anledning till att bloggandet gått trögt. Sen så har jag tillåtit mig att bara ta det lugnt och andas in den kyliga svenska friska luften ett slag.

Nu kommer jag hem!

Julfest

Igår så var det julfest på The twisted pepper för alla elever på Gaiety School of acting. Det var väl tanken att vi skulle samlas ett gäng och gå tillsammans men det ville sig inte riktigt. Efter att Chris tagit på sig uppgiften att kontakta alla hade han fått svar från inte ens hälften. När sedan hälftan av de som svarade drog sig ur så blev vi en blygsam skara på tre. Det var jag, Meabh och Chris. Vilket i stort sätt är de som alltid är på hehe ;) Eller ja Colin brukar också vara game men han hade en viktigt jobbgrej idag så han kände att det inte var lämpligt att dra ut på en hel kväll.

Henea och Mick hade planer för kvällen på Generator så Chris och Meabh kom hit. Här började vi tre och Henea med att dricka vin och drinkar samtidigt som vi lyssnade på musik. Sen runt tio halv elva drog vi vidare. Henny till hostlet där Mick var och vi till The twisted pepper och julfesten. Det var jätte roligt även om vi inte kände en kotte där. Det var massor av folk jag aldrig hade träffat förr i mitt liv. Men vi tre var en perfekt kombination för vi hade jätte trevligt och jag tror nog att vi kommer ha fler roliga ute kvällar i framtiden. När The twisted pepper stängde klockan halv tre och då drog vi vidare till Generator på en fest för Graham som fyllde trettio. Där blev vi kvar till fyra innan vi bestämde att vi var nöjda och drog hem.

Haha den här bilden är så rolig. Den förklara helt var Meabh tyckte om att en random kille ville flörta med henne. Hon tyckte helt klart inte om att han tog sig friheten att vara med på denna bild.

Idag firar vi Mick's svägerska som fyller år. Så nu väntar vi på take out mat och sen ska vi fixa oss för drinkar med gänget. Sen vet vi inte riktigt vad kvällen har att erbjuda. Jorge ska spela på Genarator så dit ska vi dra oss runt tolv. Det ska bli jätte kul att se honom in action, han är så jäkla duktig på att vara dj. Han briljerar ofta här i vårat vardagsrum. Men det får inte bli allt för vilt ikväll för imorgon åker jag hem! :)

Dålig bloggare

Jag känner att jag har blivit dålig på att blogga nu i December. Förra månaden uppnådde jag inläggs rekord tror jag och nu så är det färre än på länge. Men så är det ibland när inspirationen dalar.
Jag har väl i ärlighetens namn inte gjort så mycket värt att blogga om heller för den delen. Jag har ju haft några ute kvällar nu och efter dem har jag tagit det lugnt och inte gjort mycket.

Förövrigt blir det nu några full smokade dagar innan jag åker hem. Jag trodde ju att det skulle bli sega dagar efter teater avslutet i måndags till det att jag åker hem men tji fick jag.
Det verkar som att jag kanske trots allt inte har sett det sista av mina klasskamrater i år. Imorgon vankas julfest för hela skolan på ett ställe som heter The Twisted Pepper, Mick brukade jobba där så jag vet var det ligger. Det är en julmaskerad så i sånt fall måste jag leta efter något att ha på mig.

Sen på lördag fyller Micks svägerska år och vi är bjudna på drinkar. Efter det ska vi dra till Micks hostel där de vankas 30 års fest för Graham. Han har jag förövrigt inte träffa sen jag var här i April så det blir ju toppen att ses igen.

Sen på söndag ska jag ju åka hem så det blir att ha riktigt kul i helgen men trots allt ta det lite lugnt. Jag vill ju inte missa planet på grund av en bakfylla.

I går kom jag på hur skumt det är med hur anpassningsbar man är. Jag tror att jag är i en väldigt flexible ålder just nu. För både när jag flyttade till Norge, sen hem igen och nu hit så har det känns så naturligt på något vis. För även om man kan få hemlängtan och liknande så blir en plats så fort ens vardag och känns som hemma. De här månaderna jag har varit här nu har gått så läskigt fort, och snart landar jag på hemmaplan för att få en dos av Eskilstuna igen. Men igår kom jag på hur skumt det kommer bli på något vis att åka härifrån i tre veckor. Att inte sova i mitt sovrum här och inte umgås med Mick och Henny varje dag och inte se mina klasskamrater. Det har blivit så naturligt att traska iväg till skolan i höstmörkret för att sen ha teater i två timmar varje måndag och onsdag. Nu ska jag kastas tillbaka till livet i Sverige och inte ha teater på tre veckor. Fatta mig inte fel det ska bli jätte kul och skönt att komma hem och jag kan knappt vänta tills jag får krama om alla igen. Det är bara det att tanken känns ovan. Lite som när man bränner sig och häller kallt vatten över skadad omedelbart. Det är skönt men konstrasten mellan varmt och kallt ger en konstigt känsla.

Ne slut babblat. Jag kommer hem på söndag och jag gläder mig men nu ska jag inte sitta med packade väskor och vänta på det utan njuta av de dagar som är kvar här. Först en tur i solsken.

4 dagar kvar

tills jag åker hem till mitt lilla Eskilstuna och min familj och mina vänner. Är det okej att längta så här mycket som jag gör?
Jag menar det är ju jag som beslutat att flytta hit. Det var ju ingen som tvingade mig att fly land och rike för att bosätta mig på en regnig ö med massa nytt folk. Långt långt borta från alla jag känner. Är det då okej att ha hemlängtan och vilja att tiden ska gå fort så att jag får åka hem och krama dem allihopa och blåsa bort i ett vinterlandskap och mysa med julmusik och all den skit som tillhör?
Jag trivs här borta och har inte ångrat mitt beslut att komma hit men jag tror det är säsongen som gör mig sån här. Jul är aldrig lika viktigt som när man är långt från vänner och familj. Det är ju trots allt det hela spektaklet handlar om. Nu har jag varit här i två och en halv månad så det kanske inte är så konstigt heller att hemlängtan har smugit sig på. Den har inte varit så påtaglig tidigare så det var väl bara en fråga om tid.
Nåja nu är det ju inte långt kvar.

Igår var det monolog prov som gällde och det gick utmärkt. Vi var alla på plats klockan sju och klockan åtta var det över. Då hade alla gjort sitt bästa och vi hade applåderat och berömt varandra. Jag blev faktiskt mycket nöjd över min monolog och visste inte riktigt hur jag skulle hantera berömmet jag fick från mina klasskamrater. Det var väldigt fina ord jag fick och det hettade till om kinderna kan jag ju tala om, men jag uppskattar det så mycket. Det är en så fin klass jag har där alla är duktiga på att ge så väl komplimanger som råd om förbättring.
Efteråt gick vi till samma pub som alltid där vi var ett stort gäng på säker 15 - 16 st som satt och hade trevligt. När kvällen blev sen droppad en del av och resterande av oss drog till nästa ställe. Dawson 37 eller nått liknande hette det. En oerhört trevlig pub men varma brasor som gav värme. Där stannade vi till två snåret och pratade och lärde känna varandra ännu bättre. Sen drog vi vidare till ett tydligt väldigt exklusivt ställe enligt Mick. Själv hade jag ingen susning utan följde bara strömmen var den tog mig. Allie en tjej i klassen hade fixa så vi var på listan så det var ju trevligt. Där blev det dans och mer drinkar tills stället stängde. Då drog vi till Donken och tanka på bränsle för att sen alla dra hem till var och en för att sova. Det blev en sen natt som jag klarade utmärkt dagen efter, mycket tack vare Donken skulle jag tro men jag har mått prima hela dagen. Nu har vi sagt hej då för i år och nästa gång vi möts igen är efter nyår 7/1 då termin två börjar och jag längtar tills dess, det ska bli så kul.

Ryan med glittrig halslista och så Allie och Meabh

Busiga Irländska pöjkar, Chris, Niall, Ryan och Colin

Och så the laidies, Joann, Lorena, Allie and moi.

Idag har jag trots välmående tagit det lugnt. Sov länge och fann ingen mening med att gå på äventyr så sent. Imorgon ska jag göra en sista julklappsrunda tror jag. Ska försöka ta mig ut skapligt men klockan visar redan 02:30 och det kan ju betyda att det blir svårt men man kan ju alltid försöka.

I kväll kollade vi förövrigt på sista filmen av tre i en dokumentär serie som vi har kollat på. Första är från 1993 och sista var från förra året.
Det är en skakande historia om USA's rättssystem och hur fel det kan gå i jakt på rättvisa.

Paradise Lost: The Child Murders at Robin Hood Hills heter den och är en dokumentär gjort av HBO, mycket se värd. I grund och botten handlar den om hur sex pojkar förlorar sina liv. Tre åttaåringar blir mördade och i en konstig häx-jakt efter den skyldige döms tre oskyldiga tonåringar. På vilka grunder? 

De passar inte in i den kristna idyllen till små stad som de bor i. 

Mycket gripande var den och jag fann mig själv bli så arg på arroganta medelålders gubbar med fördomar.

Ne nu högtid att sova.

Ska man orka?

Funderar på om jag ska orka mig på att göra ett mini-julbord idag. Mest för att det skulle vara kul att ha något att göra. Har ju aldrig gjort det tidigare så det kan ju vara lite svårt. Men någon gång ska ju vara den första.

Och så vill jag göra lussebullar :)

Frånvaro

Jag har tagit några dagars sjukfrånvaro från bloggen kan man säga. Sen i onsdags kväll har jag i stort sätt enbart haft energi till att med mycket möda förflyttat mig i huset. 

I onsdags hade vi som sagt sista lektionen på teatern. Det gick fantastiskt bra. Vi visade alla våra monologer alla efter varandra utan uppehåll och fick känslan av att det var på riktigt, att det var vårat showcase vi gjorde. Alla var så bra, det är verkligen helt otroligt vad folk har utvecklas sen dag ett. Jag kommer ihåg nått inlägg där jag klagade på fnittriga okoncentrerade människor, well no more. Pressen av tidsbrist har verkligen gjort att folk har lagt in en ny växel. Några har fullkomlig en exploderat och blommat ut i sina monologer, det är jäkligt häftigt att se. På gymnasiet tog det oss år att utvecklas så mycket som några har gjort på några månader. Men så är det ju bara 4 timmar i veckan och pressen har varit hög nu mot slutet. Efter att vi fått feed back från läraren ska vi nu bara fin putsa för att göra det bästa vi kan på måndag då det är showcase som gäller.

Efter lektionen gick vi ut för vad som har blivit lite av en tradition, att ta en öl på onsdags kvällen. Det finns en bar i närheten av skolan där vi brukar slå oss ner. Jag har förr bara varit med till tolv och sen dragit iväg hem lagom till att baren stänger. Men denna onsdag blev jag med lockad till ett ställe som heter Disceys. Det var jag, Lorrena, Meabh, Chris och Colin som trotsade kylan och gav oss iväg. Det var ett ganska så ostigt ställe om jag ska vara ärlig. Rätt så sliskiga människor och förskräcklig musik som spelad men alla shots kostade tre euro styck! haha livsfarligt. 

Colin, Meabh, Chris, Lorrena

Runt tre snåret delade jag och Meabh på en taxi hem. Meabh var ganska rund under fötterna men själv tyckte jag att jag hade läget under kontroll. 

Kom hem och tyckte väl att vardagsrummet snurrade en aning men inte värre än att jag hittade till min säng i vart fall. 

Dagen efter fick jag dock känna av billiga shots. The day from hell är det enda sätt jag kan rättfärdiga torsdagen. Jag minns precis sista jag mådde så illa och det var efter en Tequila fest oss Channette i våras. Fruktansvärt, jag önskade inget hellre än att dagen bara skulle passera. Spenderad mesta delen av dagen i min säng, var tapper några gånger och tog mig ner i vardagsrummet. Där gjorde jag Henea "sällskap", eller jag låg döende på soffan mens hon kolla på tv. Var vaken kanske fyra timmar av det dygnet och resten spenderades sovande. Gårdagen spenderades med känslan av att jag hade en normal bakfylla. Seg och trött men inte värre än så. Idag börjar jag repa mig och är väl förutom en förkylning back to normal.

Jag uppskattar verkligen inte bakfyllor och i frågar sätter alltid om det är värt det. Inte nog med att det tar hårt fysisk det sätter sig också psykiskt för mig. Jag kan bli oerhört ångestladdad och deppig när jag är bakis något som är så mycket otäckare än att vilja spy. Jag kände mig oerhört ängslig och ensam i torsdags, hehe. Men men så är det när man tror sig tåla mer än man gör. 

Nå där är förklaringen till min frånvaro. Nu ska jag väl blogga som folk igen ;)

Händelselös dag

Kan inte påstå att dagen hittills har varit så händelsefylld  Jag gick dock iväg till stan en sväng. Postade två vykort till min morfar och min farmor och farfar. Jag hoppas de kommer fram innan jul har dragit på att posta dem alldeles för länge. Sen gick jag och kolla lite i affärer och lyckades trots mitt köpförbud komma hem med två tröjor, illa. Dags att börja prioritera julklappar men det är så svårt att köpa saker till folk. Jag vill inte bara köpa vad som helst det måste vara helt perfekt och något som bringar ett leende till deras läppar när de öppnar den.

Nu ska jag traska till skolan för sista lektionen för i år. Jag är lite pirrig har jobbat på min monolog idag men känner mig för första gången lite tveksam, tror det är förkylningen som får mig lite ut gängor. Har lyssnat på de St Louis blues idag då den nämns i monologen. Det var lärarens råd då vi bör veta vad vi talar om, hade tänkt göra det länge men helt glömt bort. Det är en ganska så trevlig lite melodi :)

20 dagar kvar till jul.

Det är inte långt kvar nu men jag har väl inte helt hittat känslan ännu. Trots att jag har börjat julhandla, pyntat mitt rum, kollat på julkalendern och köpt pepparkakor så har inte julkänslan in funnit sig helt ännu. Idag har jag dock gjort ytterligare några försök. Jag ladda ner massa klassisk jul musik och har satt nejlikor i apelsiner. Finns det något som doftat så ljuvligt och juligt?
På torsdag tänkte jag baka lussebullar och på fredag ska jag göra ett mini julbord. Det blir spännande, har aldrig gjort de tidigare så jag får nog ringa hem och be om recept på massa saker. Men vi har ju inte pyntat resten av huset och ute är gatorna fortfarande bara, ingen snö så långt ögat når så då uteblir ju en del av julstämningen. Jag litar på att den kommer när jag åker hem om tolv dagar, ihh det är inte långt kvar nu och jag längtar så att få träffa alla igen.

Idag har jag bara gjort massa nytta. Tänkte ta mig ut men jag har så ont i halsen så jag kände att det var bättre att bara vara inne och kurera sig. Imorgon är ju sista teater lektionen på term 1 och på måndag har vi vårat showcase så rösten får ju inte brista tills dess. Kan inte fatta att termin ett redan är över, så fort det går.
Idag har jag bäddat rent och tvättat sängkläder och annan smutstvätt. Sen har jag damsugit rummet och fixat lite. Den årliga julstädningen ungefär. Sen så lagade jag middag till vårat lilla gäng. Det blev mexikanskt igen, vi hoppade över det förra veckan och det var skönt att ha traditionen back on track igen.

Om jag inte är i Sverige får helt enkelt svenska traditioner komma hit :)

Book club; Blossoms and Shadows

När jag var runt fjorton år så trollband författare Lian Hearn mig med sina böcker om klanen Otori. Den första boken Över näktergalens golv fångade mitt intresse efter första sidan. Dess bildliga och eleganta beskrivningar av omgivningar och händelser var något helt nytt från vad jag var van att läsa. Författarens val av ord och hur hon använde dem var så vackert att det kändes som att jag läste en lång dikt. I hela sex böcker fick jag njuta av den fantastiska historien och dess vackra språk. När jag la ifrån mig sista boken var det med en sorg att det var över.
Det var därför mitt hjärta hoppa över ett slag när jag la ögonen på den här boken i affären. Lian Hearn ett namn jag skulle känna igen vart som helst. Det var ingen fråga om saken att jag skulle läsa den.

Boken utspelar sig i Japan år 1857 fram till 1900 tar sin början. Under dessa år får vi följa Japans utveckling till att bli ett modernare land, dessa är några av de viktigaste åren under dess historia. Våran huvudrolls innehavare och hjältinna är Tsuru Yünosuke. Denna knappa femtonåriga kvinna som lever i en värld där kvinnor inte har mycket till värde eller respekt. 1800 talets Japan är en värld för män och det är deras heder och makt som är det enda av värde. Tsurus liv är inte hennes eget och allt hon kan hoppas på är att hennes far gör kloka val åt henne och ger henne ett värdigt liv.
Tsuru är särskilt skicklig på medicin och hjälper ofta hennes far med hans läkarmottagning  Genom att födas till kvinna försvinner chanserna att få bli doktor, ett yrke för män.
När Tsurus syster gifts bort och flyttar till gran staden och hennes bror blir skickad till huvudstaden märker hennes far vilken tillgång hon är till familjen och beslutar att inte gifta bort henne utan istället gifta in ett lämpligt gemål.
Jakten på en make börjar och Tsuru kan enbart hoppas att det blir en god sådan. Tsurus ända önskan i livet är att få studera medicin och få bli behandlad som män med värdighet och respekt.
Japan är i ett mycket skakigt stadium. Utlänningar från England, Usa, Frankrike och Nederländerna kommer till detta stilla stående land och för med sig stor kunskap om modern medicin men också kraften av moderna vapen och bomber. Japan är ännu ett land som förlitat sig på svärd och lärda samurajer, dessa nya krafter skakar landet och ett krig är på väg att bryta ut. Ett mot utlänningarna men ett ännu större inom landet själv. På ena sidan står den gamla regeringen som vill hålla kvar gamla seder och på andra ett gäng unga män som vill forma ett nytt och modern land.
Tsuru befinner sig i mitten av detta inbördes krig då hennes jämnåriga farbror är en av aktivisterna för ett nytt japan. Hon trollbinds av honom och vill följa honom i kampen men där emellan väljs en make åt henne.
Tsuru har tur och hennes far gifter bort henne till en läkarstudent, trots att hon inte älskar honom tycker hon om honom. Han tillåter henne att studera medicin jämte henne och tillsammans blir de ett starkt läkarteam som snart skickas till krigszonen för att hjälpa de sårade.
Men när slagen blir allt svårare och de tvingas ännu närmare striderna skicka Tsurus man hem henne igen. En kvinna här inte hemma i männens krig. Sårad och förbannad kommer Tsuru snart på en lösning. Hon förklär sig till man och lyckas lura de flesta. Snart finner hon sig bland de högt uppsatta aktivisterna och blir behandlad som jämlik  Bland dem finner hon sin farbror som genomskådar hennes förklädnad och en förbjuden affär mellan dem uppstår. Tsuru är lycklig i sin nya roll och vill inget hellre än att de ska vara för alltid  Men lyckan varar inte alltid och snart börjar hemligheter avslöjas och livet visar sig vara svårare att kontrollera och hålla på plats.

Tsuru är huvudkaraktären och den vi får följa mest. Hon är en oerhört intressant karaktär som skiljer sg markant från då tidens japanska kvinna. Hon är mycket intelligent och vet att hon vill använda detta till att ta sig framåt i livet. Hon har ingen avsikt att bli en vanlig hemmafru och låta sina talanger gå till spillo. Hon tar sin plats i livet och kämpar sig framåt. Allt hon vill är att bli behandlad som en man och när hon tror att hon lyckas med det så är det något hinder på vägen som slungar henne tillbaka till verkligheten av vad hon egentligen är.
Tsurur och hennes familj är fiktion figurer och har aldrig existerat på riktigt men många karaktärer som vi får träffa i boken är verkliga personen från den här tiden. De som formade moderna japan och satte de på kartan som ett välutvecklat och modernt land. Blandad annat den första primär ministern. Även en massa unga män som var med och formade men inte fick leva för att se resultatet. Det var en blodig tid för Japan men en som led till det land som finns idag.

Jag fann boken oerhört intressant och som alltid när jag läser Lian Hearns böcker trollbinds jag av Japans histoia och deras seder. Det är en så mycket mer romantisk bild jag får än den av t.ex. Sverige eller Irland under de århundraden. Åt gången kunde jag dock finna boken mycket svår att följa då kapitlen hoppade mellan olika karaktärer. Även om Tsuru var skriven ur Jag perspektiv så var det flera kapitel som var skriven från tredje perspektiv av andra karaktärer. Det var ett intressant sätt att läsa historia då den var inlindad kring denna saga om Tsuru och hennes kamp om rättvisa. Jag blev flera gånger själv frustrerad när hon blev behandlad med sådan orättvisa på grund av att hon var kvinna. När boken har sina lyckligaste ögonblick dock så vill man så som Tsuru förbli där några sidor längre än vad författaren ger.
Som vanligt briljerar Lian Hearn med sin förmåga att skriva och sitt vackra språk och sin enorma kunskap om historia, inget är lämnat åt slumpen.

Jag älskade Sagan om klanen Otori och skulle rekommendera vem som helst att läsa den. Dock så var den här boken mycket svårare att följa. Handlingen kändes åt gången smått på skyndat och jag kände inte att jag hann knyta ett band med alla karaktärer så som jag velat. Det är ett ständigt upp och ner dalande i boken mellan framgång och lycka till bestörtning och tragedi. För någon som inte läst tidarge böcker av författaren skulle jag kunna tänka mig att boken är svår att läsa. De japanska namnen är svåra att urskilja för ett västerländskt öga men till hjälp finns ett karaktärs register i början. Jag fann mig själv bläddra fram och tillbaka mellan registret och olika kapitel för att hålla isär dem. Trots att boken är på över 500 sidor så kändes det som om det krävdes mer och jag var inte helt nöjd med hur det hela knöts ihop och slöts samman  En del handlingar i boken hade jag velat veta mer om och ibland blev det frustrerande att följa Tsuru när man egentligen vill vara vid fronten med en annan karaktär. Vissa händelser i boken fick man inte läsa om utan enbart höra om från vad Tsuru fått veta.
Men trots att boken inte riktigt levde upp till vad jag hoppas så kan jag inte låta bli att älska Lian Hearn. Jag kan inte undvika att älska hennes sätt att skriva och jag hoppas än dock på fler böcker av henne och jag kommer med glädje att läsa dem.

Button factory

Ska snart dra mig till skolan och ännu en kväll av teater skoj. Hört rykten om att vi äntligen ska å våra Gaiety hoodies och det gläder mig :) Idag är en av de två sista lektionerna innan slutspelet på måndag nästa vecka. Sen söndagen efter åker jag hem till svealand, jag gläder mig så oerhört till att får komma hem och njuta av familj och vänner och julmys, I can't wait.

I lördags var vi ute på The button factory, det var meningen att Jorge skulle joina oss men han banga i sista stund, hade mycket och göra och tyckte det var kallt, knasiga spanjor ;)
Slänger in lite bilder, det var riktigt trevligt och jag och Henea gav oss på Tequilan igen så klart. Lyckas aldrig gå ut utan att det blir en shot eller två men så är det ju väldigt gott också. Jag och mitt huvud klarar av det utmärkt så länge vi håller oss till en rimlig mängd så länge jag inte har en hel flaska till mitt förfogande hehe. Det varvade dj hela kvällen, det var en som heter Actress som var huvud akten men jag var mer intresserad av killen som kallar sig själv Monto, han spelade innan och hade ett väldigt intressant sound. Bara 19 år gamla och jag tror nog det kommer gå väldigt bra för denna Irlands födda dj.

Det var inte så lätt att ta bra bilder där inne, plus att jag inte vill dra uppmärksamhet till mig med att ha blixten på. Efter några shots tequila blev du ju ännu svårare om man säger så ;)

Ne nu högtid att traska till skolan.

Skype

Skype-dejt med bästa Channette at the moment.

Jul, Jul strålande Jul

Jag gick ut idag med tanken att handla julklappar men jag fastnade mitt bland all julmarknad i stan. Så jag blev distraherad speciellt vid ett ställe då de bara såldes begagnade böcker. Fastnade i vad som kändes en timma med att bara känna och klämma på massa böcker. Jag var i sjunde himlen  vad dock duktig och köpta bara två stycken. Den ena var J.K Rowlings nya bok The Casual Vacancy som är ganska nyligen ute i affären så den var i jätte bra skick och jag fick den för enbart 10 € ett kapp enligt mig, sen så köpte jag Oscar Wildes The Happy Prince som min teater lärare pratade så gott om för två lektioner sen eller så. Det fanns massor av gamla klassiker till jätte bra pris så det var nära att jag gick loss, jag kanske gör det också om bokmarknaden är kvar imorgon eller nästa helg. Klassiker är i vanliga fall ganska dyra konstigt nog, böcker blir ju bara billigare med åren men så helt plötsligt efter några hundra år blir de dyra igen, hehe.
Sen så gick jag in på ett café och käkade lite och drack en cappuccino mens jag läst månadens bok som är Kaftka på stranden. Har på börjat den förut men slutade av någon anledning så nu ska jag ge mig på den igen för den verkar jätte bra, bara att min läslust försvann där emellan och jag började läsa Fifty Shades of Grey för att få igång den igen.

Hämnade på ett eko-vänligt ställe. I bakgrunden syns mitt plommonstop som fick följa med mig ut idag.

Sen så var det ju så att jag inte tänkte julpynta mitt rum i år. Köpa massa pynt för att sen bara använda de i en månad. Men igår när jag var på Ikea kunde jag inte låta bli att köpa med mig en halmbock hem och några små tomtar. Så idag gick jag in i en one euro affär och plockade på mig lite mera skräp för att gör mitt rum mysigt och juligt. Så när jag kom hem satte jag på svensk julmusik och gick loss i rummet.

Mysiga färgglada lampor vid sängen

Några små tomtar fick liva upp balkong dörren.

Min hylla fick massa ny kompisar.

Halmbock och tomte från Ikea och så en glittrig röd gran

En söt liten tomte och en liten ljusstake.

Och så den här lilla ostbollen till snögubbe som till min överraskning skifta färg, hehe. 

Nu ska jag joina Henny och Mick igen och ta en öl. Ikväll trotsar vi kylan och tar oss ut en sväng.