Sista månaden

Om en månad är jag hemma igen. Vad sjukt egentligen vad fort tiden går nu helt plötsligt. Nu håller jag på med att runda av här borta. Jag ska ta itu och fixa det sista innan hemfärd. Sista veckan kommer ju bli ganska hektisk med massa rep inför slutspelet så jag vill att allt ska vara packat och klart i ganska god tid.

I övrigt så försöker jag njuta så mycket som möjligt av den sista tiden här. Umgås med de vänner jag har och ta in så mycket som möjligt av lilla Dublin.

I lördags hade vi ju som sagt Alice i underlandet tema på jobbet. Det var riktigt kul faktiskt, över förväntat och alla hade klätt ut sig och det var riktigt roligt att se alla i kostym. Så bisarrt ändå att komma till jobbet och alla ser helt galna ut. Så typiskt mig att lyckas få ett sådant jobb hehe.

En kille som jobbar på restaurangen agerade fotograf hela kvällen och det blev många roliga bilder tagna.

© Algarasiller.com

Jag äger inte rätten till någon av dessa bilder men chansar ändå att lägga ut de som ändå har mitt face på dem. Jag tycker liksom att jag har en lite rätt till dem då. Fler bilder finns på T.G.I-Friday Dublins facebook.

Jag blev riktigt nöjd med min kostym tills slut, speciell svansen som alla undrade vart jag köpt. Vilken komplimang det var och vad roligt det var att se överraskning när jag sa att jag faktiskt gjort den själv. Glömde dock den i omklädnings rummet efteråt så den ser jag säkert inte igen då de brukar tömma det på kvällarna :( Den underbara ansikts målningen tar jag ingen cred för, det var våran facepainter Megan som gjorde. Hon är där på helger och målar barnens ansikten så jag passade på att fråga om hon inte kunde gör mitt också. Vilket hon var så snäll och gjorde. 

Resten av dagarna sen dess har rullat på och jag har ju varit ensam hemma vilket har byttet en hel del film och serie tittande. Kollade bland annat på Silver Linings Playbook. 

Och oj vad jag gillade den! Så himla rolig och udda film och kemin mellan Jennifer Lawrence och Bradley Cooper var fantastisk. Båda helt grymma skådespelare tillsammans med Robert Di niro. Väl värd varenda Oscar nominering den fick. Och herre gud vad jag tycker om Jennifer Lawrence, en sådan naturlig skådespelerska och Bradley Cooper är ju fantastisk i sin roll, jag är förvånad att inte även han fick en Oscar för den rollen. Jag tyckte så mycket om hans roll som Pat, så himla skadad och skör men ändå så genuin och snäll karaktär. Jag ville liksom bara hoppa in i film och ge honom en kram. Sen att jag tycker han är så lik min bror också gör ju inte att jag blir mindre berörd av karaktären. 

Liksom kom igen visst finns det en markant likhet? Nu är det oerhört svårt att hitta bilder på min bror då han ska vara så svår och inte vilja bli fotad men jag slogs i vart fall av hur mycket jag tycker de ser ut som varan. 

Ne nog svamlat för idag, nu ut i solen.

Tills vidare..