onsdag 16 maj 2012

Café Kaka

Fabian och jag fika på Café kaka, bara en kaffe för min del men en jätte smarrig äppelpaj för pöjken. Jag avstod allt gott efter att ha stått i en provhytt och provat bikinis. Inte roligt och ingen bikini blev det heller. Jag får nog beställa en från nätet. Slippa plågan att ta av och på kläder och stå halv naken i en provhytt och höra massa människor runt om kring.

Däremot fick jag kameran tillbaka, :)
Från våran mysiga middag för en och en halv vecka sen

Fabian bjöd på vingummin till efterätt och hans mormors vanilj bullar. 

Den fina herren idag på kaka.

Nu ska jag försöka åter upp ta mitt teori plugg från igår. 
It's gonna be legen
wait for it...

don't hold your breath

Jämställdhet?

Trots att vädret tycks vara grått för det mesta ska jag faktiskt åka ner på stan i jakt på en bikini. Jag vet att både Stadium och HM har massa nytt. Jag har ju sett den omtalade HM reklamen som hamnade i blås väder då modellerna var för bruna. Att folk orkar bry sig, jag blir så trött på det här avlånga landet ibland. Allt ska diskuteras och analyseras, om det går att kalla något kränkande eller diskriminerande så ska de bane mig göra det. Jag blir så trött, för inte glömmer väl jag bort att jag är tjej bara för att man ska kallas för hen nu förtiden.

När jag var lite ÄLSKADE jag att leka med barbies och dockor, samtidigt som jag gillade att leka krig och springa runt med vapen. Om ni slår upp ordet pojkflicka så ser ni en bild på mig som barn tror jag. Jag hatade rosa älskade blått, vägrade klänning och gick runt i min brors gamla T-shirts. Samtidigt älskade jag att leka med mina dockor, så stolt att vara deras "mamma".

I dagens Sverige blir föräldrarna nästan lynchade om deras flickor bär rosa och leker med dockor, nej blått och bollar år flickorna. Pojkar ska ha rosa och gärna med en barbie i näven. Jag fattar inte att vi i absurdum ska göra allt så sjukt jämställt att vi berövar dagens barn från att få vara just små pojkar och flickor.
De samma gäller leksaksvapen som tydligen bara gör folk till massmördare eller rånare. Både jag och min bror lekte med vapen som barn, även de flesta av mina vänner och jag kan tala om att ingen av oss har gått och blivit mördare.

Min mamma försökte verkligen få mig att bli mer tjejig men det funkade inte. Min kusin har två barn som båda har fått välja fritt, och även om hennes dotter aldrig blivit på tvingad nått så älskar ungen rosa och är en riktig prinsessa. När min bror bara var dryga året satt han i sin barnvagn och kollade storögt på bilar och brummade glatt i takt med dem.
Kan inte folk låta barnen bestämma lite mer, och om en tjej vill ha rosa och leka med docker och om en pojke vill ha blått när han åker trampbil så kan han väl få göra det. Men att ge dem friheten att välja olika.

11 åriga jag, som gick mot strömmen även fast mamma ville annat.

Det här inlägget blev aningen längre än tänkt, som vanligt hehe. Nåja nu ska jag åka ner på stan och fixa den där bikinin. Sen ska jag träffa Fabian för en fika och förhoppningsvis få min kamera tillbaka.

tisdag 15 maj 2012

Dåliga slut

Var och besiktade min bil igår. Min lilla fina Sally som jag har haft i knappt tre månader. Det gick inge bra kan jag ju tala om. Peter var så snäll och körde dit bilen då jag inte kan i saknad av körkort.
Hon som skulle besikta den hann knappt sätta sig i bilen innan felen började uppdragas. Jag stod där och fatta noll, enligt säljaren så har bilen gått igenom fläck fri de senaste gångerna och här kom en hel rada fel. Jag kan inget om mekaniken i en bil. Tar den mig från punkt A till B är jag nöjd sen om dörren sitter lite löst vad fan spelar det för roll??
hehe jag kände mig aning fåraktig när hon nämnde allt som skulle fixa och jag såg tusen lappar flyga förbi framför ögonen på mig. Jag vet väl inte hur man fixar till en skrot hög. Nåja det var i alla fall tre stora fel som var tvunget att fixas innan vi måste om besikta den i juni. Sen var det mycket som gick igenom men bara knappt som hon tyckte jag skulle fixa ändå. 
Så det fick inge bra slut och nu undrar jag om det är värt att fixa henne eller om det är skroten nästa :( 
Åkte därifrån med migrän liknade huvudvärk och ett temperament som inte var att leka med. Jag funkar inte hungrig, trött och sur. 
Så den dagen fick inge bra slut, plus att jag avslutade dagen med att läsa klart boken One day  (som jag förövrigt läst i typ hundra år nu, skäms) och den slutade inte heller någe bra...


Idag började dagen med att kaffet var slut!!! Fatta min panik, jag som inte är någon vidare morgon människa ens med det. 

Nu så har jag i alla fall nyss varit och övningskört med min bror. Vi diskutera bilens framtid och han skulle höra med sin meckar polare om det inte gick att fixa lilla Sally för ett rimligt pris. Han lät som att det säkert skulle gå då hans kompis tydligen brukar byta motorer på bilar och då ska nog ett läckande rör och slappa dörrar inte vara några problem. 
Solen lyser nu och det ny inköpta kaffet bryggs i denna stund i bryggaren. Denna dag är redan hundra gånger bättre än igår. Plus att jag ska börja läsa en ny bok som heter Kaftka på stranden av Haruki Murakami. Jag hoppas på att även den slutar bra :)

Men nu KAFFE!

söndag 13 maj 2012

Pollen

håller på att ha ihjäl mig. Möh, är snorrig och hostig och allmänt tjock i huvudet. Mamma var så snäll och gick och fixa allergi tabletter så jag hoppas det släpper snart.

Gårdagen spenderades först ute vid mormors grav, Vi köpte blommor och la där och fixade lite. Mormors grav är så fin och mycket ompysslad, det märks att någon mycket saknad och älskad ligger och vilar där.

Sen så åkte jag och mamma ner en sväng på stan. Det var kupong race i 21an så då passade jag på att kika lite i butiker. Det blev inte så lång stund dock då jag blir så himmla trött av att vara allergisk hela tiden. Det blev i alla fall ett linne och ett par byxor ifrån gina tricot. Hade 20 % rabatt där vilket passa utmärkt.

Mönster är en ny stor favorit hos mig. Tycker allt med mjuka färger och ett häftigt mönster är tilltalande. Jag tvekade en del åt byxorna då det finns en risk att jag kommer tycka att de känns lite för pyjamas för att användas till vardags. Men jag älskade mönstret och de är super sköna så jag slog till ändå. 

Vidare mot kvällen drog jag till Sylvia för att äta middag med Mathilda och Madde. Det blev ett par öl där innan vi drog vidare till Mathildas kompis Axel på förfest. Vi hade otroligt trevligt och det ledde tillbaka till Sylvia för mer förfriskningar. Senare gick vi ut på filial och efter stängning blev det kvällskäka och sen tillbaka till en av killarna på "efterfest". Inte så mycket fest som att sitta och umgås. Runt fyra gav vi upp och började bege oss hemåt. Madde skulle sova hos mig. 
Det slutade dock med att vi fastnade i två timmar på Sylvias ute servering och pratade. Klockan var inte förens sex på morgonen då vi stelfrusna kom hem till mig. Vi somnade omedelbart kan jag ju tala om. Vi var uppe igen klockan elva för frukost, ingen start på dagen utan kaffe. Sen begav sig Madde mot tåget och vidare mot Stockholm.

Resten av dagen har jag varit ganska seg men inte allt för illa trots den ringa sömnen. Det blev kaffe i solen med mamma och hennes väninna Jeanette. Nu på kvällen har vi haft Chrille och Anna på mat och det är ju alltid trevligt.

Imorgon måste jag verkligen hämta min kamera känner jag. Jag vill kunna ta bilder!
Nu ska jag avsluta kvällen med film. Jag fick en så otroligt stor craving efter att kolla på animerat. Något data gjort som är barnvännligt och roligt men också lämpat för vuxna. Jag bestämde mig för den tredje Ice age filmen som jag inte sett tidigare. Jag älskar den typen av filmer och trots att jag snart är 21 år fyllda skrattar jag gott åt dem. Jag blir nog aldrig helt av med mitt barna sinne. 


Så nu kurrar jag ihop mig i myskläder och spenderar resten av kvällen med den här filuren. Det är jag värd efter att ha måt dåligt nu ett tag, hehe ;)

lördag 12 maj 2012

Forever a day to remeber 12/5

Denna dag som varje år är så där retligt fin. Med solen som skiner och värme i luften. En dag i mitten på maj då stora som små börjar känna sommarens lättnad krypa på. En tid för att planera inför lov och semester, en tid att vara glad och förväntansfull. En dag som alltid kommer vara just allt det där för mig men också en dag med ett styng av tyngd. En dag att tänka tillbaka på den där oerhört fina dagen 2008. När solen inte tycktes kunna annat än att lysa som klarast. Dagen då löven var som extra gröna, fåglarna sjöng något högre och vindarna var ljumma. Det var som om att dagen bestämt sig för att vara så där extra fin just då, som om att den visste att det skulle bli din sista. För nog minns jag när jag satt där de där sista timmarna i den sterila sjukhus salen och höll din hand att solen lyste in genom fönstret, mellan dina ansträngda andetag kunde jag höra fåglarna kvittra.
Sen när det var över och du lämnat oss så var det som om inget hänt när vi lämnade sjukhuset. För inte var det som på film att dagen var grå och regnet slog som spön i backen. 
Folk strosade runt och åt årets första glass, låg i en park och sola eller tog en kaffe på en ute servering. Alla tycktes njuta extra mycket av livet just när du inte fick leva mer. 
Sen så kom det att bli så varje år, denna dag som är så paradoxal. En dag då världen tycks vakna till liv igen är den dag då jag alltid kommer komma ihåg hur ditt liv tog slut. 

Jag skrev denna text för ett år sen men den är minst lika relevant idag;

Jag såg en luftballong här om dagen, den lyfte sakta men säkert mot skyn. Mot en himmel som färgades orange av solens sista stålar. Så lugnt den flöt fram och vaggades av den ljumna vinden. Jag blundade och jag såg dig så klart. Det är något med luftballong som alltid får mig att tänka på dig. Det värker i hjärtat av en längtan som för alltid kommer att finnas där. Jag ser ditt mjuka leende och dina glittrande ögon. Jag minns så tydligt allt från ditt varma skratt till din lugna röst, jag kan förnimma din doft. Det är också allt jag har, mina minnen och som jag tar vara på dem. Vakar noga över dem, rädd för att glömma. Du försvann framför mina ögon men när jag blundar har jag alla åren med dig kvar. Som små filmer jag spelar när jag behöver dem. Jag minns med glädje och kärlek men också med sorg. Även om jag vet att du skulle miss tycka. Några av dina sista ord till mig var att inte vara ledsen, att inte gråta. Men jag kan inte alltid låta bli. Saknaden blir så stor ibland. Jag minns kortspel, utflykter och mellanmål på altan i solen. Du var trygghet, du skulle finnas där. Det var inte meningen att du skulle försvinna. Jag minns också så tydligt din hand i min de sista timmarna. Hur jag höll så hårt men ändå inte tillräckligt för att hålla dig kvar. Du gled bort från oss och det fanns inget vi kunde göra. Det gick för fort och det finns fortfarande stunder då det slår mig att du inte kommer tillbaka. Ett slag som får mig att tappa andan, även fast det är tre år sen du dog. Vi lever motvilligt vidare utan dig, ett val som aldrig var vårat.
Det är stundenttider och ännu en högtid du skulle deltagit i. Du som var så mån om att aldrig missa något. Alla födelsedagar, julaftonar och studenter skulle uppvaktas. Det var du som skrev alla listor på önskemål och letade högt och lågt för att finna rätt. Alla gånger det ringt i telefonen och det var din röst som grattade på en namnsdag man själv glömt bort. Du saknas runt oss men är med oss i tanken och för alltid i hjärtat.
För tre år sen var maj så fylld av sönder gråtna ögon, salt torra kinder och en bultande huvudvärk när tårarna tillslut tog slut. Det är maj igen och livet har gått vidare, jag andas med lugn igen och framtiden ser ljus ut. Men som jag önskar att du kunde vara här älskade mormor...

 




onsdag 9 maj 2012

Depp

Mitt hjärta blöder lite när jag såg den här bilden på facebook på tre av mina favorit människor.

Bilden är jätte stulen från någon jag inte känner från Facebook. Jag hoppas denna irländare inte råkar läsa min blogg och stämmer mig eller nått. 
Som jag önskar att jag hade kunnat vara där. Jävla jobb som skulle komma emellan :( Jag hoppas att de hade det underbart och jag är riktigt avundsjuk på alla som kunde vara med. Underbara Henea, Madde och Mick vad jag saknar dem. Framför allt att få umgås med dem allihop tillsammans. Förhoppningsvis blir det fler gånger men det är svårt att inse att jag missade värsta firandet på en Irländsk ö för att jag satt och blippa varor på Coop. Nåja My time will come.

Duktig tjej

Som trotsade vädret och gick ut på promenad trots att det är mulet och regn. Det blåser till och med ganska kallt. Men med rätt kläder och tempo så är det inte så farlig att gå ut och gå. Har ju kommit till den läskiga insikten att det faktiskt bara är en månad kvar till sommaren nu. Så nu är sista chansen att ligga i innan bikini säsongen. Jag brukar räkna att det är sommar på riktigt när skolorna går på sommarlov vilket sker i Juni. Jag har också en känsla av att Maj kommer flyga förbi då jag har fullt upp.

Gick förbi badplatsen Vilsta. Svårt att tänka att det kommer krylla av semestrare här om en månad när vädret är som detta.

Min underbar everest jacka som håller än varm på promenader och jogging turer. Bekväm är den också. Köpte den på Ullared för två eller tre hundra kronor. Ett otroligt bra pris tycker jag då jag länge kollat på andra jackor som var betydligt dyrare. 

Nu ska jag hoppa in i duschen och bli lite varm tänkte jag. Avslutar med en låt som faktiskt från början var kusinens favorit men som också har hittat en plats i mitt hjärta. 
Den är så fruktansvärt mysig, passar utmärkt att mysa till hemma en dag som denna.