Dag 20. En bild på mig som liten och ett favorit minne

Hur kommer det sig att dagarna går så jäkla fort? Snart dags att sova och jag har inte hunnit med dagens fråga som vanligt ännu. Har hållit på att plugga lite datakunskap inför imorgon och fortsättningen på min utbildning. Kommer vara värsta datasnillet sen och kunna fixa alla problem och det känns ju ganska så underbart, kommer kunna fixa alla mina dataproblem.

Ett favorit minne och en bild.
Det här är jätte svårt. Jag har hur många underbar minnen som helst från min barndom. Som jag sagt innan så älskade jag att vara barn. Det var liksom min ålder. Visst fanns det negativa saker, allt var inte bra. Nej men jag är alltid en sån person som väljer att fokusera på det fina och ljusa. Varför älta gamla och tråkiga saker, gillar heller inte att tycka synd om mig själv och berätta för hela världen om tuffa perioder i mitt liv även om de fanns sådana.

Rossbäck, här spenderade jag 10 år av min barndom.

Ett minne som egentligen är flera är när min familj och min dåvarande bästa kompis familj (som var som en andra familj för mig som barn) brukade åka och fiska kräftor. Vi gjorde detta varje år, tre eller fyra dagar i augusti i tio år. Min kompis familj hade tillgång till en gigantisk herrgård med tillhörande fiskesjö, lite längre ifrån huset hade vi även tillgång till en sjö fylld med kräftor som vi fick fiska. Vi bilade dit och när jag var lite kändes det som om det tog hur lång tid som helst att komma dit. Vi packade in massa packning i bilen, fiskespön, kuddar, gosedjur, matvaror. Sen satt vi tre barn i baksättet jag, min bror och våran kusin Daniel. Daniel följde med varje år och blev våran mästare på att fånga djur av olika slag, det var hans speciallitet, allt från små grodor till snokar. Peppe körde och mamma satt bredvid och hade våran älskad vovve Oscar i knät. ( Som jag kan sakna den jycken!). Kompisens bil såg likadan ut, tre ungar där bak. Min kompis som var jämn gammal med mig, hans storasyster och så en kompis till henne.
Den underbara herrgården hade hur många rum som helst, hemliga in och utgångar överallt. Det fanns till och med ett bibliotek  Gården var även den enorm med en oändlig skog runt om kring. Där fanns ett lust hus och två eller tre lador. Sjön var på gården och dit gick vi och fiska som vi ville. Dagarna spenderades med massor av lek och bus och fiske. Hela gården och huset var vår lekplats. Oscar fick gå lös och gå och skrota över hela gården  han var lycklig där det vet jag. Han följde ofta med mamma ut i skogen när hon plockade svamp som det fans massor av. Han sken alltid upp när han förstod var vi var, viftade på svansen som aldrig förr och skrattade som bara Oscar kunde.
På andra dagen åkte vi ut till kräftsjön, där spenderade vi dagen med att fixa kräftburarna och ro ut med båten och lägga i dem. Sen kom den långa väntan på kvällen. Jag kommer ihåg det så tydligt hur man gick och var så otålig på att det skulle bli mörkt så vi skulle åka och ta upp burarna.
På kvällen förberedde vi oss med stora ficklampor och klädde på oss varma kläder. Med en stjärnklar natt himmel över oss åkte vi till skön. Vid skön var det oerhört frid fullt och så vackert. Den svarta stjärnhimlen och en fullmåne speglades i det glasklara vattnet. Vi turades om att få följa med ut i båten och ta upp burarna, spänningen var i ett slag för sig i väntan på att se hur många kräftor det var i varje bur. Ett år fick vi upp 900 kräftor, det var en så häftig upplevelse när varje bur kom upp med 20 kräftor i.
När vi fått upp alla kräftor åkte vi tillbaka till huset och kasta ner dem i ett badkar. Där i kunde vi höra dem hela den natten. Dagen efter luktade hela huset av krondill, vi kokade alla kräftor och det var häftig att se hur de gick från brunt till klar rött så fort de träffade de kokande vattnet. Innan brukade Anders ( min kompis pappa) hypnotisera kräftorna och fick dem att stå på huvudet, detta var något vi alltid uppspelta bad honom att göra vi tröttnade aldrig.
Under dagen pyntade vi det stora matsals bordet med olika kräftskive pynt. Sen kom kvällen och vi alla klädde upp oss och tog plats vid bordet. Innan vi tog upp kräftorna tävlade vi alltid. Alla fick gissa hur många kräftor och flest i en bur. Den som vann flest kräftor fick största kräftan, den med flest i bur fick näst största. Detta var det första som inledde den efterlängtade middagen. Sen så skålade vi och festade i svenska egen kokade kräftor. Det finns inga kräftor som smakar så gott kan jag ju tala om. Kvällen höll på länge och vi barn brukade efter ett tag tröttna på de vuxna. Då drog vi ut och lekte på gården i mörkret. Sen avslutade vi kvällen framför en brasa vid den öppna spisen där vi grillade dagens fångst av fisk från sjön. Jag gillar inte fisk men med massa smör, salt och dill och grillade över öppen eld blev det den godaste fisk som finns. Minns fortfarande hur underbart den smakade. Den natten sov alla som stockar, nöjda och belåtna.
Sen packade vi ihop, städa hela huset och bilade hem igen. Vi rastade alltid på vägen dit och hem och det var oerhört mysigt.
Rossbäck heter stället, det är sålt till någon ny nu. Det känns så sorgligt men jag är så oerhört glad och tacksam över de åren vi fick där. De kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.
Jag övningskörde för första gången där ute, fångade min första fisk, åt min första kräfta. Det var en så tidlös och helig plats och jag älskade det där stället av hela mitt hjärta.

Gammal bild på mig som liten, inte relevant till historien men den är himla söt. Jag sitter på Peppes axlar.