No more excuses

Idag lät jag inte det dåliga vädret vara en ursäkt för att inte dra ut och jogga. Så trots spöregn drog jag på mig jackan och hoppa i joggingskorna och drog ut i kronskogen. Och jag kan tala om att det var helt underbart. Jag hade mina stora Wezc lurar på mig, i dessa så försvinner allt annat ljud än just musiken och det är så otroligt lätt att fokusera då. Sen sprang jag hela vägen med regnet som piskade och jag var en otroligt nöjd tjej som sprang 2,5 km på 17 minuter. Jag var så jäkla stolt över mig själv. Jag vet att det inte låter speciellt snabbt men jag hade nöjt mig med 20 min och att då klara det med 3 min till goda var stort för mig.

Jag brukade vara tjejen som alltid skyllde på min astma för att slippa anstränga mig, den som fuskade på två broar i skolan. Som aldrig klarade vg nivån på bip-testet på gympan. 

Och nu kan jag springa 2.5 km utan att stanna en enda gång och inte ens vara anfådd när jag är klar. Det är stort för mig!

Att börja träna var det bästa jag kunnat göra. När jag kom tillbaka från Norge var det en punkt i Januari då jag bara bestämde mig. Min rygg höll på att säcka ihop, min vikt att skenat iväg och min kondition var fullkomligt usel. Så började jag träna och märkte hur allting sakta men säkert föll på plats. Den största bedriften är att min kondition är bättre än någonsin. Jag blir inte alls andfådd lika lätt längre och jag har lyckats hitta ett fokus och ett lugn i att springa. 

Nu ska jag fortsätta köra på och målet är att springa 2.5 km under en kvart för att sen lyckas ta 5 km på en halv timma. För att någon gång i framtiden orka springa en mil på en timma det är målet och drömmen. Jag tror i vart fall att första målet blir Diana milen i höst och försöka ta mig igenom den.

Ja nu blev det ett väldigt skrytsamt inlägg men men, ibland ska man väl få göra ett sånt också ;) 

With Love