En andra chans

De senaste dagarna har varit lite röriga och jag har precis hamnat i ett lugn innan jag ger mig in i nästa nervösa berg o dalbana. 

I torsdags kväll fick jag ett mail från skolan på Irland. Jag som helt hade gett upp hoppet om att de skulle höra av sig och så helt plötsligt. 

Ännu en gång så gick det inte att få tag på mig över telefon men att de var villiga att ge mig en audition tid den 30 juli om jag hade möjlighet att komma. 

Lyckan var ju total till att börja med, gud så häftigt att jag fortfarande har en chans. Min andra chans. 

Men det grusades ganska så snabbt i och med att jag slog upp kalendern och såg att jag jobbade alla dagar i stort sätt nästa vecka och veckan efter. För att kunna ta mig fram och tillbaka skulle jag behöva den 29,30 och 31 juli till mitt förfogande. 

Att få ledigt de dagarna kändes som en omöjlighet då alla andra som skulle kunna komma in och jobba är på semester. 

Jag tänkte dock att jag i alla fall skulle kunna fråga chefen och att på så sätt i alla fall ha försökt. 

Sov knappt en blund den natten då jag var så jäkla nervös, för det första så HATAR jag att be chefer om tjänster. Det känns inte bra även om min chef på Coop är toppen.

Efter lite velande frågade jag henne i alla fall och hon var mycket mer positiv till det än jag trodde och började hjälpa mig direkt med att försöka fixa någon som skulle komma och jobba.

30 och 31 fick jag bort direkt men det var söndagen som jag inte blev av med. 

Sen kom nästa problem, de jag hade tänkt bo hos Henea och Mick är inte i Irland de dagarna. De är på semester i Sverige. Vad är oddsen liksom?

Så då stod jag utan boende. Då tänkte jag verkligen att nu skiter jag i det här. 

Ringde Henea i alla fall och får reda på att hon är i stan. Hon har nycklarna till deras hus med sig och erbjöd mig att få ta dem och bo där ändå! 

Så med det löst så beslöt jag mig att fixa flygbiljett än då, trots att söndagen var ovis. Mycket efter att folk hade peppat mig att åka no matter what.

Tidigare idag så fick jag det sista klartecknet, chefen ringde och sa att hon fixa det. En tjej tar min söndag och jag tar istället hennes fredag. Jag kunde knappt uttrycka hur mycket jag uppskattade det, så jäkla snällt av henne. 

Så nu efter tre dagar av hopp och förtvivlan så ska jag åka till Irland nästa söndag för att sen på måndagen göra två monologer och ha en intreview. För att åka tillbaka till Sverige igen på tisdag. 

Jag har nog inte helt fattat det än så min nerver är hel lugna. 

Nu väntar en vecka av förberedelser, jag ska hitta bra monologer, lära mig dem och göra en sju jävla audition.

Det här kan vara början på resten av mitt liv, jag är så glad och förväntas full att jag inte ens kan förklara med ord.

Oavsett så har jag nu i alla fall gjort ett försök och haft en ärlig chans. 

Tack alla för hjälpen och för alla kloka råd, det är guld värt! 

Tänk om det går hela vägen, vilken svindlande tanke.