lördag 10 augusti 2013

Saknad

Jag saknar min blogg. Jag saknar att skriva och få ner mina minnen på min lilla portal. Det har varit så mycket med den nya lägenheten och något internet har inte skaffats. Tills det är ordnat så blir det en ofrivillig bloggpaus, jag får se det som ett sommarlov även från detta. I början av september kommer hösten så smått och med den rutiner och liknande, förhoppningsvis är internet då på plats. Tills dess har jag massa äventyr kvar och jag får vänta med att dokumentera dem tills senare. 

Tills vidare...

måndag 8 juli 2013

There and back again; Part 2

Nu har jag varit hemma i lite över en vecka. Det har gått så sjukt fort och vad konstigt anpassningsbar man är som bara ställer om sig från ett liv på Irland till att helt plötsligt vara hemma igen. Dagarna har gått i ett och det har inte varit många lugna stunder. Då jag inte har något internet i lägenheten ännu så har bloggande blivit lite lidande. Jag har dock skaffat en smartphone så jag finns bland annat att följa på instagram med alias ghogbring för den som inte redan visste om det som ändå vill följa mig där :)

Fredagen den 28 juni sa jag alltså hej då till Dublin för att åka hem till svea och vilken sjuk dag det blev. Dagen börjar på värsta tänk bara sätt med att jag och mamma fastnar i hotell hissen på väg ner till frukosten. Hissen bara åker upp och ner mellan de fem våningarna och när den stannar så vägrade den att öppna dörrarna. Den var ingen jättestor hiss så jag kan ju lugnt sagt säga att det blev lite panik. Mamma är lite klaustrofobisk av sig så jag hade inte mycket annat att välja på än att vara den lugna av oss. Så jag fick snällt hålla nerverna i styr och försöka få kontakt med personalen utanför. Det gick hyfsat snabbt att få kontakt och sen gick det rätt fort för dem att få tag på en tekniker och sen tog det inte så lång stund innan vi var ute men fy bövelen vad stressade vi blev av det.

Sen blev den en lång frukost för att lugna nerverna och sen var det bara att försöka få ner alla våra fem väskor för trappen eftersom hissen inte funka (inte för att vi skulle ha ställt oss i den ändå).  Det var en kraft ansträngning i sig och vi var lagom slut när vi var klara. Sen bar det av med taxi till flygplatsen. Väl där så skulle vi checka in väskorna och det blev bara struligt alltihopa. För det första hade vi inte skrivit ut våra bordingpass eftersom sist vi flög behövde man bara ett nummer. Det löste sig ju hyfsat snabbt men sen kom problem nummer två. Jag hade ju bokat två väskor med mig i tanken att båda fick väga 20kg. De var ju tydligen helt fel, de fick bara väga 20 kg tillsammans! Så där stod jag och mamma med tre väskor som vägde 20 kg och visste inte alls hur vi skulle bli av med en av dem. Tack och lov var tjejen i incheak en riktigt ängel för hon förklarade hur vi skulle göra för att få ner vikten på bästa sätt. Hon räddade verkligen mitt skinn och det slutade med att jag bara behövde betala för 6 kg övervikt. Det gick ändå på en fett summa av 90 euro men helt klart bättre än det första priset.

Efter hela den härvan var över och vi äntligen var på insidan började i alla fall jag undra om det kanske inte var meningen att jag skulle sitta på det där flyget. På flyget kom vi i vart fall och när vi väl lyfte så hade alla händelser helt överskuggat det faktum att jag lämna Irland för första gången på sex månader för att åka hem.

Väl hem slogs jag av en underbar sommar värme och den stora överraskningen kom ju när jag kom hem till lägenheten. Där väntade överrasknings välkommen hem fest! Så himla underbart gulligt av alla att komma hem till mig och fira min hemkomst så där,,blev helt rörd.
Det blev en hel kväll med god mat, dricka och massa skratt. Det perfekta sättet att komma hem på.
Resten av dagarna har jag bara umgåtts massor med folk och tagit igen massa gammalt, det har blivit många sena kvällar och en hel del vin men det är ju så det ska vara på sommaren.

Det känns verkligen toppen att vara hemma. Visst sakna jag människorna på regn ön men jag är verkligen glad över att vara hemma, det känns så jäkla rätt just nu!

Nu får sommaren utvecklas som den vill. Första prio är att lägenheten ska fixas, sen får resten komma lite eftersom. Närmare hösten ska jag ta itu med massa annat men just nu ska jag ha lite semester ;)


Bilder från överraskningsfesten som min mamma tagit.












Tills vidare....

fredag 5 juli 2013

There and back again; Part 1

Blå himmel, ljumna vindar och solsken. Nej jag är inte i Dublin längre det är en sak som är säkert. Jag sitter i mitt kök i min nya lägenhet i mitt lilla Eskilstuna. Jag får ingen ordning på känslorna. Jag är så glad att vara hemma, så skönt att vara runt alla jag älskar, så skönt att bo själv och så en älskad sol över mig. Sen så samtidigt så saknar jag folket och pulsen på Irland. Jag vet att jag vill vara hemma och jag längtar inte tillbaka egentligen, det är en illution men fasiken vilka underbara människor man träffade.

Sista veckan var ju små galen därborta. Fyllt med att hänga med mamma och att öva inför uppspelet.
Onsdagen var en av de längsta dagarna i mitt liv men ack så underbar.
Den börja med frukost med mamma, jag var så trött och kände en förkylning som inte var långt borta. Klockan tio drog jag till ett när liggande Café för att möta upp några av teater gänger för frukost kaffe innan vi skulle börja dagen klockan 10.30.

Halv elva var vi på plats i The black box där vi skulle ha föreställningen och vi hade uppvärmning ihop för sista gången vilket var underbart. Och vad kul vi har tillsammans det är helt otroligt. Sen blev det en lång dag av att framförallt ställa in ljuset på alla scener. Antoinette som läraren heter ville finslipa vissa scener och då fick vi andra roa oss bäst vi ville, vi repa så klart de vi kunde.
Klockan ett blev det en halv timmas lunch sen blev det att kolla alla in och utgångar, alla övergångar. Sen blev det ett rep utan ombyten och sen så blev det ett rep med ombyten. Allt gick fantastiskt bra. Vi var så redo för föreställning. Vi tog plats i ett så kallat green room när publiken kom och inte förns de satt på plats fick vi ta våra platser på scen bakom flatsen som de svarta skärmarna kallas.
Jag och Niall öppna showcasen med våran scen One for the road av Harold Pinter. Sen fick jag snällt vänta till mot slutet för nästa scen jag var med i. Men det var lugnt för jag höll mig sysselsatt med att flytta möbler på scen och sen ta emot böcker i en annan scen. Sen var det dags för mig och Chris i The sea av Edward bond och så avslutningsvis det som avsluta hela föreställningen var min gruppscen Factory girls av Frank Mc guinness. Inte illa att få både öppna och avsluta föreställningen, hehe.
När det var över kändes det ju bara så jäkla skumt, då buga vi och sen blev det diplom utdelning. Innan lärare hann avsluta allt så kasta vi fram Adam som läste en dikt han skrivit om klassen, så himla söt. Sen gav vi henne blommor och så ett inramat kort på oss och ett bidrag till en fond till hennes systerson. Det var så lyckat alltihopa. Så underbart också att mamma var där och fick se detta!

Vi drog som vanligt vidare till stammis puben Reeds och började kvällen där. Det blev många skratt och många öl och så fick vi ju reda på att Colin och Lorena ska gifta sig! Sen så tackade några för sig, så himla tråkigt, jag HATAR att säga hej då och inte veta om jag kommer se någon igen.

Vi som var kvar drog till Everleigh garden och blev kvar där till sent. Vi hade verkligen en helkväll av massa dans, drinkar, skratt och prat. Det perfekta avslutet på kvällen, jag var absolut inte redo när lamporna tändes  och signalera att kvällen var över. Sen var det bara att säga hej då till alla utanför. Meabh och jag började så klart böla haha, men det var riktigt jobbigt att säga hej då till henne och sen att hon är så blödig hjälper ju inte mig när jag är full. Sen sa jag hej då till Chris och sist blev Joanne. Klockan var väl halv fem när jag gick till hotelet så trött både fysiskt och psykiskt.

Torsdag så gick jag och mamma på stan och fixa det sista och mamma fick shoppa lite. Sen åt vi lunch och sen drog jag till Mick och Henea och fixa det sista med rummet och lämna nycklarna och så sa jag ju hej då så klart vilket var sjukt i sig. Vi har ju haft vårat lilla kollektiv så det blir skumt att inte bo där något mer. Efter det åkte jag ut till Beachwood och käka på Jo burger med Chris. Det var menat att bli ett gäng från klassen men det var bara vi som kunde, men det var ju hur trevligt som helst det med.

Sen kom fredagen vilket blev en långa dag i sig och det sjukaste var ju att jag lämnade Irland för sista gången på länge! Hemkomsten får sig ett separat inlägg.

Jag har svårt att fatta att mitt teater år på Irland är över. Att inte längre få gå till skolan och spela teater med alla fina människor. Jag saknar dem redan och hoppas verkligen att våra vägar möts i framtiden. Annars så får jag bara vara så sjukt glad att jag fick nio månader med dem för shit vad jag tycker om dem!!

Bilderna är stulna från alla möjliga håll.



Min tid på Irland skulle inte blivit den samma utan dem!



fredag 28 juni 2013

En dag kvar

Imorgon åker jag hem. Väskorna är packade, biljetten är fixad, rummet är städat och nyckeln lämnad.
Men framför allt så är uppspelet över och mitt år på skolan är numera bara ett minne, så sjukt. Vilken berg och dalbana detta år har varit. Men vad jag kommer sakna det, det vet jag ju. Jag är ju sån, njuter av allt som mest efter det har hänt. Knasboll som jag är.

Nu ska jag hem och ladda batterierna och ta mig an nya äventyr med nya tag. Vem vet vad framtiden har att ge men jag är ivrig på att ta reda på det.

Uppspelet var fantastiskt och hela dagen var underbar, så sjukt underbart att få avsluta med att ha en hel dag ihop. Jag skriver nog mer ingående om det sen när jag kommer hem. Vi gick ut igår och jag gick inte till hotellet för ens på morgonkvisten.

Så sjukt jobbigt att säga hej då till alla. Första tanken var ju att jag inte alls visste när jag skulle se alla igen. Men det löst sig ganska snabbt då Colin och Lorena meddelade att de ska GIFTA sig i augusti! Haha så himla sjukt, de har varit tillsammans i sex månader, förlovad i två och ska gifta sig om två månader. ( Och nej hon är inte gravid, det var min första tanke ;) ). Så i augusti är jag tillbaka för att gå på bröllop. Det blir underbart och så härligt att få se alla igen då.

Nu ska jag sova för imorgon flyger vi tidigt. Jag ska få ner mina sista dagar mer ordentligt senare men nu är allt fokus på att komma hem!

Tills vidare..

måndag 24 juni 2013

Bye Bye T.G.I.F

Igår var min sista dag på jobbet, så sjukt. Det var en riktigt bra dag dessutom med bara de bästa människorna på golvet. Det var stressigt men inte mer än vad vi kunde klara av, vi var ett sådant team igår och trots massa barnkalas och suriga föräldrar så rodde vi det i land och lyckades sätta ett leende på allas läppar. Bord nummer 32 blev mitt sista bord och det kommer jag nog alltid komma ihåg. Jag jobbade 12 till klockan sju sen fick vi am;are sluta och ge skiftet till pm;arna.

Efteråt drog jag, Stephen, Heather och Jen ner till donken som ligger under oss och slängde i oss lite mat sen vidare till puben Winters.
Där satt vi sen hela kvällen och skratta och prata och hade det allmänt gott. Inte en enda öl fick jag betala för heller, trots att jag envist försökte trycka fem euro i handen på alla som kom med en Pint till mig. Men regeln när någon slutar är ju just den att man inte får betala för något.
Samtidigt som kvällen blev senare och solen gick ner så kom det bara fler och fler människor dit, alla underbara människor som jobbade sent kom så fort de var klara. Hannah, Adam, Lin, Alli och Nikki dök alla upp för att dricka med oss och ta farväl av mig. Hjälp det är få gånger jag känt mig så speciell och helt mållös inför deras sätt att ta tills sig mig trots att jag bara jobbade där i fem månader.
När vi blivit ganska många runt bordet så viskades det en hel del och så försvann folk lite mystiskt och jag förstod att något va på G.
Och mycket riktigt så dök de upp sen med en stor present påse fyllde med massa skoj och ett kort som alla skrivit i. Jag blev så rörd så det var inte klokt och jag som är så dålig på sånt där, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Men jag hoppas leendet på mina läppar och mina kramar var nog för dem att förstå hur underbara de är.
Runt klockan två så stängde puben och vi vara klara att säga adjö efter en hel dag av att jobba och dricka. Då hade folk trappat av en efter en och de var bara de tappra få Heather, Stephen, Alli och Evan kvar. Vi skiljdes åt vid taxi bilarna och det blev många långa kramar innan. Mitt hjärta känns som att det vuxit tre storlekar tack vare dem!

Bildregn! ne det var ingen bra fotodag för mig men va fasiken jag bjuder på det, det är ju fullt av fina människor på bilderna i alla fall :)









Så idag är det måndag och blygsamma fem dagar kvar innan jag åker hem. Shit! Så mycket kvar att göra, hur fan ska man få ihop det tro. Ikväll kommer mamma men innan dess så ska jag åka och lämna kläderna på jobbet, lämna in gymkortet, dra till banken och växla in alla mynt och packa det sista och ha teater! Jo men det låter väl fullt möjligt eller? Äsch det löser sig nog i vart fall, det brukar ju göra det ;)

lördag 22 juni 2013

Tiden

Nu helt plötsligt börjar det bli svårt att få tiden att räcka till. Jag har ju inte direkt gett mig själv ett schema med överflödigt med tid om man säger så.

Nu i helgen jobbar jag mina sista pass på T.G.I.F vilket känns jätte skumt i sig samtidigt som det känns jätte skönt, idag gör jag min sista stängning. Har svårt att tro att jag kommer sakna just dem. Sen imorgon göra jag sista am skiftet, 12 till 18:00 sen är jag klar. Sen kommer jag till dilemmat om jag ska gå ut och dricka med kollegorna efteråt som en farväl grej eller om jag ska åka och repa med teater polarna. Måste bestämma mig snart men jag grubblar lite till på det. Jag vill ju så gärna gå och dricka en sista gång med kollegorna samtidigt som jag borde repa teater. På måndag hinner vi i och för sig repa en del, sen har vi ju tisdag men då är mamma här så då blir det ju lite knepigt.

Samtidigt som teater och jobb sker så har jag ju massa annat att få klart, packning och städning av mitt rum bland annat. Så svårt att packa ner allt när jag fortfarande behöver kläder en vecka till. Måste försöka tvätta sängkläder och handdukar också innan jag åker, dessa skall jag ju ge till nästa inneboende och då vill jag ju inte direkt att de ska vara skitiga. Julius har jag nästa enbart sovit i min säng på senaste tiden så det är stört mycket katthår på mina sängkläder.

Detta är mitt kaos just nu.


Och så har vi otroligt hjälpsamma Julius.



På nått höger ska ju få ihop det här ändå. Om en vecka är jag ju hemma och då måste det ju ha löst sig eller hur. Tills dess har jag inte tid att sitta här i vart fall. Dags att få lite nytta gjort. 





onsdag 19 juni 2013

En vecka

Till showcase! Fan vad sjukt, hur ska detta gå nu då? Jo men det kommer gå bra tror jag. Vi är på god väg. Kan bara inte fatta att om en vecka är det över, Mitt år på skolan med mina vänner. Herregud vad jag kommer sakna dessa lektioner och framför allt dessa underbara människor som lyckats nässla sig in till mitt hjärta för att bo där permanent. Om en vecka bugar vi för sista gången tillsammans på samma scen, vi kommer kramas, skåla och skratta en sista gång innan vi skiljs åt. Sen på fredag om en vecka sitter jag på planet på väg hem till Sverige igen. Så lustigt, att lämna allt detta bakom sig. Men det blir nog inte för alltid, nog fasiken så återvänder jag till Irland en dag om så bara för en helg eller så.

Gårdagen blev en toppen dag trots att jag trodde den skulle bli ganska trist. Innan vi skiljdes åt på måndagskvällen klagade jag till Adam att jag inte visste vad jag skulle göra på min lediga tisdag. Han kom på den super bra idén att jag skulle komma ut till Google där han jobbar och äta lunch. Det var taget och runt halv tolv satt jag på bussen dagen därpå och åkte till Google. Adam hade fixat gästpass åt mig och sen fick jag en guidad tur hur det såg ut där och sen så gick vi till den mycket imponerande matsalen, såg ut som en restaurang med massa lyxigt käk, som var gratis! Fatta de får gratis lyxlunch varje dag, OMG. Inredning var dö cool den med och jag kunde inte för mitt liv fatta att Adam inte trivs där. Nå ja det handlar ju mer om jobbet i sig än maten kanske. Efter att ha ätit tog vi gratis fika och kaffe och satte oss på takterrassen där det fanns gungor!!! (igen hur coolt låter inte det här stället). Där satt vi och gunga i solen och drack kaffe och skrattade gott, Oh Adam är en så underbar vän, jag har så roligt med honom. Efter att han tagit en på tok för lång lunch så sa vi hej då och jag drog mot stan igen.

Där handlades det två stora väskor så nu har jag äntligen kommit igång med packandet. Sen hem för att träffa Henea och Mick, det är så löjligt men vi ses nästan aldrig längre på grund av jobb och teater. Tror inte jag hade sett Henea på en siso där fyra dagar.

Så jag lagade en sista Mexican tuesday, lite sorgligt där. Sen så käka vi och kolla på tv tills Chris hörde av sig sent om cider och fråga om vi skulle repa lite. Så klockan halv nio mötte jag upp honom i kvällssolen och så gick vi igenom pjäsen igen.

Det blev alltså en väldigt lyckad dag som jag inte hade förväntat mig, älskar när sånt händer!

Nu ska jag på jakt efter en klänning som jag kan ha på mig i scenen med Chris och en i den med Niall, det är lättare sagt en gjort och jag är så ruskigt sent ute, typiskt mig.

Tills vidare..