Dagar som går i varandra

Så var det redan onsdag och jag har varit tillbaka i tre dagar. Igår var en jobbig dag som ändå sluta rätt okej. Det är konstigt det där hur vi sätter värden på oss själva, kanske inte alla människor men jag tror vi är många som gör det. Jag har nog alltid satt ett värde på mig själv och igår nådde det ännu en gång an all time low. Jag kände mig helt värdelös, jag hamnar i svackor ibland och igår var riktigt tufft. Varför jag kände mig värdelös var på grund av att jag är arbetslös och inte har något vettigt att göra de dagar jag inte har teater. Konstigt hur jag känner mig mer värdefull om jag är en arbetande människa, det här med att vara arbetslös passar inte mig. Även om jag faktiskt njuter av att ha fria tyglar att inte leva efter regler och ramar från ett jobb så kan jag inte undvika känslan att inte bidra till nått och bara se mitt bankkonto minska drastiskt. Så igår fick jag rycka upp mig och gå och skriva ut cv:n. jag skrev ut tio stycken och planen var väl att lämna alla på olika ställen. I går täckte jag den södra sidan av Dublin och värdelösheten höll i sig när jag gick längst gatan och bara kände en skräck över att aldrig få ett jobb. Vad gör jag då liksom? Ger upp och åker hem? Men mitt hjärta blev i vart fall lite lättare när jag började se lite Now looking for staff skylatar utan för några ställen. På en liten underbar italiensk deli som jag gick in till fick jag till och med en intervju på direkten helt sjuk och underbart och inget jag hade räknat med. Men jag var mitt vanlig jag och svarade ärligt på frågorna med ett leende och det verkar som de fick ett gott intryck. På fredag hör de av sig om jag får test jobba i två timmar och sen får vi se om det leder till ett jobb. Jag håller tummarna då jag verkligen tror att jag behöver det för att få mer värde i livet just nu.

Vet inte varför men januari har inte börjat bra. Jag har känt mig deppig och lite ångestladdad, jag tror jag känner mig lite vilse just nu. Vet inte riktigt vart jag vill vara och vilka som jag behöver runt mig, en känsla av ensamhet har tagit över. När jag var hemma tänkte jag att allt skulle bli bra bara jag kom tillbaka till Dublin men känslan är seglivad och ligger kvar och pyrr.
Det kan vara januari och de här månaderna som följer, det brukar ta med sig en sort vår depp hos mig, det var likadant förra året. Men jag uppskattar den inte och måste försöka hitta ett sätt att ta mig ur den. Nåja nog om den saken. Nu väntar mer cv lämnande och ikväll är det teater som gäller.