Puh

Sjukt jobbigt att packa. Så svårt att få med allt man vill på de 30 kg man har till förfogande. Nu börjar jag närma mig klar för avfärd rent praktiskt men känslomässigt tror jag aldrig att jag blir helt klar. Jag hatar att säga hej då till vänner och framför allt familjen. Jag har ju det svåraste adjö kvar och det är mamma. Det blir imorgon på flygplatsen så det kan inte bli allt för utflippat men nog kommer jag gråta många tårar. Framför allt kommer jag ifrågasätt varför jag ens åker. Men jag vet att allt kommer vara solklart när jag väl landar i Dublin och får mysa med Henny och Mick i lägenheten.

Idag har jag hunnit med både att träffa Channette och vart hos farmor och farfar. Det är alltid lika mysigt att träffa farmor och farfar, det är bara så jobbigt att se farmor just nu. En mer levnadsglad människa finns inte, hon har alltid älskat livet och njutit av alla människor runt omkring sig. Och hon har också fått vara oförskämt pigg men nu börjar hennes 92 år ta ut sin rätt och det var en mycket trött liten farmor jag såg idag. Det gör ont i hjärtat när tanken på om det är sista gången man kramar henne dyker upp i huvudet. Jag sa att vi skulle ses i jul och hon sa att hon hoppades det.

Söta fina farmor och farfar!

Nu ska jag runda av och gå och lägga mig. Nästa inlägg blir från Dublin skulle jag tro. Det mindre än ett dygn tills jag bor där, lite sjukt. 

Too many goodbye´s

Det är så det känns nu. Det är för många hej då att de nästan inte känns. Det blir liksom overkligt att man inte ska träffa folk på länge. Jag är så töntigt sentimental och tycker det är skit jobbigt att säga hej då och inte veta när man ses igen. Jag önskar att jag bara kunde ta min resväska och dra men jag är inte sån. Nu är det tre dagar kvar tills jag åker. Helt sjukt hur gick tiden så fort, men det ska bli skit kul och så skönt att komma iväg.

I onsdags träffade jag världens finaste Heidi. Vi gick lite på stan och luncha och hade underbart mysigt som vanligt. Jag kommer sakna henne massor men vet att hon har det bra här i E-tuna och tills vi ses igen kommer  vi båda ha massa spännande att berätta det vet jag. Jag hitta en uggelsparbössa på guldfynd som jag blev kär i som Heidi insistera på att köpa åt mig. Hur söt får man vara liksom :)

I love it! Den ska få en hedersplats i mitt rum i Dublin. Det kommer bli utmärkt att förvara alla de där jävla euro mynten det finns ju ungefär hundra stycken olika.

På kvällen sen så träffa jag Jessica och hennes vän från Usa Kayla. Mycket trevlig tjej som jag absolut vill träffa igen. Tyvärr så mådde varken hon eller jag helt bra så det blev inte något längre besök. Jag drog vidare för att hänga med Cassandra och Dannie en sväng. Blev dock inte länge det heller då jag fick migrän liknande huvudvärk och blev fruktansvärt illamående. 

Idag har jag bara tagit det lungt och myst med mamma. Vi skulle egentligen haft besök ikväll men det blev ändrade planer. De kommer imorgon istället runt fyra tiden. Imorgon blir ganska galen med många människor att träffa och saker att uträtta. 

Men det är imorgon det, nu ska jag sova.

Baker Street

Det finns en reklam för lindex som går på tv just nu, det är fyra olika gamla flickor,tjejer,damer,kvinnor? Nå ja, musiken som spelas i den påminner mig om den här låten från Simpsons. Jag vet inte riktigt varför men jag tror det är introt som gör det. Jag älskar i vart fall Lisas Sax version av Baker Street den är juvlig, oh jag saknar Old School Simpson de var underbara avsnitt på den tiden trots lite knackig animation.

Jag älskar saxofon förövrigt, mitt absoluta favorit instrument. Inget gör sig så bra själv som en saxofon. Och vem kan glömma den här sköningen från eurovision 2010 ;) 

Underbar familj!

Igår blev det maskerad hos min brors kompis. Åkte dit med Chrille och Anna, Maria och kusin Daniel. Det var filmtema och det hade lagts ner mycket tanke bakom det hela. Lägenheten var dekorerad med filmplanscher och lysrör. Det var filmmusik som spelades och på tvn i bakgrunden gick det olika filmtrailers. Mycket bra gjort om du frågar mig. Alla (förutom Daniel) hade verkligen ansträngt sig för att klä ut sig och det uppskattas. Själv slängde jag ihop en Hermione Granger kostym som jag själv tyckte var väldigt lyckad även om många där inte riktigt hade koll på sin Harry Potter märkte jag.
Bilder tog jag inga men jag väntar med att sno några lite senare från Anna ;)

Idag har jag umgåtts med de bästa av de bästa. Mamma, Peppe, Morfar, Chrille, Anna och jag käkade lyx middag här hemma.
Mamma överträffade sig själv med den tre rätters som hon fixa åt oss. Anledningen var min framtida flytt och att jag för tredje året i rad inte är hemma på min födelsedag. Jag fyller en vecka efter att jag har åkt. Så det blev tidigt födelsedags firande och mys pys.
Jag fick en resväska och necessär som jag har önskat mig. Jag var verkligen i akut behov av en stor resväska då jag måste få plats med aningen mer denna resa, typ hela mitt liv.

Middagen var underbar och jag känner verkligen hur mycket jag tycker om dem allihop och hur mycket jag kommer sakna dem! Jag fattar inte att det bara är en vecka kvar tills jag åker. Så sjukt blandade känslor just nu. Men det blir nog bra. 

Tandläkare

Idag klockan kvart över ett ska jag till tandläkaren. Det blir första gången på ungefär två år.
Jag har inte alls någon lust men det går ju inte att diskutera så mycket, dit måste man ju. Sist jag var där var precis innan jag åkte till Norge, det visade sig att jag hade ett hål som var tvunget att bli lagat Azap efter som jag skulle lämna landet ett år framåt.
Nu sitter jag i samma sits igen, bara veckorna innan jag ska till Irland får jag den där jävla kallelsen. Jag håller tummarna att det inte är något stort fel, lite tandsten kanske men annars borde det ju vara fine. Jag är väl ingen höjdare på att fixa med tänderna, borsta i alla ära men jag sysslar inte så mycket med tandtråd och munskölj. Ibland då och då får jag ett ryck men det varar inte speciellt länge.
Jag hatar också alla frågor de ställer,
Dricker du kaffe?
Läsk?
Använder du tandtråd?
Munskölj?
Vafan de ska väl de skita i, sköt du ditt så sköter jag mitt!
Jaja det sköter ju bara sitt jobb men jag uppskattar inte jobb där de ska ställa massa frågor och få en att känna sig som världens värsta människa. Mitt liv, mina tänder end of story!

Ett Brev Till Min Far

Det kan ibland vara svårt att förstå att du har funnits.
Att du gått, andats och levt parallellt med oss.
Att du en gång var mer än ett minne, en bild i bokhyllan.
Som om vi aldrig var menade att existera samtidigt.
Även om jag i högsta grad är bevis på att det var så, att du fanns en gång.
För det är ju ditt mörka hår, dina strama läppar och din runda nästipp jag ser i spegeln varje dag.
Som en spegelbild av dig ser jag mig själv.
Med ditt kreativa blod och din lust för att läsa och lära.
Jag fick aldrig lära känna dig bakom titeln pappa, den rätten blev jag berövad.
Ändå får jag det nu då dessa sinnen som var dina vaknar till liv i mig.
Tiden med dig var kort och tiden efteråt har blivit längre än det vi fick.
De barn jag var då finns inte längre, istället en individ på väg ut i vuxenvärlden.
Tretton år har flugit förbi och tanken på att du funnits blir svår att förstå.
Att du hade 43 år här i ett liv som jag inte fick dela.
Fyllt med händelser, vänner och upplevelser.
Ett liv som jag knappt snuddade vid men som än dock ligger till grund för min existens.
För jag fick liv för att du en gång fanns, och för det är jag evigt tacksam.
Jag sörjer det tragiska i ditt liv som blev din död.
Men minns de lilla vi fick med värme.
Så mycket som med tiden kommit fram om de som var.
Men när jag ser tillbaka ser jag dig enbart som du var ur mina sjuåriga ögon.
Du var min idol, min hjälte och stolthet.
Så som döttrar ser upp till sina fäder så var du min pappa.
Så jag lever mitt liv så som du aldrig fick.
Och tar dig med mig överallt.
Du lever kvar i mig så länge livet ger mig tid.
Jag håller ditt liv nära mitt.
Brickan med dina tio siffror svajar straxt ovanför mitt bultande hjärta som skvallrar om de liv du en gång hade.
I mitt sinne lever jag på att vi ses igen.
Tills vidare...
Din dotter

Autumn calling

Det är höst nu, det går inte längre att förneka. Jag har ståt emot och vägrat i absurdum men har nu fått kasta in handduken och ge efter för hösten. Jackan är numera ett måste när man är ute på kvällarna. Mitt fönster kan inte stå öppet på nätterna längre och spindlar stora som golfbollar har invaderat vår källare i ett försök att undvika kylan (dock möter de ett annat tragiskt slut i form av sulan på min sko).
Det är kallt och mörkt ute och jag misstycker starkt, Jag vill inte ha höst än!!
Jag var inte klar med sommaren, den var ju knappt här hur kan den då bestämma sig för att försvinna igen. Jag vill ha sena kvällar i sommarhettan, bad och grillmys och framför allt parkhäng.
Ändå kan jag inte låta bli att absolut älska doften som hösten bringar med sig, den är oemotståndligt mysig och jag har haft ett stort promenad sug de senaste dagarna. Jag faller motvilligt för längtan att virra en halsduk runt halsen och sätta på mig en tjocktröja och strossa runt och lukta på hösten.

Hösten är oundviklig hur som och här är den nu för att stanna tills den ännu värre vintern kommer. En annan sak som närmar sig med storm steg är min flytt till Irland. Jag längtar med en skräckblandad förtjusning. Tanken på att packa ner mitt liv igen och säga hej då till alla ger mig ont i hjärtat. Samtidigt som fjärrilar flyger och hjärtat bankar snabbare med tanken att jag ska få bo i Dublin med världens finaste människor och att få återgå till Teatern igen. Det blir bra det vet jag ju, jag ska bara komma dit.

I Eskilstuna rullar dagarna förbi och jag försöker få så mycket praktiskt gjort som möjligt och samtidigt umgås med mina kära så mycket jag kan. Tiden går så fort och jag vet inte hur jag ska hinna.

I måndags hade jag en spontan vinkväll med tjej gänget och det var oerhört trevligt.

Nu väntar sängen, jag borde sen allt för långt tillbaka redan sova. Imorgon väntar ett möte med en gammal klasskamrat och det ska bli himla trevligt.

Pyssel och knåp

Nog fan blev det utgång i lördags ändå. Hehe fick tag på kusinen som alltid är ett säkert kort en lördag och med lite envishet kom vi bägge ut på det nya stället, 23år my ass...

Det var en hel skön kväll med mycket trevligt folk och jag var så glad att jag kom ut.
Det nya stället fick blandade åsikter, jag gillar't, kusinen gjorde det inte.

Denna bild har jag helt skamlöst stulit från en facebook vän, Jag tyckte stället var väldigt modernt och något som behövdes i stan, skönt med lite nytt och fräsht.

Igår kväll så fick jag ett pyssel ryck, jag har köpt bläck och fotopapper till min skrivare och igår scanna jag in gamla bilder och skrev ut. Jag har sedan länge fixat med gamla bilder från min Mormor och Morfar sida. 

Jag målade några ramar och satte in de scannade bilderna i dem.

För ett tag sen så lånade jag fotoalbumet från min Farmor och farfar och gjorde samma sak med dem. Scanna, förstora och skrev ut. Jag hade även denna gång köpt nya ramar från Clas ohlson (som faktiskt har ett stort utbud av olika ramar, who would have known??)

Jag sandpappra dem och målade om dem, i lila denna gång.

Blev super nöjd även denna gång, jag bara älskar färg ramar till svartvita bilder. Det blev skit snyggt tillsammans och kommer funka toppen att blanda med de andra ramarna. Den stora bilden är på min pappa som liten, som förövrigt ser ut som min bror i den ålder. Det är första gången jag ser bilder på min pappa som barn och likheten var verkligen slående!

De andra är på min farmor och farfar och sen en på min farfar i en båt. Den bilden är inte helt klar än, storleken blev lite off så jag ska skriva ut en nya. Det var något med den bilden som jag tyckte var så häftigt så jag var bara tvungen att använda den. 

What to do?

Jag har sån jäkla lust att hitta på något ikväll men jag vet inte vad det skulle bli. Alla som ska ut idag ska gå till de nya stället som öppnar idag. Problemet är att det är 23års gräns och de folken som ska dit är tillräckligt gamla eller speciellt inbjudna. Jag har en känsla av att det kanske bara blir hemma kväll. Så där lagom spännande. Det är så få lördagar kvar i stan innan jag åker så det känns ju som att man vill ta vara på dem. 

Dumma nya ställe som förstör min kväll, tvi. 

Man hinner lagom bli 18 då alla ställen kräver 20 och lagom man blivit det ska man vara 23.

Jaja jag får väl komma på nått.

Fina Madde la upp denna bild på Facebook från i våras när vi hängde i Stochholm med Henea. Vi hamna i en söt liten bokhandel och jag tyckte bilden blev så himla fin.