De kom och de gick

Jag tänk vad fort en helg kan gå när man har trevligt sällskap. Det har varit en fantastiskt helg med päronen och jag saknar dem redan. De är bra fina som flyger lång väga för att hälsa på ungen som är små galen och ger sig ut på tokeri ;)

Vi var på Guinness fabriken, vi satt på pubar och så gick vi runt bland Dublin gamla gator. Så här kastar jag in en bildbomb så får det tala för sig själv.

Jag är så evigt tacksam och glad att de kom hit! Vi har haft en underbart mysigt tid ihop här. 

Nu ska jag ge mig ut i solen och möta upp grabbarna. En riktigt tråkig nyhet för min del är att David och Oskar har bestämt sig för att åka hem mycket tidigare än tänkt. Redan 7 maj drar de och jag vet inte hur jag ska klara mig utan dem då. Fy så tråkigt men det får liksom funka endå, men fasiken jag kommer ju sakna de där pöjkarna.

Handlingsförlamad

Min underbara föräldrar har åkt hem och lämnat mig kvar med en massa ambivalenta känslor. Jag är så tu delad när det kommer till mycket.

Efter en helg av äventyr och sen en måndag fylld av teater och en tisdag bestående av jobb så har jag mina lediga timmar blivit fullständigt handlingsförlamad och mest fastnat framför en drös av youtubeklipp (kan det var vår tids största tids fälla?).

Ikväll bjuds det ännu en gång på teater och när jag nästa gång får tid över lovar jag i alla fall en bildbomb här.

Tills vidare så bjuder jag på detta klipp som jag fastna för extra mycket. En ung 16 årig tjej från X-factor Uk som slog mig med häpnad över sin egen version av Chers gamla dänga Believe, ni vet den där låten som gick på repeat på nittiotalet. Den som i stort sätt lanserad autotunen. Här i en otroligt unik och vacker version.

Njut:

Välkommen!

Nu är de äntligen här! Mina fina päron har anlänt till lilla regn ön. Vi har haft en hel dag av sol, regn, blåst och moln, det har varit det galnaste vädret på länge. Jag hämta dem på flygplatsen klockan halv ett och sen har vi haft en hel dag av att bara mysa och umgås.

Vi har hunnit gå lite i stan, druckit massor av Guinness redan, och så har Peppe fått träffa idolen Phil Lynott. Kvällen har spenderats i lugna ro här hemma, mysigt tillsammans och kolla på tv. Imorgon väntar nya äventyr och jag längtar :)

Sol!

Jo men alltså Dublin har levererat sol nu i ett par dagar. Jag kan inte annat än att tok gilla det! Det är som att alla blir på så mycket bättre humör när man får se solen. Som att man får liv igen precis som allt annat som vaknar till liv på våren. Och denna vår har ju verkligen tagit sin tid så nu tycker jag att vi kan få ha lite sol ett tag. Jag hoppas i vart fall att den visar sig nu till helgen då päronen kommer, tänk att de verkligen kommer hit känns lite overkligt. Nu ska detta liv här kombineras med det där hemma, att faktiskt se dem här i mitt hem och i "mitt" lilla Dublin och inte bara genom skärmen på min dator i vardagsrummet i Tuna.

Dagarna går mycket fortare nu trots att de är längre med solen som inte går ner fören vid halv åtta tiden. Helt plötsligt är vi i mitten av April och jag fattar inte riktigt hur jag tog mig hit i från ett mars som aldrig ville ta slut.

I måndags var jag tillbaka till teatern. Det kände så sjukt bra, vi gjorde massa skumma övningar, jobbade mycket med kroppsrörelse och hjälp vad det känns i benen idag. Jag måste pallra mig till gymmet snart igen, jag är i sådan kass form just nu. Vi pratade om våra kommande scener vi ska göra och jag blev så smickrad som inte fick mindre än tre förfrågningar från klasskamrater om vi inte kunde göra en scen ihop. Jag vill verkligen göra det med alla tre men nu vet jag inte riktigt vem jag ska välja (snacka egotripp när jag kan använda ordet välja!). Jag är så rädd att jag ska vänta förlänge och att det slutar med att jag inte får göra det med någon av dem och hamna med någon jag inte tycker mig passa estetiskt med. Det får falla på scen för i slut ändan kan man göra mycket med ett bra manus. Vi väljer på måndag så det är lite pirrigt.

Idag har det skypats, balkong hängts och seriekollas. Nu ska jag väl snart runda av och hoppas inerligt på att vakna med solen i ögonen.

Nu när päronen är här ska kameran dammas av och jag ska få inte lite bilder på bloggen också, har ju varit ont om sådana.

Tills vidare

Förövrigt klarade jag det där jäkla skit testet på jobbet bara för att få reda på att vi alla kommer behöva göra ett annat test också, jippy.

Sex dagar kvar!

Tills mina föräldrar kommer. Helt sjukt vad tiden helt plötsligt går fort, jag klagar inte men det kom som en lite överraskning. Jag tyckte mars snigla sig förbi och helt plötsligt har halva april redan försvunnit, lite små sjukt. Nu har jag ju börjar förbereda mig på att återvända hem. Alla vet om det nu när det kommer till vänner här och hemma. Har börjat packa en väska som ska få följa med mamma och Peppe hem. Jag har börjat fundera på vad jag ska slänga och vad som ska med hem. Jag har helt enkelt börjat hemfärden redan.

Den sista pusselbiten är jobbet. Det vet ännu inget, fast de behöver inget veta ännu heller. Jag har ingen skyldighet mot dem att berätta i jätte god tid att jag ska sluta och de behöver heller inte veta allt om mig och mina planer. Men jag vet ju hur jobbigt jag tycker det är att säga upp mig och det kommer bli riktigt svettigt, nå ja den dagen den sorgen. De är två veckors uppsägning på jobbet men jag ska säga till en månad i förväg tänkte jag, för att vara lite schysst mot dem så de har god tid att hitta någon ny innan sommar hysterin. Men helt ärligt så skiter jag väl i vad de skulle tycka, jag ska hem inte fan stannar jag här för ett skit jobb med dålig lön, no way in hell.

Igår spenderad jag dagen i sängen mest hela dagen. Jag kolla på serier och sen så skypa jag med mamma och så en snabbis med Thuy. Det var så mysigt att skypa med mamma för vi har äntligen fått igång kameran så nu ser jag henne och hon mig. Supeer mysigt. Resten av dagen spenderades att plugga menyn till jobbet då jag ska göra om det där jävla provet jag hade i februari. Det var ju betydligt lättare att plugga denna gång men så himla tråkigt, det är inte precis så jag vill spendera mina lediga dagar, att plugga menyn. Nå ja nu är det över i vart fall, klockan fyra ska jag ha provet och jag tror det kommer gå bra. Sen så spelar det ju ingen roll för när jag väl säger upp mig så tvivlar jag på att det kommer ödsla tid på att jag ska göra det igen.

Nå ja nu ska jag hoppa in i duschen sen bär det av mot jobbet. Ännu en jobbhelg tar sin början och det är bara att ta det för vad det är. Sen så börjar teatern igen på måndag och jag längtar massor! Ska bli så skönt att få återvända till teatern, det är ju trots allt därför jag fortfarande är kvar här. Sen så kommer de ju på torsdag!! Ah jag längtar så!

Återhämtning

Så idag har fått bli en återhämtnings dag. Bara tagit det lugnt och låtit allt utvecklas efter eget tycke. En mycket nödvändig dag med andra ord.

Början av dagen så gjorde inte många slängar. Sen så tog jag mig ut till affären för att köpa lite nödvändigt ont. Bland annat så köpt jag saker till tacos middagen som jag kände att det var dags för.

Bästa idag var en lång dusch och att få jobb kläderna tvättade. Så nu är jag redo för mitt smått patetiska sju tills stängning pass imorgon. Det kanske blir en max fem timmars jobb imorgon var av tre blir med kunder och resten städning efter stängning. Så det ska jag nog överleva sen är jag ledig i hela två dagar, fantastiskt!

Jag köpte även cupcakes för att fira Henea lite smått i efterskott då jag inte kunde fira henne i lördags. Tror att mesta delen hamnade i min mage dock, inte bra. Vi två började även kolla en del på starkids A very potter senior year. Jag älskar ju A very potter musical och hade stora förväntningar inför denna. Det visade sig att det bara var en reading på scen. Fortfarande väldigt bra gjord men alla gick runt med manus på scen och det förstörde ju en del. Vi kom halv vägs innan Mick anslöt i soffan och då valde vi att kolla på något annat. Vi ska avsluta det en annan dag. 

Har ju även missat års dagen för mitt första besök på Irland ( jo men alltså jag gillar årsdagar). Det var ju runt den här tiden för ett år sen som jag åkte hit för första gången och blev helt kär i Dublin. Jag hade verkligen en fantastisk resa då och jag kan verkligen inte för mitt liv fatta att det redan är så längesen. Inläggen därifrån finns här.

Tänk att tiden går så fort, att det känns så skönt ibland och så oerhört läskigt emellan åt.

Tillbaka

Till min kära lilla blogg. Jag har verkligen velat blogg men jag har inte haft en chans, tiden har inte funnits. Så det är redan 8 april och hjälp vad tiden helt plötsligt flög iväg. Veckan som gått har varit lite av en skit vecka och jag är så glad och framför allt trött nu när det är över.

I måndags jobbade jag ett så kallat swing pass, det är när man både jobbar dag och kväll. Kom in klocka ett och jobbade sedan till straxt efter tio. Var som vanligt helt slut efter en hel dag på jobb och tänkt att jag bara skulle köpa en baguette på vägen hem, äta den och sen sova. Så långt höll planen, jag köpte baguetten och gick hem och satte mig i sängen framför datorn och käka den. Blev väldigt trött och bestämde mig för att sova. Blir då helt plötsligt väldigt illamående, det kom på en sekund, helt plötsligt var magen i krig mot baguetten där inne och jag ligger och vrider och vänder på mig i sängen tills jag inser att jag bara måste spy. Jag inser att jag måste ha blivit matförgiftad av den där jäkla mackan. Efter att jag spytt och trott att jag fått ur mig allt så försöker jag då somna om. Och usch vilket natt det blev, sov så himla oroligt. Drömde att jag var på jobbet och sprang runt och fixa med allas mat. Jag vaknade säkert en gång i timmen av att magen gjorde fruktansvärt ont, förstod att jag skulle behöva spy igen men orkade inte ta mig ur sängen. Så jag fortsätter att somna om och vakna tills klockan sex på morgonen då jag orkar pallra mig ner till toaletten och få ur mig det absolut sista jag hade i kroppen. Helt skakig och svag går jag och lägger mig och tackar gudarna för att jag skulle vara ledig den dagen. Somnar om och sover helt okej till klockan elva då jobbet så klart ringer. Jävla skit är det enda jag tänker. Svara och får reda på att en tjej på jobbet är sjukt och de undrar om jag kan komma inte fem till stängning. Så trots att jag spytt och inte sovit ordentligt så svara klantarslet till mig själv så klart ja!!!! Va fan när ska jag lära mig att det är okej att säga nej?
Försöker ta en dusch för att komma på fötter men jag är fortfarande så svag i kroppen att jag liksom halvt sitter i duschen. Så klockan ett ringer jobb helvetet igen och frågar om jag kan komma in tidigare vilket jag så klart ännu en gång svarar ja på. När jag då lägger på luren får jag ett nervssamanbrott och börjar gråta hysteriskt. Så jävla trött, sliten och ömklig som jag kände mig då alltså. Men jag fick ju skylla mig själv som sa ja. klockan två var jag i alla fall på jobbet och var inte därifrån för ens klockan tolv, fy vilken jävla dag alltså.

Resten av veckan har jag varit oerhört trött. Jag var ledig i onsdags men blev kvar i sängen i stort sätt hela dagen. Torsdag var det ett 12-22 pass på jobbet. Sen så ringde de så klart in mig tidigare på fredag också så det blev ett 15-23 pass då.

I lördags fick jag tack och lov lite andrum. Henea fyllde 22!!! Massa grattis till henne. Men jag sov så länge att när jag vakna så var hon och Mick redan iväg på födelsedags äventyr. Solen verkligen gassade så jag tog mig ut runt tolv tiden och träffade David. Vi tog en take away kaffe och gick och strossa i en park och prata om allt mellan himmel och jord. Sen tog vi en lunch och vi avslutade med en glass innan jag var tvungen att dra till jobbet. Jobba fem till stängning vilket blev straxt efter klockan tolv. Igår så jobbade jag fyra till stängning vilket blev runt halv tolv.

Idag är jag ledig och det är så skönt! Kommer inte ihåg sista jag jobbade så där mycket, måste ha varit i Norge. Nu känns det i fötter och rygg att man jobbat hårt.

Idag finns inga planer förutom att jag ska återhämta mig en aning. Och så ska jag packa den där väskan som mamma och Peter ska få ta med sig hem.

Ne nu ska jag nog ta en kaffe, gud så gött.

April,april

April startade lite som ett Aprilskämt kan man lugnt säga. Jag vet att jag har lyst med min frånvaro men misströsta ej jag kommer tillbaka snart. Ska bara ta mig igenom den här veckan först, puh...