Jag känner att jag har blivit dålig på att blogga nu i December. Förra månaden uppnådde jag inläggs rekord tror jag och nu så är det färre än på länge. Men så är det ibland när inspirationen dalar.
Jag har väl i ärlighetens namn inte gjort så mycket värt att blogga om heller för den delen. Jag har ju haft några ute kvällar nu och efter dem har jag tagit det lugnt och inte gjort mycket.
Förövrigt blir det nu några full smokade dagar innan jag åker hem. Jag trodde ju att det skulle bli sega dagar efter teater avslutet i måndags till det att jag åker hem men tji fick jag.
Det verkar som att jag kanske trots allt inte har sett det sista av mina klasskamrater i år. Imorgon vankas julfest för hela skolan på ett ställe som heter The Twisted Pepper, Mick brukade jobba där så jag vet var det ligger. Det är en julmaskerad så i sånt fall måste jag leta efter något att ha på mig.
Sen på lördag fyller Micks svägerska år och vi är bjudna på drinkar. Efter det ska vi dra till Micks hostel där de vankas 30 års fest för Graham. Han har jag förövrigt inte träffa sen jag var här i April så det blir ju toppen att ses igen.
Sen på söndag ska jag ju åka hem så det blir att ha riktigt kul i helgen men trots allt ta det lite lugnt. Jag vill ju inte missa planet på grund av en bakfylla.
I går kom jag på hur skumt det är med hur anpassningsbar man är. Jag tror att jag är i en väldigt flexible ålder just nu. För både när jag flyttade till Norge, sen hem igen och nu hit så har det känns så naturligt på något vis. För även om man kan få hemlängtan och liknande så blir en plats så fort ens vardag och känns som hemma. De här månaderna jag har varit här nu har gått så läskigt fort, och snart landar jag på hemmaplan för att få en dos av Eskilstuna igen. Men igår kom jag på hur skumt det kommer bli på något vis att åka härifrån i tre veckor. Att inte sova i mitt sovrum här och inte umgås med Mick och Henny varje dag och inte se mina klasskamrater. Det har blivit så naturligt att traska iväg till skolan i höstmörkret för att sen ha teater i två timmar varje måndag och onsdag. Nu ska jag kastas tillbaka till livet i Sverige och inte ha teater på tre veckor. Fatta mig inte fel det ska bli jätte kul och skönt att komma hem och jag kan knappt vänta tills jag får krama om alla igen. Det är bara det att tanken känns ovan. Lite som när man bränner sig och häller kallt vatten över skadad omedelbart. Det är skönt men konstrasten mellan varmt och kallt ger en konstigt känsla.
Ne slut babblat. Jag kommer hem på söndag och jag gläder mig men nu ska jag inte sitta med packade väskor och vänta på det utan njuta av de dagar som är kvar här. Först en tur i solsken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar