Dag 13. Något/någon jag saknar

När jag väl tänker på det så är det ju faktiskt ganska så mycket jag saknar. 

Gamla platser tex som betytt mycket för mig. Som jag besökt ofta förr men inte nu på länge. 

Barndomen kan jag ofta sakna, det var så mycket som var så himla fint när man var liten. Allt var så mycket större och bättre. Sommaren var längre och varmare och fylld av äventyr, dagarna var jätte långa och fulla av lek. Vintern var mysigare och luktade,lät och kändes på ett annat sätt än nu. Dofter var annorlund, känslor, upplevelser mycket var bättre som barn. Nu kommer säkert inte alla att hålla med mig men jag älskade att vara barn, och jag var fan sjukt bra på att vara barn också. Med min kärlek för att leka och min enorma fantasi så fanns det liksom aldrig en tråkig stund. 

Sen så klart de som inte finns med mig längre. Saknar ofta min kära mormor och tänker ofta på henne och blir helt tokigt ibland av att veta att hon inte kommer tillbaka. 

Jag saknar min pappa, saknar att jag aldrig riktigt fick lära känna honom.

Jag saknar våran gamla hund Oskar som betydde så mycket för hela familjen.

Men om jag ska tänka på något nu som jag saknar så blir det ju så klart;

Min familj.

Mina vänner.

Finns ju fler så klart men det fick blir ett urval av bilder.

Mina pälsbollar där hemma.

Jack som är så himmla go, Smulis som brukade sova vid mina fötter och Nirre som mest häckar i källarna men som är världens snällast och är våran lilla gubbe med sina 14 år.

Och så till sist:

SALTLAKRITS!! Speciellt dessa dödskallar  Jag har haft sådana cravings för dem och de går ju inte att få tag på här. Seriöst det går inte att få tag på lakrits, de fattar inte den grejen här??? Hur kan man inte gilla lakrits?! It breaks my heart.