onsdag 5 december 2012

Händelselös dag

Kan inte påstå att dagen hittills har varit så händelsefylld  Jag gick dock iväg till stan en sväng. Postade två vykort till min morfar och min farmor och farfar. Jag hoppas de kommer fram innan jul har dragit på att posta dem alldeles för länge. Sen gick jag och kolla lite i affärer och lyckades trots mitt köpförbud komma hem med två tröjor, illa. Dags att börja prioritera julklappar men det är så svårt att köpa saker till folk. Jag vill inte bara köpa vad som helst det måste vara helt perfekt och något som bringar ett leende till deras läppar när de öppnar den.

Nu ska jag traska till skolan för sista lektionen för i år. Jag är lite pirrig har jobbat på min monolog idag men känner mig för första gången lite tveksam, tror det är förkylningen som får mig lite ut gängor. Har lyssnat på de St Louis blues idag då den nämns i monologen. Det var lärarens råd då vi bör veta vad vi talar om, hade tänkt göra det länge men helt glömt bort. Det är en ganska så trevlig lite melodi :)


tisdag 4 december 2012

20 dagar kvar till jul.


Det är inte långt kvar nu men jag har väl inte helt hittat känslan ännu. Trots att jag har börjat julhandla, pyntat mitt rum, kollat på julkalendern och köpt pepparkakor så har inte julkänslan in funnit sig helt ännu. Idag har jag dock gjort ytterligare några försök. Jag ladda ner massa klassisk jul musik och har satt nejlikor i apelsiner. Finns det något som doftat så ljuvligt och juligt?
På torsdag tänkte jag baka lussebullar och på fredag ska jag göra ett mini julbord. Det blir spännande, har aldrig gjort de tidigare så jag får nog ringa hem och be om recept på massa saker. Men vi har ju inte pyntat resten av huset och ute är gatorna fortfarande bara, ingen snö så långt ögat når så då uteblir ju en del av julstämningen. Jag litar på att den kommer när jag åker hem om tolv dagar, ihh det är inte långt kvar nu och jag längtar så att få träffa alla igen.

Idag har jag bara gjort massa nytta. Tänkte ta mig ut men jag har så ont i halsen så jag kände att det var bättre att bara vara inne och kurera sig. Imorgon är ju sista teater lektionen på term 1 och på måndag har vi vårat showcase så rösten får ju inte brista tills dess. Kan inte fatta att termin ett redan är över, så fort det går.
Idag har jag bäddat rent och tvättat sängkläder och annan smutstvätt. Sen har jag damsugit rummet och fixat lite. Den årliga julstädningen ungefär. Sen så lagade jag middag till vårat lilla gäng. Det blev mexikanskt igen, vi hoppade över det förra veckan och det var skönt att ha traditionen back on track igen.

Om jag inte är i Sverige får helt enkelt svenska traditioner komma hit :)

Book club; Blossoms and Shadows

När jag var runt fjorton år så trollband författare Lian Hearn mig med sina böcker om klanen Otori. Den första boken Över näktergalens golv fångade mitt intresse efter första sidan. Dess bildliga och eleganta beskrivningar av omgivningar och händelser var något helt nytt från vad jag var van att läsa. Författarens val av ord och hur hon använde dem var så vackert att det kändes som att jag läste en lång dikt. I hela sex böcker fick jag njuta av den fantastiska historien och dess vackra språk. När jag la ifrån mig sista boken var det med en sorg att det var över.
Det var därför mitt hjärta hoppa över ett slag när jag la ögonen på den här boken i affären. Lian Hearn ett namn jag skulle känna igen vart som helst. Det var ingen fråga om saken att jag skulle läsa den.

Boken utspelar sig i Japan år 1857 fram till 1900 tar sin början. Under dessa år får vi följa Japans utveckling till att bli ett modernare land, dessa är några av de viktigaste åren under dess historia. Våran huvudrolls innehavare och hjältinna är Tsuru Yünosuke. Denna knappa femtonåriga kvinna som lever i en värld där kvinnor inte har mycket till värde eller respekt. 1800 talets Japan är en värld för män och det är deras heder och makt som är det enda av värde. Tsurus liv är inte hennes eget och allt hon kan hoppas på är att hennes far gör kloka val åt henne och ger henne ett värdigt liv.
Tsuru är särskilt skicklig på medicin och hjälper ofta hennes far med hans läkarmottagning  Genom att födas till kvinna försvinner chanserna att få bli doktor, ett yrke för män.
När Tsurus syster gifts bort och flyttar till gran staden och hennes bror blir skickad till huvudstaden märker hennes far vilken tillgång hon är till familjen och beslutar att inte gifta bort henne utan istället gifta in ett lämpligt gemål.
Jakten på en make börjar och Tsuru kan enbart hoppas att det blir en god sådan. Tsurus ända önskan i livet är att få studera medicin och få bli behandlad som män med värdighet och respekt.
Japan är i ett mycket skakigt stadium. Utlänningar från England, Usa, Frankrike och Nederländerna kommer till detta stilla stående land och för med sig stor kunskap om modern medicin men också kraften av moderna vapen och bomber. Japan är ännu ett land som förlitat sig på svärd och lärda samurajer, dessa nya krafter skakar landet och ett krig är på väg att bryta ut. Ett mot utlänningarna men ett ännu större inom landet själv. På ena sidan står den gamla regeringen som vill hålla kvar gamla seder och på andra ett gäng unga män som vill forma ett nytt och modern land.
Tsuru befinner sig i mitten av detta inbördes krig då hennes jämnåriga farbror är en av aktivisterna för ett nytt japan. Hon trollbinds av honom och vill följa honom i kampen men där emellan väljs en make åt henne.
Tsuru har tur och hennes far gifter bort henne till en läkarstudent, trots att hon inte älskar honom tycker hon om honom. Han tillåter henne att studera medicin jämte henne och tillsammans blir de ett starkt läkarteam som snart skickas till krigszonen för att hjälpa de sårade.
Men när slagen blir allt svårare och de tvingas ännu närmare striderna skicka Tsurus man hem henne igen. En kvinna här inte hemma i männens krig. Sårad och förbannad kommer Tsuru snart på en lösning. Hon förklär sig till man och lyckas lura de flesta. Snart finner hon sig bland de högt uppsatta aktivisterna och blir behandlad som jämlik  Bland dem finner hon sin farbror som genomskådar hennes förklädnad och en förbjuden affär mellan dem uppstår. Tsuru är lycklig i sin nya roll och vill inget hellre än att de ska vara för alltid  Men lyckan varar inte alltid och snart börjar hemligheter avslöjas och livet visar sig vara svårare att kontrollera och hålla på plats.

Tsuru är huvudkaraktären och den vi får följa mest. Hon är en oerhört intressant karaktär som skiljer sg markant från då tidens japanska kvinna. Hon är mycket intelligent och vet att hon vill använda detta till att ta sig framåt i livet. Hon har ingen avsikt att bli en vanlig hemmafru och låta sina talanger gå till spillo. Hon tar sin plats i livet och kämpar sig framåt. Allt hon vill är att bli behandlad som en man och när hon tror att hon lyckas med det så är det något hinder på vägen som slungar henne tillbaka till verkligheten av vad hon egentligen är.
Tsurur och hennes familj är fiktion figurer och har aldrig existerat på riktigt men många karaktärer som vi får träffa i boken är verkliga personen från den här tiden. De som formade moderna japan och satte de på kartan som ett välutvecklat och modernt land. Blandad annat den första primär ministern. Även en massa unga män som var med och formade men inte fick leva för att se resultatet. Det var en blodig tid för Japan men en som led till det land som finns idag.

Jag fann boken oerhört intressant och som alltid när jag läser Lian Hearns böcker trollbinds jag av Japans histoia och deras seder. Det är en så mycket mer romantisk bild jag får än den av t.ex. Sverige eller Irland under de århundraden. Åt gången kunde jag dock finna boken mycket svår att följa då kapitlen hoppade mellan olika karaktärer. Även om Tsuru var skriven ur Jag perspektiv så var det flera kapitel som var skriven från tredje perspektiv av andra karaktärer. Det var ett intressant sätt att läsa historia då den var inlindad kring denna saga om Tsuru och hennes kamp om rättvisa. Jag blev flera gånger själv frustrerad när hon blev behandlad med sådan orättvisa på grund av att hon var kvinna. När boken har sina lyckligaste ögonblick dock så vill man så som Tsuru förbli där några sidor längre än vad författaren ger.
Som vanligt briljerar Lian Hearn med sin förmåga att skriva och sitt vackra språk och sin enorma kunskap om historia, inget är lämnat åt slumpen.

Jag älskade Sagan om klanen Otori och skulle rekommendera vem som helst att läsa den. Dock så var den här boken mycket svårare att följa. Handlingen kändes åt gången smått på skyndat och jag kände inte att jag hann knyta ett band med alla karaktärer så som jag velat. Det är ett ständigt upp och ner dalande i boken mellan framgång och lycka till bestörtning och tragedi. För någon som inte läst tidarge böcker av författaren skulle jag kunna tänka mig att boken är svår att läsa. De japanska namnen är svåra att urskilja för ett västerländskt öga men till hjälp finns ett karaktärs register i början. Jag fann mig själv bläddra fram och tillbaka mellan registret och olika kapitel för att hålla isär dem. Trots att boken är på över 500 sidor så kändes det som om det krävdes mer och jag var inte helt nöjd med hur det hela knöts ihop och slöts samman  En del handlingar i boken hade jag velat veta mer om och ibland blev det frustrerande att följa Tsuru när man egentligen vill vara vid fronten med en annan karaktär. Vissa händelser i boken fick man inte läsa om utan enbart höra om från vad Tsuru fått veta.
Men trots att boken inte riktigt levde upp till vad jag hoppas så kan jag inte låta bli att älska Lian Hearn. Jag kan inte undvika att älska hennes sätt att skriva och jag hoppas än dock på fler böcker av henne och jag kommer med glädje att läsa dem.

måndag 3 december 2012

Button factory

Ska snart dra mig till skolan och ännu en kväll av teater skoj. Hört rykten om att vi äntligen ska å våra Gaiety hoodies och det gläder mig :) Idag är en av de två sista lektionerna innan slutspelet på måndag nästa vecka. Sen söndagen efter åker jag hem till svealand, jag gläder mig så oerhört till att får komma hem och njuta av familj och vänner och julmys, I can't wait.

I lördags var vi ute på The button factory, det var meningen att Jorge skulle joina oss men han banga i sista stund, hade mycket och göra och tyckte det var kallt, knasiga spanjor ;)
Slänger in lite bilder, det var riktigt trevligt och jag och Henea gav oss på Tequilan igen så klart. Lyckas aldrig gå ut utan att det blir en shot eller två men så är det ju väldigt gott också. Jag och mitt huvud klarar av det utmärkt så länge vi håller oss till en rimlig mängd så länge jag inte har en hel flaska till mitt förfogande hehe. Det varvade dj hela kvällen, det var en som heter Actress som var huvud akten men jag var mer intresserad av killen som kallar sig själv Monto, han spelade innan och hade ett väldigt intressant sound. Bara 19 år gamla och jag tror nog det kommer gå väldigt bra för denna Irlands födda dj.









Det var inte så lätt att ta bra bilder där inne, plus att jag inte vill dra uppmärksamhet till mig med att ha blixten på. Efter några shots tequila blev du ju ännu svårare om man säger så ;)
Ne nu högtid att traska till skolan.




Skype

Skype-dejt med bästa Channette at the moment.


lördag 1 december 2012

Jul, Jul strålande Jul

Jag gick ut idag med tanken att handla julklappar men jag fastnade mitt bland all julmarknad i stan. Så jag blev distraherad speciellt vid ett ställe då de bara såldes begagnade böcker. Fastnade i vad som kändes en timma med att bara känna och klämma på massa böcker. Jag var i sjunde himlen  vad dock duktig och köpta bara två stycken. Den ena var J.K Rowlings nya bok The Casual Vacancy som är ganska nyligen ute i affären så den var i jätte bra skick och jag fick den för enbart 10 € ett kapp enligt mig, sen så köpte jag Oscar Wildes The Happy Prince som min teater lärare pratade så gott om för två lektioner sen eller så. Det fanns massor av gamla klassiker till jätte bra pris så det var nära att jag gick loss, jag kanske gör det också om bokmarknaden är kvar imorgon eller nästa helg. Klassiker är i vanliga fall ganska dyra konstigt nog, böcker blir ju bara billigare med åren men så helt plötsligt efter några hundra år blir de dyra igen, hehe.
Sen så gick jag in på ett café och käkade lite och drack en cappuccino mens jag läst månadens bok som är Kaftka på stranden. Har på börjat den förut men slutade av någon anledning så nu ska jag ge mig på den igen för den verkar jätte bra, bara att min läslust försvann där emellan och jag började läsa Fifty Shades of Grey för att få igång den igen.

Hämnade på ett eko-vänligt ställe. I bakgrunden syns mitt plommonstop som fick följa med mig ut idag.
Sen så var det ju så att jag inte tänkte julpynta mitt rum i år. Köpa massa pynt för att sen bara använda de i en månad. Men igår när jag var på Ikea kunde jag inte låta bli att köpa med mig en halmbock hem och några små tomtar. Så idag gick jag in i en one euro affär och plockade på mig lite mera skräp för att gör mitt rum mysigt och juligt. Så när jag kom hem satte jag på svensk julmusik och gick loss i rummet.
Mysiga färgglada lampor vid sängen

Några små tomtar fick liva upp balkong dörren.
Min hylla fick massa ny kompisar.
Halmbock och tomte från Ikea och så en glittrig röd gran
En söt liten tomte och en liten ljusstake.
Och så den här lilla ostbollen till snögubbe som till min överraskning skifta färg, hehe. 

Nu ska jag joina Henny och Mick igen och ta en öl. Ikväll trotsar vi kylan och tar oss ut en sväng.

Lördag morgon

Det är något så fridfullt över lördags mornar. Som att hela stan tar det lite lugnar för ett slag. Nu sitter jag och dricker kaffe i köket med fönstret öppet så att kylig frisk luft sipprar in. Mitt kaffe riktigt ångar i den kalla luften och det blir en sådan konstrast när jag dricker det varma kaffet med små frusna händer. Det är konstigt för jag gillar inte kyla men jag mår oerhört bra för stunden.
Det är första december och jag förundras ännu en gång över hur fort tiden går. På söndag är det första advent om jag inte minns fel och jag har köpt pepparkakor och glögg från Ikea så det ska vi nog kunna fira.
Det är konstigt men jag avundas er där hemma som har snö, här är det frostigt emellan åt men ingen skymt av någon snö. Jag tror det är för att jag vill att december ska vara vit, för innan så har jag varit nöjd med att slippa snöblasket.
Nu ska jag slita mig från min harmoniska bubbla i köket och planera inför dagen. Solen skiner ute så det är ingen mening att sitta inne hela dagen.