Time

Idag så kom regnet. Vi hade det på känn att det skulle dyka upp. Vi har haft en hel vecka av underbar värme och sol och det var liksom lite för bra för att vara sant här på regn ön. Så igår kväll när vi gick ut och tog en öl efter klassen igår så kände vi dropparna på nästippen. Idag så är det väldigt blandat väder med regn och solsken. Har hört att det varit lite samma väder hemma så det är väl det vi får nu.

Men dagarna här borta har varit underbara så det är ju synd att klaga, man får ju inte bli för girig.
I lördags var det så sjukt lugnt på jobbet. Så en efter en som inte skulle stänga blev hem skickade. Det slutade med att vi bara var fyra stycken på jobbet som skulle få allting klart, på en lördag är det extremt lite folk. Det var så lugnt att min maneger frågade om jag ville ha söndagen ledig då hon inte trodde jag skulle behövas. Jag tackade gladeligen ja till det. Efter jobbpasset tog jag och Stephen öl på baren nedanför och hade hur trevligt som helst.

På söndagen var det mening att vi skulle mötas upp ett gäng teater människor och öva på olika scener. Jag såg jätte mycket fram emot det. Två timmar innan vi skulle träffas så drog sig en kille ur, det tokiga är att han är en så stort del i så många scener så efter det började alla ställa in de med. Då såg jag liksom min lediga söndag gå i bitar. Vad skulle jag hitta på då när ingen ville ses. Det var en fantastisk fin dag och jag kunde bara inte tänka mig att bara sitta hemma och häcka. Efter lite velande så beslöt i vart fall jag, Joanne, Jonathan och Chris för att möta upp och i vart fall få lite gjort. Vi övade i två timmar sen efteråt tog vi en öl och jag, Chris och Joanne avrundade med att käka middag ihop. Toppen mysigt! Så jag blev glad att söndag fick ett gott slut ändå.

I måndags så möte jag upp Niall tidigare och fick lite gjort i våran scen och sen hade vi alla fullt upp med att jobba på våra scener. Sen blev det en traditionell öl efteråt.

Idag väntar jobb och jag inser att det inte är många jobbpass kvar för min del, det är den här veckan och sen nästa sen är jag klar på T.I.G.F. Det känns ganska så sjukt samtidigt som det känns skönt. Det är väldigt blandade känslor just nu. Jag är så jävla konstigt funtad, jag längtar massor till något och sen när det börjar närma sig blir jag rädd. Nu är jag rädd för att jag ska komma hem och inte fatta varför jag längtade så jäkligt och inte tog vara på tiden här borta. Ne skum i skallen det är vad jag är. Jag tror ju en dock att det kommer bli bra. Min egna lilla lägenhet längtar jag ju massor till. Och det är ju inte precis som att jag inte kan åka hit och hälsa på. Kanske en festival i augusti här borta? Det skulle kunna vara något.

Snart byter jag ut lilla Dublin mot ännu mindre Eskilstuna. Oavsett vad så är jag i vart fall en erfarenhet rikare.

Feelings

Hard Rock Café

Det är ganska ironiskt att mitt inlägg igår fick titeln Bingo. För det var precis det vi hade på jobbet igår. Oh underbar knasiga jobb med dess påhitt det kommer bli svårt att hitta ett nytt jobb med samma busiga meriter. Vi hade i vart fall bingo igår, vi fick en lista på olika saker från menyn som vi skulle försöka sälja till folk. Det var en hyfsad lätt lista och jag var så jäkla pepp på det också. Jag skulle bara vinna, jag får sådan vinnarskalle ibland. Priset var antigen en tjejig glittrig tröja eller en hard rock café tröja, det flesta av oss tjejer var dock eniga om att vi hellre ville ha kille tröjan om vi vann än den glittriga toppen. 

Dagen igår var oerhört seg när det kom till gäster, alla var hellre ute i det fina vädret. Jag som hade en sektion som vanligtvis är mycket stressig hade knappt några bord alls, mina vinst chanser var alltså inte så stora. Så det kom inte som någon överraskning direkt att Ken som hade balkongen som var helt klart stressigast tog hem priset. 

Men söta underbara lilla Ken såg hur mycket jag verkligen ville vinna och gav mig tröjan han vann. Haha så himla gullig kille. Han sa att det var en Hej då gåva och jag lovade att alltid tänka på honom när jag har den på mig. 

Försök bortse från att jag ser oerhört sliten ut, det har varit mycket jobb och teater som tagit ut sin rätt, plus att jag har en bränn som gett mig ett läder face.

Så nu är jag alltså ägaren av en Hard Rock Cafe, Dublin tröja. Prislappen skvallrar om att denna lilla tröja kostar nästa 22 euro att köpa, herregud skulle jag aldrig ge. Men nu fick jag ju den gratis och det blir ett fint litet minne här ifrån.

Ne nu väntar mer jobb!

Tills vidare..

Bingo

fyra sol dagar i rad! Helt sjukt, har aldrig förr varit med om så fint väder här på regn ön. Men gud vad det gör mig glad.

Nu har mina två lediga dagar kommit och gått och ikväll nalkas jobb igen, jippy! Nå ja det är inte så farligt. Efter den här helgen så har jag bara två veckor kvar på jobbet, helt sjukt vad snabbt det går. Känns som att jag började igår samtidigt som det känns som att jag jobbat där i evigheter då jag har kommit så många så nära på så kort tid. Kommer bli tråkigt att säga adjö och inte veta om man någonsin ses igen. Ännu värre är det ju dock med mina klasskamrater. Fy vad jag kommer sakna dem.

Nu på slutspurten så har jag ju så klart börjat vela en del. Är det rätt beslut att åka hem? Var jag lite för snabb i mitt beslut? Vad väntar där hemma? Kommer det här att bli bra?
Ja vem vet? Det får visa sig, för jobbet är uppsagt, mitt rum kommer att hyras ut på nytt och min kurs tar slut, det lämna hur som haver inte många alternativ än att åka hem och det är ju det jag vill göra eller hur?
Ja herregud jag blir inte riktigt klok på min egen hjärna.

Igår var en seg dag som  i var fall avslutades med en trevlig scen övning med Chris, han är för rolig han, så himla tankspridd kille. Vi fick lite gjort i alla fall men när klockan närmade sig tio kunde vi inte för våra liv komma igenom scenen längre då vi bröt ihop i små skrattanfall hela tid. Det är lite av en bieffekt av att ha en superseriös scen, vi ska ju vara jätte ledsna men till slut så blir den där spänningen alldelse för ihärdig och då bubblar det över i skratt i stället.

På söndag efter jobbet ska jag i stort sätt möta upp hela teater gänget för att öva så mycket som möjligt, jag längtar! Det är alltid så trevligt att umgås med dem och jag vill verkligen göra det så mycket som möjligt tills jag ska åka hem.

Igår innan jag gick och la mig kollade jag på en film som min kusin rekommendera. Elvis and Anabelle

Den var så där små skum och jätte mysigt, jag gillade den massor. Blev så himla sugen att bara dra iväg på en roadtrip med min pojkvän när jag såg den. Ett problem bara,  jag har ju ingen pojkvän! haha men men den dagen jag faktisk lyckas fånga en sådan så ska vi göra en spontat (hur spontan den nu kan bli då jag redan planerar den) roadtrip. 

Ne nu ska jag väl försöka få ordning på allt innan jobbet. 

Tills vidare...

Sol!

Dublin har bjudit på fasligt mycket sol de senaste dagarna och vi kan ju inte annat än tack och ta emot! Det är så förbannat härligt med sol och att kunna gå barfot (snacka om att mina fötter behöver det) och i shorts och sitta på terrassen och bara njuta. Det är så jag har tillbringat timmarna innan jobbet på senaste tiden.

Så pass mycket att jag lyckats bränna mig! Jag bränner mig aldrig så det känns jätte skumt. Tydligen så är solen extra stark här, de få gånger då den faktiskt visar sig. 

Detta känns ju inte helt okej, men så fort det röda lägger sig hoppas jag på att det ska över gå i brunt. 

Igår bjöds det på teater igen och vi jobbade bara med gruppscenerna, min grupp ska inte längre göra en grekisk tragedi utan en komedi. Factory girls av Frank Mcguinness, den är mycket mer lättsam och vi har så roligt när vi övar den. 

Efter teatern så blev det som vanligt vin med gänget på stammis baren. Det slutade med att Jag, Chris och Adam gick vidare till ett annat ställe och tog ytligare två öl. Det var mycket trevligt och perfekt eftersom jag är ledig idag. 

Nu sitter jag med balkongdörren öppen och njuter av värmen. Ska träffa Chris senare och öva våran scen men tills dess har jag faktiskt ingen lust att göra många slängar. Har slängt in en tvätt i maskinen så det är ju alltid något. 

Har köpt en liten musik spelar här borta eftersom jag lämnade båda min Ipods hemma och gud vad jag har saknat att kunna lyssna på musik. För tillfället har jag en ny favorit låt som jag inte kan få nog av. 

Det var faktiskt en av mina managers på jobbet som tipsa om den, när jag stänger med henne så ger hon mig alltid skjuts hem vilket är jätte snällt. Och då var hon bara tvungen att spela den här låten för mig då hon tyckte så mycket om den och jag kunde inte annat än att hålla med. 

Videon i sig är ganska inspirerande så jag tipsar om att kolla på den också. 

Hemma är det väl för övrigt student nu, det är ju inte helt utan att jag saknar att höra de glad ropen från studenterna och få se alla lastbilar som åker förbi. Helt sjukt att det är tre år sedan min egen student, sjukt vad tiden går fort och vad mycket som har hänt sen dess. Så mycket som jag utvecklats sen dess och alla saker som har hänt och framför allt alla människor jag mött, helt otroligt. 

Ne nu ska jag hoppa in i duschen. 

Tills vidare.

Juni!

Herregud, det är faktiskt Juni! Hur kom jag hit? Hur lyckades jag med det? Känns som det var nyss jag satt i februari och tänkte att Juni aldrig skulle komma. Men nu är den här och för med sig ljumma vindar och solsken. Det gillas massor.

Jag tänkte bara skriva ett litet livstecken här inne då jag har jobbat så mycket på senaste tiden. Fick inget dröm schema i torsdags direkt. Torsdag 6 till stängning (kl 1), Fredag 5 till stängning (kl 1.20), Lördag 5 till stängning (24.30), Söndag 2 till 9, idag 1 till 10 och imorgon 6 till stängning vad nu det blir för tid.
Både i lördags och söndags tog vi en öl efter jobbet så det var ju trevligt.

Efter imorgon är jag ledig i två dagar sen väntar en jobbhelg igen, däremellan måste jag lyckas klämma in massa teater. Det känns som att dessa 25 dagar som återstår av min vistelse här kommer att flyga förbi, kanske lite för fort. Jag måste ju hinna ställa om, nå ja, det här blir toppen, nu väntar jobb.

Tills vidare..

Sista månaden

Om en månad är jag hemma igen. Vad sjukt egentligen vad fort tiden går nu helt plötsligt. Nu håller jag på med att runda av här borta. Jag ska ta itu och fixa det sista innan hemfärd. Sista veckan kommer ju bli ganska hektisk med massa rep inför slutspelet så jag vill att allt ska vara packat och klart i ganska god tid.

I övrigt så försöker jag njuta så mycket som möjligt av den sista tiden här. Umgås med de vänner jag har och ta in så mycket som möjligt av lilla Dublin.

I lördags hade vi ju som sagt Alice i underlandet tema på jobbet. Det var riktigt kul faktiskt, över förväntat och alla hade klätt ut sig och det var riktigt roligt att se alla i kostym. Så bisarrt ändå att komma till jobbet och alla ser helt galna ut. Så typiskt mig att lyckas få ett sådant jobb hehe.

En kille som jobbar på restaurangen agerade fotograf hela kvällen och det blev många roliga bilder tagna.

© Algarasiller.com

Jag äger inte rätten till någon av dessa bilder men chansar ändå att lägga ut de som ändå har mitt face på dem. Jag tycker liksom att jag har en lite rätt till dem då. Fler bilder finns på T.G.I-Friday Dublins facebook.

Jag blev riktigt nöjd med min kostym tills slut, speciell svansen som alla undrade vart jag köpt. Vilken komplimang det var och vad roligt det var att se överraskning när jag sa att jag faktiskt gjort den själv. Glömde dock den i omklädnings rummet efteråt så den ser jag säkert inte igen då de brukar tömma det på kvällarna :( Den underbara ansikts målningen tar jag ingen cred för, det var våran facepainter Megan som gjorde. Hon är där på helger och målar barnens ansikten så jag passade på att fråga om hon inte kunde gör mitt också. Vilket hon var så snäll och gjorde. 

Resten av dagarna sen dess har rullat på och jag har ju varit ensam hemma vilket har byttet en hel del film och serie tittande. Kollade bland annat på Silver Linings Playbook. 

Och oj vad jag gillade den! Så himla rolig och udda film och kemin mellan Jennifer Lawrence och Bradley Cooper var fantastisk. Båda helt grymma skådespelare tillsammans med Robert Di niro. Väl värd varenda Oscar nominering den fick. Och herre gud vad jag tycker om Jennifer Lawrence, en sådan naturlig skådespelerska och Bradley Cooper är ju fantastisk i sin roll, jag är förvånad att inte även han fick en Oscar för den rollen. Jag tyckte så mycket om hans roll som Pat, så himla skadad och skör men ändå så genuin och snäll karaktär. Jag ville liksom bara hoppa in i film och ge honom en kram. Sen att jag tycker han är så lik min bror också gör ju inte att jag blir mindre berörd av karaktären. 

Liksom kom igen visst finns det en markant likhet? Nu är det oerhört svårt att hitta bilder på min bror då han ska vara så svår och inte vilja bli fotad men jag slogs i vart fall av hur mycket jag tycker de ser ut som varan. 

Ne nog svamlat för idag, nu ut i solen.

Tills vidare..