Inte hela vägen...

men nära nog. I går trilla ett brev från skolan i Irland ner på dörrmattan. Ett sånt där härligt brunt kuvert med mitt namn handskrivet på och med skolans logga högst upp. Kändes lite som att få ett brev från Hogwarts (Jag kanske inte var den ända elvaåringen som hoppades på ett sånt brev, eller?).

Brevet lästes med blandad känslor. Det gick inte hela vägen, det blev ingen tvåårig kurs för min del. Självklart kom det med en besvikelse. Allt jobb och möda för att sen inte få den kursen jag ville ha.

Men jag blev istället erbjuden en annan kurs, denna på ett år och enbart en deltids kurs. Men jag tackar och bockar och tycker det är ett utmärkt plåster på såren. Det kommer bara vara inriktning på teater och inget runt i kring det hela som den andra kursen skulle vara. Men det blir nog en utmärkt kurs att uvecklas i. Det kommer bli toppen och jag längtar massor. Fy så häftigt att få återvända till teatern och att ha något att göra i höst. Det ger mig också en chans att känna efter vad jag vill göra. Jag tror kursen är klar till nästa sommar. Detta ger mig ju tid att lista ut framtiden ännu lite längre.

I oktober börjar kursen och jag tänker nog utvandra till Irland i September någon gång. Mick och Henea vet redan om det och mitt rum står tydligen och väntar. Så underbart gulligt av dem att vilja ha mig boendes hos dem, hoppas de inte ångrar sig. Det här blir spännande, och jag tror det måste få smälta lite till.