Har sen jag vaknat idag försökt ta mig mod till att ringa upp Konsum. Varför är det så ångest framkallande att ringa till arbetsgivare när det kommer till framtida jobb? Eller är det bara jag som sitter där med mobilen i handen och numret framme med tummen på grön knapp i hundra år innan jag trycker.
Fick påminna mig själv hundra gånger om att jag faktiskt inte tycker det är så jobbigt att prata i telefon längre. Jag jobbade ju bort den fobin när jag jobbade i Norge.
Efter ett antal jag ska bara'an ringde jag i alla fall upp. Som väntat så var det ju inte alls någe farligt. Jag vet ju till och med vem arbetsgivaren är, då jobbet är i en butik jag har handlat i sen jag var barn.
Ska dit imorgon klockan 10:00, då vi ska prata igenom vad som kan tänkas erbjudas. Spännande, jag behöver verkligen ett jobb nu. Håller på att börja klättra på väggarna snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar