Autumn calling

Det är höst nu, det går inte längre att förneka. Jag har ståt emot och vägrat i absurdum men har nu fått kasta in handduken och ge efter för hösten. Jackan är numera ett måste när man är ute på kvällarna. Mitt fönster kan inte stå öppet på nätterna längre och spindlar stora som golfbollar har invaderat vår källare i ett försök att undvika kylan (dock möter de ett annat tragiskt slut i form av sulan på min sko).
Det är kallt och mörkt ute och jag misstycker starkt, Jag vill inte ha höst än!!
Jag var inte klar med sommaren, den var ju knappt här hur kan den då bestämma sig för att försvinna igen. Jag vill ha sena kvällar i sommarhettan, bad och grillmys och framför allt parkhäng.
Ändå kan jag inte låta bli att absolut älska doften som hösten bringar med sig, den är oemotståndligt mysig och jag har haft ett stort promenad sug de senaste dagarna. Jag faller motvilligt för längtan att virra en halsduk runt halsen och sätta på mig en tjocktröja och strossa runt och lukta på hösten.

Hösten är oundviklig hur som och här är den nu för att stanna tills den ännu värre vintern kommer. En annan sak som närmar sig med storm steg är min flytt till Irland. Jag längtar med en skräckblandad förtjusning. Tanken på att packa ner mitt liv igen och säga hej då till alla ger mig ont i hjärtat. Samtidigt som fjärrilar flyger och hjärtat bankar snabbare med tanken att jag ska få bo i Dublin med världens finaste människor och att få återgå till Teatern igen. Det blir bra det vet jag ju, jag ska bara komma dit.

I Eskilstuna rullar dagarna förbi och jag försöker få så mycket praktiskt gjort som möjligt och samtidigt umgås med mina kära så mycket jag kan. Tiden går så fort och jag vet inte hur jag ska hinna.

I måndags hade jag en spontan vinkväll med tjej gänget och det var oerhört trevligt.

Nu väntar sängen, jag borde sen allt för långt tillbaka redan sova. Imorgon väntar ett möte med en gammal klasskamrat och det ska bli himla trevligt.