En dag i taget

Igår på teatern så fick vi läxa. Vi ska i par ta reda på lite teater historia. Jätte kul hela klassen verkligen hurrad ikap med varandra...eller kanske inte. Det var väl ingen som blev överlycklig, även fast jag mycket väl vet om att jag borde läsa på mer och det vill jag också. Dock är det lite knepigt att ha ett arbeta med någon som man bara träffa två gånger i veckan och då bara två timmar. Vi skulle själva dela upp oss i par och jag haffade Conor som stod bredvid mig. Jätte snäll, go och glad mycket ung 21åring. Vi båda var väl så där lagom peppa inför uppgiften. Väl i grupper fick vi olika tidsåldrar som vi skulle täcka. Conor ville verkligen inte ha Shakespeare och det var därför extra roligt att vi lyckades få just Elisabetansk teater vilket just innehåller en stor portion Shakespeare. Nåja bara att ta itu med de endock, vi har tid att öva på måndag och på onsdag ska de presenteras. Presentationen skulle vara kreativ så vi får väl se vad vi lyckas få ihop.

Idag har jag gett mig ut på lång promenad. Jag fick i uppgift av Mick att hämta en namnbricka åt Julius som han beställt av en vän. Det var en si så där 40 min lång promenad genom ett område som heter kimmage. Det blev en fin blå skylt till en fin liten kille.

Den lilla charmören, han har alltid varit en sådan lustig katt. Fram står det som det syns Julius och bak på står adress och telefonnummer så nu kan vi känna oss lugna även om han skulle smita ut. 

Sen gick jag hela vägen tillbaka och fortsatte över ån (eller vad det nu är för vatten som flytter i Dublin, kallas liffey här) till den stora köpgatan på O'connell street. Försökte lämna cv:n men det gick inge vidare då de är en så stressig gata och de flesta har nog redan anställt folk så det räck länge. Mick har också sagt att jag ska undvika den norra sidan då den är lite vildare. 

Efter det gick jag och handlade och avslutade sen med ett gympass. Det var så skönt att bara få svettas och få fokusera på det.

Min depp har varit något bättre idag och det känns skönt att den kan variera. Men jag har helt klart hamnat i en svacka som måste jobbas upp ur. Jag har liksom tappat mitt självförtroende någonstans och som jag nämnt tidigare mitt värde. Men det är bara att ta en dag i taget och hoppas att lycka och medvind finns runt hörnet.