Lördag morgon

Det är något så fridfullt över lördags mornar. Som att hela stan tar det lite lugnar för ett slag. Nu sitter jag och dricker kaffe i köket med fönstret öppet så att kylig frisk luft sipprar in. Mitt kaffe riktigt ångar i den kalla luften och det blir en sådan konstrast när jag dricker det varma kaffet med små frusna händer. Det är konstigt för jag gillar inte kyla men jag mår oerhört bra för stunden.
Det är första december och jag förundras ännu en gång över hur fort tiden går. På söndag är det första advent om jag inte minns fel och jag har köpt pepparkakor och glögg från Ikea så det ska vi nog kunna fira.
Det är konstigt men jag avundas er där hemma som har snö, här är det frostigt emellan åt men ingen skymt av någon snö. Jag tror det är för att jag vill att december ska vara vit, för innan så har jag varit nöjd med att slippa snöblasket.
Nu ska jag slita mig från min harmoniska bubbla i köket och planera inför dagen. Solen skiner ute så det är ingen mening att sitta inne hela dagen.

Dag 30. Hur jag vill att mitt liv ska se ut om 10 år

Och så kom vi till den sista frågan på listan. Dag 30 så sjukt fort tiden har gått, tyckte ju att jag nyss började med dessa frågor. Det blev inte riktigt lika bra och ordentligt svarade på som jag kanske tänkte på från början men det var mycket som tog min tid. Men det var riktigt kul att ha något att skriva om varje dag och jag kommer att sakna dessa frågor.
Så november månad är över och vad har jag gjort?
Jag har haft massa teater, gått ut med mina klasskamrater två gånger, kollat massa film med mina roomies och haft det allmänt trevligt. Jag har också börjat och slutat på ett jobb. Nog har det blivit en del gjort och nästa månad börjar nya tag och utmaningar och  jag är så redo för det.

Hur jag vill att mitt liv ska se ut om tio år. För några år sedan visste jag precis hur jag ville att mitt liv skulle så ut och det var så självklart att det skulle bli så. Sen så förstod jag hur livet funkar på riktigt. Först blev jag förskräckt över att jag inte hade en sådan makt över mitt eget liv till att forma det som jag ville. Nu känner jag en lättnad och en nyfikenhet över det. Sen studenten har jag gjort massa saker jag inte trodde jag skulle göra men det har lett mig till vart jag är idag och framför allt vem jag är idag. Jag tycker så mycket bättre om mitt nuvarande jag än den jag var då. Idag känns det som att jag är den person jag alltid velat vara och inte den person jag gömde mig bakom. Jag har kommit så mycket längre på min resa att hitta mig själv och vara glad för att jag är just jag. Nu ser jag framemot att se livet utvecklas och jag väntar med spänning på vilken väg jag kommer hamna på.
Om tio år är jag 31, det känns som en evighet tills dess men jag vet ju att tiden flyger. Jag vet inte var jag kommer vara då, vad jag kommer göra och med vem men om jag får hoppas på några rammar till mitt framtida liv så är det dessa.
Jag vill bo på en plats där jag trivs och vill stanna kvar, jag hoppas att jag är klar med mitt resande då. Jag vill ha träffat massa nya spännande människor samtidigt som jag fortfarande har en bra kontakt med de jag har nu. Jag vill ha ett yrke som jag älskar och finner ett lugn och en lycka över att gå till. Jag skulle önska att teatern hade något med det att göra.
Jag hoppas att jag har träffat kärleken, någon att dela mitt liv med och att resa och bygga minnen med.
Jag hoppas på att jag har i alla fall ett barn. Jag hoppas verkligen att jag får glädjen av att bli mamma runt 30 snåret. Framtiden må vara dimmig men om det är något jag ser klart när jag tänker framåt så är det mina barn. Om det är en titel jag ska lyckas få så är det mamma. ( Sen att jag drömmer om fyra kottar behöver vi ju inte diskutera då nästan alla ger i från sig ett förfärat utrop när jag nämner det).
Framför allt så önskar jag mitt tio år äldre jag lycka. Att livet känns perfekt och att jag kan kolla tillbaka på de här tio åren som jag nu har framför mig och tänka; Fy fan vilka roliga och underbara år det var.

Ps. Jag jobbar även på månadens bokrecension, borde komma upp inom en snar framtid.

Ikea

Idag har jag bestämt mig för att åka till Ikea igen. Nu är jag ju tillbaka till att vara arbetslös och då får man försöka hitta på saker för att få dagarna att gå. Men förutom en huvudvärk så mår jag bra och känner ett oerhört lugn över mitt beslut att sluta jobbet. Gav jag det en ärlig chans? Nej men det var något från början som sa mig att jag inte skulle må bra av att jobba där. Nu är jag jobb mässigt tillbaka på ruta ett men mitt liv i Dublin går framåt på så många andra plan att det bara känns som ett mindre problem. Jag har underbara människor runt om kring mig och jag blir så varm av alla stöttande ord jag har fått. Inte en enda av de jag pratat med har sett ner på mig eller dömt mig för att jag valde att sluta jobba. Alla förstod mig och tyckte jag gjorde rätt beslut, detta tackar och bockar jag för.
Nu kan jag fokusera på teatern igen, ge tusen på de sista lektionerna och göra en sjujävla monolog på vårat showcase. Sen åka hem och fira jul i ett vinterlandskap, som jag längtar! Konstigt hur underbart jul verkar nu när jag är ifrån Sverige. Det otroligt vad man ser på saker annorlunda och uppskattar saker på ett annat sätt när man är ifrån det. Ser även framemot nyår på ett annat sätt än jag gjort innan. Jag är väldigt nöjd över att vara här och ångrar inte att jag har flyttat men det är så fantastiskt på något sätt att få sakna människor. Det är först när vi saknar någon eller något som vi förstå hur mycket det betyder för oss. Jag är helt säker på att jag kommer åka hem och ha tre underbara veckor i Svergie för att sen åka tillbaka till Dublin och tycka att det är minst lika underbart. Det känns jävligt bra just nu faktiskt! December är snart här och jag vet att det kommer bli en toppen månad!
Nu Ikea och lite svenska köttbullar ;)

Dag 29. Mitt framtida bröllop

Äsch så dumt, det finns väl ingen som planerar sitt framtida bröllop? Det är ju bara en sån där sak som de gör på tv. Tar fram en scrapbook och visar vad de drömde om som små. Sånt dumt gör inte jag.

Nej inte alls....

I och för sig så skulle jag nog vilja gifta mig i en lantlig kyrka.

Ett sommar bröllop.

Gärna i södra Frankrike så man vet att vädret är fint.

Ett litet bröllop med bara de närmsta.

Och så akustisk sång i kyrkan.

Kläderna ska vara vintage.

Klassiskt med brudnäbbar och tärnor och hela den grejen.

Jo men det skulle jag kunna tänka mig, ett klassiskt bröllop.

Men en o traditionell mottagning.

Har aldrig förstått varför bröllops middagar ska vara så stela. Nej jag vill ha det utomhus i sommar värmen, männen tar av sig sina kavajer och kvinnor går i luftiga klänningar. Barnen springer runt och leker. Jag ser det i en trägård av något slag där alla bara umgås och mår bra. Sen blir det någon sorts buffé och tårta och allt sånt lite allt efter som. Något sorts live band som spelar. När kvällen smyger sig på så tänds det lyktor i träden och festen fortsätter tills siste man storknar. 

Ja typ något sånt kanske, eller ja jätte gärna något sånt. 

Det där med bröllop var inget jag tänkte så mycket på som liten men nu på senare år har jag ju förståt att jag är precis en sån där tjej som vet hur mitt dröm bröllop ska se ut. Nu skulle ju just detta bröllop bli väldigt dyrt men om man ska drömma. Så länge det blir en sju jävla fest så är jag nöjd. Bröllop ska vara festliga och roliga inte formella och tråkiga!

Bilderna är random från Google, 

Så då var ju bröllopet planerat och klart, bara för prins snorrik att leta upp mig och fria sen så flyger vi iväg till Frankrike. Låter som en plan det.

Beslut

Så nu ska jag förklara vad jag har tagit för val.
Jag har efter att enbart haft introduktions dagar på jobbet valt att sluta jobba för Cpl/Hp. Detta av den simpla anledningen att det inte kändes rätt. Jag har haft en sådan dålig känsla över det hela sen jobb intervjun då jag halvt om halvt önskade att jag inte skulle få det. Efter förra veckan och denna vecka så stod det klart att jag inte kunde jobba kvar. Jag tyckte det var lika bra att ta tjuren vid hornen och avsluta kontrakten innan jag var färdig med träningen och gått "live" som det kallade det när man tar första samtalet.
Jag beslöt mig inte förrens i morse för att verkligen göra det men det var efter mycket velande fram och tillbaka nu i veckan. Det som var den slutgiltiga anledningen till det var att jag inte skulle kunna åka hem i jul. De må låta ass töntigt och banalt men jag har mina personliga skäl till att verkligen vilja komma hem nu i jul under en längre tid. Det var något som bara inte gick att kompromissa med.
Utöver det så var det mycket som inte stämde med min syn på mitt liv här borta. Resetiden var på tok för lång. Jag skulle sammanlagt viga 12 timmar av mitt dygn till att jobba där. Jag kom hit för teatern och inte kundservice så bara där gick det inte ihop sig i mitt huvud.
Sen så var det ett jobb framför en dator, med mycket it-kunnande som krävdes och att prata i telefon en massa. Även detta är inget som jag är speciellt förtjust i.
Jag är en social tjej som älskar att prata, jag är förtjust i att träffa människor på riktigt och kunna läsa av dem och få använda mitt eget kroppspåk mot dem. Kanske har att göra med att jag är teater elev men jag är så medveten om hur folk för sig och rör sig att det är en viktigt del av mitt liv.
Sen så var det också oerhört mycket dö tid där bort, det kunde gå timmar mellan samtalen. Där emellan satt folk framför facebook eller läste eller något annat. Jag är en rastlöst människa som gillar att vara aktiv på jobbet, jag höll ju på att bli galen på coop när vi inte hade några kunder. Det kändes som ett sånt slöseri med tid. Jag klankar absolut inte ner på jobbet i sig, det funkade utmärkt för många av dem som jobbade där. De som har ett intresse för datorer på ett annat sätt och som njuter av den typen av arbete men för mig så passade det bara inte.
Jag har gjort den här grejen förut, tagit ett jobb som jag inte riktigt velat ha. Jobbat gärnet och vigt allt till arbetsplatsen, men för vad? Jag har ju inte mycket för det nu. Den här gången vill jag att det ska kännas helt rätt. Att jag ska trivas och leva för min skulle. Det här var ett mycket själviskt beslut och enbart för mig men jag gör så himla sällan sådana här beslut. Hade jag träffat mig själv idag så hade jag förmodligen försökt få mig att stanna men idag så tog hjärtat över och förnuftet fick stå tillbaka.
Jag känner ändå att jag har gjort rätt beslut. Nu får jag åka hem till jul och ladda om och umgås med min familj! Sen kan jag komma tillbaka med nya krafter och tomma blad, jag ville inte börja nästa år med att jobba med ett jobb jag inte tycker om. Det har jag redan gjort 2012 och jag vill inte att det ska prägla 2013.

Val

Idag har jag gjort ett val som jag inte vet om jag kommer ångra. Jag återkommer med mer info om detta senare ikväll. 

Dag 28. 10 saker som ni kanske inte visste om mig

1. Jag sover nästan alltid med strumpor (Hatar att frysa om fötterna)
2. Jag lider av svåra tvångstankar emellan åt
3. Jag kunde inte uttala ordet gymnasium tills jag var typ fjorton år
4. Jag har brutit armen (samma arm) två gånger
5. Jag har ett ärr under ögat och ett under hakat
6. Jag har en tendens att prata för mig själv
7. Lekte med barbie tills jag var tretton (Något som jag skämdes över och gjorde i smyg med min kusin)
8. Jag kan sjukt lätt bli spelberoende av diverse spel och bara måste bli bäst på'tt (typ farmville)
9. Hade en minigris när jag var liten som hete Bruno
10. Hade varken sett Star wars eller Titanic förrens i år

Så något som var chockerande?? hehe nåja där har ni det