Det går bra nu.

Jo men det gör det faktiskt. Dagarna rullar på en efter den andra och vi har redan nått mitten av maj och jag förundras igen över hur tiden helt plötsligt valde att gå fort.
Här borta på ön är livet ett virvar av jobb och teater och däremellan att umgås med de människorna jag har omkring mig. Mick & Henea, teatergänget och så titt som tätt en öl med jobbarkompisarna. Jag saknar dock mina grabbar, Oskar och David, det känns konstigt att inte kunna slänga iväg ett sms och möta upp dem i stan.

Livet här skulle väl kännas normalt om det inte var för att jag ständigt har den nalkande hemfärden i huvudet. Fortfarande så vet jobbet inget och de gör lite ont i magen när jag är där och tänker på att jag snart måste släppa bomben om att jag ska åka hem snart. Jag fattar egentligen inte varför jag är så nervös över det för de måste ju vara vana med människor som kommer och går men jag är ju så jävla lojal och jag tycker det är ur jobbigt att säga upp mig. Men tjuren måste tas vid hornen snart om jag vill komma där ifrån lagom till sista veckan i juni.

Så sen sist jag skrev så har jag jobbat väldigt mycket,många sena pass. De är aldrig så farliga som jag tror men det är alltid lite jobbigt att ta sig till jobbet klockan fyra och veta att jag inte kommer hem fören ett tiden.

Teatern rullar på även den och vi har nu alla scener och partners som vi behöver. Jag ska göra två scener, "The sea" av Edward Bond tillsammans med Chris och sen så ska jag göra "One for the road" av Harlod Pinter tillsammans med Niall. Det är två super seriösa scener och det kommer att krävas en hel del av oss alla tre för att få dem att verkligen explodera av spänning på scen. Men det är en utmaning och det i sig är spännande.

Apprå på att tiden går fort så har jag en känsla av att den kommer gå ännu snabbare nu. Det brukar alltid bli så när man har massa saker framför sig. Om två veckor så har vi kostym tema på jobbet, vi ska alla klä oss i något från Alice i Underlandet. Jag har tänkt vara katten och håller nu på för fullt att leta efter en kostym. Hittills har jag ett par öron och ett par leggings, nja jag är inte riktigt där ännu om man säger så. 

Vem är vem?

Detta är lördagen den 25 maj så jag har lite tid på mig. Sen har vi så smått halkat in i Juni och då kommer ju nerverna inför uppspelet att vara på helspänn så den tiden kommer nog flyga förbi. 

Och sen, ja då kommer jag hem...